Vilken natt! En gubbe som håller på och ”vränger sig in och ut” pga av hosta och nysningar. Och jag har haft sendrag i nästan alla kroppens delar, som man kan få det i. Till slut så så fick jag kana ner i sängen och ta spänntag mot gaveln, för att få sova en liten stund. Men nu har kuren med magnesium dragit igång, nu ska här sovas 🙂
Kom hem från jobbet och bestämde mig för att åka ”nol på skogen” med dårarna. Imorgon får de en vilodag, för då ska Fias flyttlass från Sunne mellanlanda här, innan det når slutdestinationen i Åmål om nån vecka.
När vi kom fram, så mötte vi en bil och två par fotspår. De senare tillhörde de som kom i bilen. Tror det var fiskare! Men från där jag ställde ner bilen och minst 3,5 km, så fanns inte ett endaste spår i snön, mer än av mig och hundarna. Det gillas! Och knäpptyst 🙂
Hundarna brukar ta en sväng ner i dikena och en ”lov” i skogskanten, hoppar sen fram på vägen ca 20 m bort osv.
De travade lugnt, strax framför mig, går ner i diket, bakom en gran och blir borta! Det syns på spåren att de har tagit det lugnt! Jag ropar! Inte en reaktion! Det har hänt förr och då brukar jag fortsätta gå, då är de efter mig efter ca 5 min. Dock inte idag 🙁
Som sagt inte ett endaste spår, av mer än en skogsmus! Såg ingen reaktion på Smali att det kunde vara nått intressant i närheten, för han är som en ”öppen bok”, när det är vilt i närheten. Då är det koppel på! Efter ett tag så vände jag om och gick till bilen, de är ju inte dummare än att de tar bakspåren. Och jag var inte speciellt orolig! Isen är tjock, enbart skog, ingen trafik och inga vargspår.
Jag fick mig en fin promenad på över 7 km, men ingen hund i sikte. Det är ju ganska hopplöst att ropa när det är mycket snö, både på träden och marken. Det dämpar mycket! Men en hund har bra hörsel, eller?
Jag bestämde mig för att åka runt, på andra sidan av skogen och tjärnen. För att leta spår. Om de ev gått över nån väg eller liknande. Jenni skulle komma och ta vid där jag stod, där de blev borta. Jag hade lagt ut ett täcke i fall att!
Mötte henne efter vägen och hon hann jämt stanna bilen vid täcket, då kom de! Hade jag väntat 5 min, så hade jag fått med dom på en gång.
Som tack för att hon tog med dem hem, så dreglade Mayo ner bilen för henne 😉 Japp! Han dreglar än! Men en kompis tröstade mig med att hennes Borzoi blev bra vid 2 årsålder 😉
Syndaren är helt slut! Det straffar sig! Och han behöver verkligen en mycket effektiv hörapparat! Ju närmare han kommer 4 årsdagen, desto sämre hörsel får han. Ibland när jag ropar på honom, så står han bara och glor, med öronen på trekvart och ser fånig ut. Men gisses vilken bra hörsel han har om jag säger tex godis, åka bil, ut & gå, mat osv 😉
En till som är slut! Har jämt gnuggat av sig dreglet i snön! ”Maysan” brukar vara jätteduktig på inkallning och har stenkoll på mig. Men idag var Smali den roligaste. Hade jag ropat, så fort de gått förbi granen, då hade han säkerligen kommit.
Slutet gott! Allting gott! Men Smali har bränt sina broar! Enbart lös på åkrar, isen och vägen. Inget bus i dikena eller skogskanten mer! Nu gäller öppna ytor, annars koppel på. Så går det när man inte sköter sig 😉
Haha! Ingen vacker bild precis 😉 Men lika glad och ”galen” i verkligheten, som på bilden! Jippi! Livet leker, enl Mayo 🙂