En berättelse som hoppar från det ena till det andra, i vanlig ordning 😉
2009 – 04 – 14 föddes 6 valpar på Vallgårdens Kennel, 4 hanar och 2 tikar! En av dessa skulle flytta in till oss 8 v senare och hans namn blev Vallgårdens Fenomenal Fling. Nu var ju inte detta det lättaste namnet att ropa! Visst Flingan är ju kort, men det var inget passande namn 😉
Dottern som har Islandshästar bodde hemma då och jag kom på att jag ville ha ett isländskt namn till honom. Smali betyder herde på isländska, perfekt! Och jag har aldrig hört nån annan ha detta namn heller 🙂
Har haft schäfrar förr och tänkte ”trappa ner” lite genom att köpa en ”schäfer light”! Skenet bedrog! Inte fick jag nån lightversion, haha 😉 Schäfrarna som jag har haft var otroligt ”will to please”, inväntade vad jag ville att de skulle göra osv. Smali har det där också, men han använder sin hjärna alldeles för bra! Händer ingenting då gör han det själv och det har inte alltid varit så bra 😉
Jag hade berättat för min uppfödare Eva-Liz vad jag hade tänkt göra med valpen tex träna ev tävla, men absolut inte gå på utställningar! Jag hade turen och fick välja valp först ihop med E-L och jag föll för Smali så fort jag såg några bilder på honom. Sen när jag fick träffa valparna så var det inget tvivel 🙂
Valpar ändrar sig fort, när det närmade sig leverans dag så hade Smali blivit den blyga typen. E-L försökte få mig att kanske ta en av de andra valparna eftersom jag hade som mål att tävla så småningom! Nej! Jag skulle ha honom, han var speciell. Och jag kan lova att det hängt i t o m idag då han är 4,5 år, haha 😉
Med facit i hand så är jag väldigt glad att jag haft många hundar sen förut och har en hel del erfarenhet. För han har många gånger hållit på att driva mig till vansinne med sina egenheter och han är helt underbar 🙂
Så vid 8 v ålder, i juni – 09 så flyttade han in och inget blev någonsin sig likt i Nystuga. För han visade tidig upp sina talanger för att hoppa, bära och sin uppfinningsrikedom 😉
Katterna Immy & Gäsper bodde här sen förut! Även Islandshästarna Fengur & Laukur.
Och hundkompisarna Frazze & Zixten! Frazze fick tyvärr somna in pga sjukdom nov – 09!
Smali visade tidigt sina talanger att bära, så varje morgon fick han bära in tidningen 😉
Han fick även hjälpa till med hästarnas vatten, dock inte full hink, eftersom han inte bar i handtaget 😉
Eftersom han älskar att bära så har han hjälpt mig mycket 🙂 Tex med att bära matvaror, ibland har det blivit lite för busigt, så hushållspapper osv har blivit perforerat, haha 😉 Lagt tvätt i tvättkorgen. Ägg vill han väldigt gärna bära åt mig, men eftersom han lätt blir busig, så får han bära äggkartong med golfbollar. När grejer har varit utspridda på gården, i djup snö, så är det bara att be Smali om hjälp 😉 Men jisses vilken stolt kille som får hjälpa matte 🙂
En egenhet han hade som unghund var att stoppa in tungan i dammsugarröret! Begriper inte vad som var så kul med det 😉
Han har alltid varit otroligt nyfiken, ska vara i/på allting 🙂
Vi flyttade in på gården 1987! Vi har alltid haft hundar, men aldrig kommit på tanken att sätta upp staket. De har lärt sig snabbt var den ”osynliga” gränsen går! Men med kombinationen Smali och Zixten, så hade vi till slut inget val 😉 Så från 2010 till dags dato så sliter jag ont med att överlista Smali ;-p
När Smali har tråkigt, då händer det saker och han blir fort uttråkad! Han sticker inte gärna själv, utan han vill ha en kompis med sig ;-p
Zixten var inte svårövertalad, måste ju kolla vad grannarna gör! Och då började kampen! Tyckte jag var såå smart när jag satte fast en tvättlina i Z halsband, då såg jag ju vart han gick! Men en varm sommardag så tyckte jag att hundarna legat i skuggan väldigt länge utan att röra sig, jag så linan! Går och tittar! Linan ligger kvar, hundarna borta, bara att gå till grannen och hämta dom!
Då fick Z bli fastbunden = avbiten lina och hundar borta! Skaffar en tjock lina = halsbandet och linan kvar, hundar borta! Då blev det ett vanligt läderhalsband = linan kvar, hundar borta! För Smali lyckades inte dra av halsbandet, men däremot få upp karbinhaken ;-p Då skaffade jag kedjelås och det klarade han inte skruva upp 🙂
Tyckte ju synd om Z som inte fick springa lös ihop med oss andra, så jag skaffade ett mobilt nät. Dvs stolpar och nät i ett! Perfekt! Z kan inte hoppa högt, S går ingenstans utan kompis 🙂 Lika förbaskat var de på rymmen! Då studerade jag vart enda steg de tog och upptäckte snabbt hur rymningen gick till! Smali ställde sig på nätet, tryckte ner det, så Zixten kunde hoppa över, SUCK!!!
Så genom åren så har jag höjt nätet på löpande band, en pågående process, för Smali lyckas lika förbaskat! Mayo har som tur är ingen större lust längre att hänga på, bara om matte är borta 😉 Så när det är mörkt, det är då han passar på, då är jag med hela tiden! Annars får han var på trappan med stängd grind! Även där är det special! Fått tråckla en stropp, så han inte kan tränga sig emellan!
Dörren till hundgården kom han också på hur han skulle få upp! Hoppar man nog många gånger, så åker hasparna ur ;-p Så nu är det 2 haspar + 1 boxlås och han har hållit sig på plats 🙂
Jag har mer eller mindre alltid spårat med mina hundar. Tycker det är kul och de får jobba med sin nos som de är avlade för! Har inte haft några tävlingsambitioner förrän jag fick Smali! Han älskar att spåra 🙂 Och till slut kom jag på att vi kunde testa att gå ett anlagsprov i viltspår. Hade aldrig gått nån kurs, hade ingen aning om hur det gick till, men google är bra till mycket 🙂
Oj vad nervös jag var på anlagsprovet! Hade som sagt ingen aning om hur det gick till i verkligheten och det var en enormt varm kväll. Klibbigt, åska i luften och knott invasion! Smali verkligen avskyr värme, han funkar inte då! Så jag hade inga större förväntningar, men jag fick ju se hur det gick till 🙂
Inga problem alls! Han fixade det galant 🙂 Då var det bara hem och träna på längre liggtider, skott och återgångar!
Så hösten efter 2011, när det blivit svalare, då tog han tre raka 1:a pris och blev därmed SE VCH 🙂 Jag var så glad och stolt över min nallebjörn <3
Och att vi fick till det utan några större kunskaper i förväg, utan jag är ju självlärd 🙂
Jag är en ganska lugn person! Vilket nog har gjort att Smali har tagit sig igenom sina mentala faser ganska smärtfritt under uppväxten. Han var som sagt den blygaste i kullen, han har varit sent utvecklad mentalt. Räknar honom som vuxen först vid 4 års ålder 🙂
Men att jag är lugn är inte alltid så bra! Jag är inte född till ”lektant” och jag har fått slita hårt med mig själv för att få mer fart på Smali vid träning, för han är lika lugn som mig, haha 😉
Smali gillar verkligen att träna, men ”han ska bara” först 😉 Tex jag säger stanna, han tar alltid ett eller två steg till! Ligg – Jaja! I min takt! Inga snabba ”ligg” där inte osv, osv! Det måste vara pep talk hela tiden annars sakar han efter! Han verkligen älskar att bära, men inte att hålla ;-p Vi är på god väg att komma tillrätta med det, men det tar tid!
När jag började med apportpinnar i spåret, så trodde jag att detta blir hur enkelt som helst med en hund som älskar att bära! Fasen heller! Han var inte ett dugg intresserad av det ;-p
Men med mycket bus, beröm mm, så plockar och lämnar han nästan till 100% nu och tycker det är så kul 🙂
Det har varit svårt att hitta bra belöningar förutom godis! Kampa och kasta sig efter en boll är kul ca 2 gånger ;-p Men en kurs vi gick på, så märkte jag och instruktören att han hela tiden sneglade mot hopphindret! Så det blev belöningen! Att hoppa när han varit duktig 🙂 Det är inte lätt det här med att hitta rätta belöningar!
Har provat så många saker för att få honom mer ”intensiv” vid träning! Och fick ett jättebra tips! Bära & mat är något av det bästa han vet, så det blev en burk med godis i och det har funkat jättebra 🙂
Har aldrig gått en rallylydnadskurs, eller sett hur en tävling går till. Men där får jag ju köra med pep talk på planen, så vi testade en tävling i våras.
Han gick som en dammsugare innan vi skulle in på planen, det bådade inte gott! Hur i hela friden skulle jag lyckas att ha med mig honom hela tiden??? Men vi körde några moment innan vi skulle in och jag visade honom burken! Det gick galant! Smali skötte sig jättebra, matte mindre bra, haha 😉 Nej! Vi blev inte godkända! Jag glömde kolla om han verkligen satt/låg ner, räkna steg mm ;-p Men planen bestod av ca 1 dm vatten, fanns inte en enda torr plats nånstans på den klubben vi var!
Jag som inte skulle sätta min fot på en utställning, tycker numer att det är skitkul 🙂 Eva-Liz har talets gåva och även min kompis Christina 🙂
Första utställningen Smali var på, var en medlemsutställning som jag bara skulle åka och titta på + att det var bra miljöträning. Nu var det så att man kunde anmäla och betala på plats! Blev snabbt övertalad och gick in i ringen som jag lovat mig själv att aldrig någonsin mer göra i mitt liv. Jag säger bara Schäfer utställningar så förstår några ivf 😉
Fick kanonkritik och blodad tand 😉
Tur att jag har haft med mig Christina på många utställningar! För jag begrep inte ett smack hur det gick till, utan hon har fått tala om när jag skulle in i ringen, vad olika saker betyder osv 🙂
När han tog de första certen, begrep jag inte nånting och utan trodde vi åkt ut, haha 😉
Vid 2 år och 17 dagar blev han norsk utställningschampion! Gud vad glad jag var, trodde väl aldrig att jag skulle få en champion i mitt liv 🙂
Han är en berest herre! Vid 6 mån så var han med på minisemester på Öland. Här är han på Gotland 🙂
Han har vandrat upp till Preikestolen i Norge! Där han väckte stor sensation! Oj! Människor från hela världen tog bilder på honom 🙂 Grannarna i hyttan bredvid oss på campingen strävade att bli hans kompis, genom att nonchalera honom, locka med köttbullar osv, Smali är inte så intresserad av andra än sin flock 😉
Eftersom han är upplärd att INTE hälsa på allt och alla, så är han väldigt lätt att ha med sig! Campinglivet älskar han 🙂 Ligger utanför hyttan och kollar in allt som rör sig!
När vi var till Bornholm, Danmark, så fick han ett nytt namn av gästerna där – The king of the camp! Hundar skällde på honom osv, Smali bara låg där lugnt och tittade på allt som rörde sig runt omkring 🙂
Nån dag var det riktigt varmt, så då åkte kyltäcket på! Svindyrt i inköp, men väl värt pengarna 🙂
Vi fick med oss ett reserv cert hem! Självklart skulle jag velat ha certet, så han blivit DK UCH!
Men vi platsade inte riktigt bland de bländande, kritvita, välfriserade vovvarna! De var jättefina och Smali såg ut som en rugguggla jämfört med de andra 😉 Jag köpte mig ett långhår, då klipper jag inte ner honom till ett korthår, för det kan jag köpa mig 😉
Ska villigt erkänna att det är enda gången som det känts riktigt ”surt” på en utställning! Tycker det ska vara på lika villkor!
Jag har varit med om domare som har sagt – Wow! Vilken vacker hund du har! Bara lovord! Men så har Smali inte gillat att de ska känna på det allra heligaste, utan har ryggat undan, som han gjorde några gånger i sin ungdom! Då ska han inte ha certet! Det är rättvist! Men när man fifflar med tex pälsen, det är inte rättvist 😉
Smali har jag redan fått uppleva så mycket med, som jag inte gjort med alla de andra hundarna ihop! Han är en mycket speciell man 🙂 Och när han blev Best In Show på en officiell utställning, så trodde jag inte det var sant 🙂
Jag var på väg att åka hem, ingen idé att stanna kvar till finalerna! Blir ju alltid oplacerad! Men det var hemmaklubben som hade utställningen, så jag hade bara några mil hem + en övertalande uppfödare, haha 😉 Inte begrep jag att Smali hade vunnit alltihop! Det är ju sånt man bara drömmer om, som aldrig kommer att hända i verkligheten 🙂
Så Smali hade med sig en väldigt glad, chockad matte i ringen 🙂
Fick senare reda på av en som är väldigt intresserad av statistik att Smali var då den första svenskfödda Vita Herdehund som blivit BIS på en officiell utställning och den 4:e totalt, tror jag det var 🙂
Smali går ihop med de flesta! Det är några få hundar som han absolut inte kommer överens med! Det har sina orsaker!
Men valpar älskar han! Får nått fånigt ansiktsuttryck och öronen står rakt ut som vingmuttrar när han ser en valp 🙂
Fick förfrågan om att använda Smali i aveln och min första tanke var NEJ!!! Min ”lilla” kille bli pappa och jag begriper mig inte på det där! Men i varje fall så blev det 6 valpar efter honom. Tyvärr är två av dom inte kvar i livet pga hjärtproblem! De 4 som nu har blivit 2 år, är vackra, trevliga individer och två av tikarna med ägare har jag ganska mycket kontakt med 🙂 Dessa två Tila och Nikki har blivit röntgade och är fria runt om 🙂 Även i utställningsringen har det gått bra för dom! Tila har tagit 1 svenskt cert och Nikki 1 norskt -och 1 svenskt cert 🙂
”Ryktet” om valparnas hjärtproblem spred sig snabbt genom Sverige, vi har ju en förhållandevis liten ras. Eftersom det alltid behövs en syndabock, så nådde ryktet snart mig att allt berodde, på Smali! Jag blev ledsen och förbannad! Kontaktade forskare, agronom och veterinär på SLU i Uppsala! Jag fick ett entydigt svar! Det var slumpen/ödet! Vi kan göra så gott vi kan när tex valpar planeras, men det är liv vi har att göra med, inte maskiner! Så allt kan hända!
Så jag lovade mig själv att inte utsätta mig för detta igen! Så när förfrågan kom igen, så sa jag nej! Flera tycker att jag gör fel, kanske det! Kanske ändrar jag mig, vem vet? Men det var en jobbig tid!
Så gissa om jag var glad när Smalis bror Strax blev pappa till 7 fullt friska valpar. Kanske bromsade det skitsnacket lite 😉
Som sagt! Smali älskar valpar och här är han med sina döttrar Tila, Nikki & Sunna 🙂
Barn är märkliga saker, om än trevliga, särskilt när det vankas godis 🙂
Han har haft det många gånger tufft mentalt under sin uppväxt! Ena dagen en cool gammal gubbe i sättet, för att nästa stund tycka nått är otäckt! Inte alls ovanligt i hundvärlden! Men är det första hunden, så kan man ju undra om man gjort nått fel? Är man hundvan, då vet man att detta snart är över och det går upp och ner ett tag 🙂 Då är jag glad att jag haft många olika hundar sen förr och har alltid vetat att snart är det över!
Jag valde Vit Herdehund bla för att de inte älskar allt och alla! Annars kunde jag ha köpt en Reteriver 😉
Han är en stor, cool nallebjörn med glimten i ögat och hittar fortfarande på en massa jävelskap 😉 Han går in i sin ”bubbla” titt som tätt! Begriper inte ett smack av vad jag säger och det kan driva mig till vansinne!
Nu i år har han blivit mycket mer lekfull, på gott och ont, haha 😉 Har har fått ett annat driv, så nu dammar vi av tävlingsplanera som legat på hyllan och tar nya tag 🙂 Det retar mig att det ligger ett svenskt utställningschampionat och väntar på oss! ”Bara” bruksmeriten som fattas 😉
Han har gjort sitt i utställningsringen! Flera domare har sagt att han är för stor och det är jag väl medveten om! Visst nån utställning vore ju kul, men nu är det Mayos tur! Och Smali är en väldigt verbal herre, vilket han visar flera gånger om dagen 😉 Men att ha med sig båda hundarna och Smali talar högljutt om för alla att det är han som ska vara med matte i ringen och inte Mayo, är inte kul ;-p
Smali älskar vatten! Ett under att han aldrig haft våteksem! När han var yngre så kunde han sitta länge i båten alldeles själv och vänta på att nån skulle ta med honom på en båttur! Då var lyckan gjord 🙂
Kasta sig i ifrån bryggan är favoriten sommartid! Helt vansinnig 😉
Har aldrig någonsin haft en hund som lyckats få så mycket ohyra! Rävskabb fyra gånger på 3 år! Helt otroligt!!! Men nu bröts trenden i vintras och jag hoppas att ingen någonsin mer får det! Det är det enda han har råkat ut för!
Smali har mycket spring i benen! Får han inte sträcka ut i full galopp varje dag, då fixar han det själv! Hur många gånger har jag inte trott att han dragit efter vilt! Men det visat sig att det bara varit kul att få springa riktigt fort 🙂 Är ju lätt att spåra i nysnö 😉
Han har en ängels tålamod som står ut med Mayos hårdhänthet och Zixtens utfall!
Han kan slappa, haha 🙂
Är otroligt fräck ;-p
Förstår inte vad stor han är 😉
Vänligheten själv <3
Men han har ett jobb som han tar på största allvar! Vakta gården och flocken!
Så jag rekommenderar ingen okänd att gå innanför grindarna utan att jag eller nån annan i familjen är med! Han visar tydligt – Hit men inte längre! Men är det ok från husfolket då blir han snabbt väldigt kärvänlig 🙂
En egenhet som retar mig otroligt mycket, är något som sker många gånger om dagen! Han ligger ute, de andra hundarna vill in, frågar även Smali, men han stannar kvar ute. Hinner knappt 5 m så krafsar han på dörren och vill in. Går igenom huset och krafsar sen på andra dörren och ska ut! Bara in och kolla vad som händer, sen ut! Och alltid en kort stund efter de andra, suck!!!
Bara en liten bråkdel om Smali blev nedskrivet! Och det är väl tveksamt om nån orkar läsa allt detta, haha 😉 Förhoppningsvis har han minst lika många år till att leva! Och jag undrar hur denna egensinniga herre kommer att vara som gammal? Jag säger bara – Tur att det finns hårfärg 😉
Ångrar inte för en sekund mitt val av livskamrat! Han är stor, trygg, snygg, egensinnig, envis som synden, vänlig, fräck, cool och mycket, mycket mer, i en salig röra!
Vi är ganska lika jag och Smali! Lugna! Men ska något göras, så ska det helst ha varit gjort igår 😉 Tankarna svävar snabbt iväg, så ”något” disträ är vi! Finner oss snabbt till rätta i nya situationer osv.
Han är helt klart värdens bästa Smali <3
Som alltid först ”ska bara” 😉 Helt underbar 🙂