hände för ca 12 år sedan. Den vita älgkon fick en brun kalv (en tjur) och kalven var lite speciell från början, tex 1:a vintern så var han inne i stallet och inspekterade så man fick jaga ut honom. På vårkanten när kon skulle kalva igen och hon jagade bort honom så tydde han sej till hästarna. Vi hade hästarna på bete en bit härifrån, han höll sej i närheten och sov i hagen hos dem om natten. När det var dax att ta hem hästarna så följde tjuren med på köpet :-).
Som bekant så blir älgar som äter mycket äpplen på ”lullan” och det är mindre roligt. Ungarna vågade nästan inte gå ut för huxflux när de satt i sandlådan så stod han där. När jag talade om för folk hur närgången han var så var det ingen som trodde mej. En gång när han var på backen så skulle Bosse försöka skrämma bort honom, in och hämtade bössan och sköt bredvid honom, ingen reaktion och det var inget fel på hörseln.
Han lekte mycket, fick tokryck och sprang som en galning. Jaga kanadagäss var också kul, då kastade han sej i sjön och simmade efter dem, sen upp på land och sprang några varv. En dag satt jag och ungarna på verandan, Fia säger att mamma älgen står i trappan, och mycket riktigt där står han. Då var måttet rågat, tycker att nån kan skjuta honom innan han springer över nån unge. Men som sagt ingen trodde att han var så här.
Men så står mannen i huset högst upp i en stege och målar när först den ena hunden kommer som en galning under stegen sen den andra och sist men inte minst tjuren. Som tur var så rev de inte ner stegen, men nu blev det fart på gubbarna. Tillstånd fixades mycket snabbt och den blev ”knäppt” utanför verandan. Ena hornet var nära att växa in i ögat och jag har aldrig sett så mycket älgflugor i hela mitt liv, allt rörde sej.
Ja det har hänt lite saker här under åren :-).
