Den där härliga känslan/lusten/motivationen att träna hund! Sätta upp mål/delmål, planera osv! Känslan när vi är ”ett”, allt klaffar, hunden är supertaggad och tycker det är det roligaste som finns att jobba med matte eller när allt går ”dretvägen” och man kan skratta gott åt det 😉 Men den lyser fortfarande med sin frånvaro 🙁
Visst tränar vi på olika moment när känslan/lusten infinner sig emellanåt och det är ju så himla kul 🙂 Men den är inte stadigvarande! Ska man ut och tävla så måste man träna! Hur ska man kunna motivera sin kompis att utföra saker med stor motivation och glatt humör, när man inte känner för det själv?
Det blir motsatsen! En hund som gör det den måste, men tycker det är skittråkigt och det visade Eazy tydligt redan för 1 år sedan. Han läste av mig så mycket bättre än vad jag själv gjorde.
Visst har lusten och motivationen varit borta förr, men alltid kommit tillbaka. Och aldrig så här länge förut!!!
Man funderar ju mycket på det här under skogspromenaderna och jag vet delvis vad det beror på, men inte allt.
Jag är övertygad om att lusten kommer tillbaka, men när? Man kan inte tvinga sig till det här, så det är bara att vänta ut. Men jäkligt trist!
Medans vi väntar, så njuter vi av våra härliga promenader, leker, nått spår ibland, lite nose work, lägger in lite lydnad på promenaderna och nått enstaka kort lydnadspass när andan faller på. Och de gångerna blir det jäkligt bra 😀