I måndags fick då Zixten träffa sina uppfödare, sin mamma och några andra släktingar. Han gamla mamma Viagra som är inne på sitt 12.e år uppvaktade sin kastrerade son, så han såg helt förtvivlad ut, haha 🙂 Ingen lek blev det, men nästa gång kanske!
Det var inte så lätt att få till att alla skulle fastna på en familjebild, men till slut så! Från vä mamma Viagra, sen en yngre släkting, busiga Veera & Zixten 🙂
På kvällen när jag satt ute på verandan, Smali låg bredvid mig och sov! Mayo var på väg uppför trappan 6 – 7 m ifrån oss och Smali bara slänger sig upp och kastar sig över Mayo med ett vrål! Helt utan anledning! Jag fick snabbt kasta mig emellan och ta isär dom 🙁 Sen under kvällen så hade han jätteont när han gick!
Smali har haft ont i lederna till och från på slutet, särskilt när han gått nedför! Går med korta steg, som om underlaget varit halkigt! Såg även en händelse med Smali häromdagen, när Jossan var här! Det gick så fort! Men Linda lekte lite med Smali, Jossan går fram för att krama honom och hon ”tjattrar” som vanligt, så hon smög sig inte på! Han kastar snabbt huvudet bakåt!
Nu vet jag inte om det bara var för att titta eller nått annat! Det gick som sagt fort! Men jag blev så rädd!
Efter bla dessa incidenter och man har sett så tydligt att han har ont, vill mycket men orkar inte! Antibiotikan hade inte hjälpt ett dugg! Så jag hade bestämt mig för att ringa veterinären på tisdag så han skulle få slippa ha ont, få somna in! När jag satt där med telefonen i handen, så tänkte jag att det är några dagar kvar av antibiotikakuren. Han får dom dagarna på sig också, då har jag gjort det jag kan! Jag har lovat mig själv att aldrig mer låta nån av mina djur få utstå mer lidande än ”nödvändigt”! När vi hade Wilma så testades än det ena än det andra! Hoppades hela tiden att det skulle bli bättre! Till slut fick hon somna in och jag ångrade mig bittert i många år efteråt att jag lät henne utstå alla behandlingar.
Nu är inte undrens tid förbi! I förrgår kom glimten tillbaka i ögonen! Han gjorde lekinviter åt Mayo och han morrade mycket mindre än vad han brukar göra!
På vår egna korta promenad så såg han glad ut…
Och han studsade runt och fångade gräshoppor som han åt upp 🙂
Igår märktes ännu mer att humöret var bättre! Jag såg iof inte så mycket av hundarna. Först jobbade jag och sen fick jag gå och lägga mig, kom inte upp förrän kl 18.30. Nacken är för tillfället skrot 🙁 Men det var en annan kroppshållning och blick!
Har äntligen fått tag på en massör som förbarmar sig över mig under helgen 🙂
Hade hoppats på en bättre ”nackdag” idag, men tji fick jag 🙁 Släpper ut hundarna på morgonpinken och ropar in dom för frukost! Zixten brukar vara först inne, inte idag! Vi måste ha haft nån intressant besökare i trädgården inatt, för han spårade i över 1 tim innan han behagade komma in och äta ;-P Sen gick han ut igen!
Jag klarade inte vara uppe! Så efter att djuren ute fått sitt och vi andra frukost, så fick det bli det starkaste ”artilleriet” av smärtstillande och sängläge! Zixten ville inte in, så han fick vara ute tills han ville in igen.
Smali & Mayo tror jag fick en riktig chock! För det första så fick de följa med in i sovrummet och sen ligga hos mig! Smali vräkte ut sig rejält och snart låg han på rygg med benen i vädret och snarkade gott tätt intill mig 🙂 Mayo tyckte nog att detta var i häftigaste laget, så efter ett tag intog han golvet 😉
Kom inte upp förrän närmare 13.30 och ingen Zixten! Tog med mig dårarna och då upptäckte Smali honom ute på åkern! Hur i helvete har han tagit sig dit???
Inte fick man kontakt med honom! Spårade på och såg riktigt sliten ut! Han kanske har varit ute på jakt också?
Kan ju lugnt påstå att Smali börjar bli sig lik, fastän vi har en bra bit kvar tills han är 100% igen! Men han springer runt med sina grisar 🙂
Idag har han lekt med Mayo och de hade skitkul 🙂 Visst morras det ibland, men inte från morgon till kväll så det dånar i huset!
Det lyser i ögonen igen 🙂 Så nu kör vi hela antibiotikakuren, så 14 dagar till!
Smärtstillande tror jag inte är bra! Då kommer han verkligen att släppa loss och då tror jag det blir bakslag! Bättre att han känner av smärtan och tar det lite lugnt, än att köra 110 %!
Nu ikväll märks det att att han busat lite för mycket! Tar korta steg, lite morr! Men nu tror jag verkligen att det har vänt till det bättre 🙂 Det har varit skitjobbigt med ovissheten! Alla, både folk & fä har gått på helspänn för att han varit så otroligt grinig! Inte likt honom alls!
Min ”Mala” <3