Idag var det dags för Mayo att få spåra! Glada i hågen drar vi till skogs för att ta oss an hans 27 tim gamla spår.
Han sökte upp det bra i rutan och vi tuffade på i behagligt tempo som vanligt 🙂
De första vinklarna och bloduppehållen löste han bra, sen vände spåret uppåt och där började nånting hända. Vi närmade oss de stora klippblocken och det gick saktare och saktare. Han såg sig osäkert omkring, sen smög han bakom mig.
Provade att sätta honom på spåret igen, men icke! När det började slutta nedåt, så försökte jag igen. Han tog spåret, men var ”låg”! Stenigt och jävligt var det! Där blev det tvärstopp! Hukar, svansen mellan benen och snabbt bakom mig igen.
Knappt 50 m fr klöven så gick han på igen! Ville att han skulle få ett bra avslut och klöven älskar han. Såpass mycket så han får aldrig bära hem den, för då sticker han och gömmer den 😉
Han hittade klöven! Men reaktionen blev en helt annan mot vad den brukar vara. Han backade undan och smackade som han gör när han ska åka bil!
Tog med honom till bryggan så han skulle få dricka! Där blev han rädd när det började sippra upp vatten i ena hörnet. Sen snubblade jag till och han kastade sig undan med svansen mellan benen.
Undrar vad som rört sig här i skogen inatt? För stackars Mayo var riktigt rädd <3
Nu är det att snabbt lägga ett nytt spår som blir positivt!