Så har hon nu stigit av sin tron…
Posted on januari 23, 2019 | Leave a comment
Vi fick äran att passa Immy emellanåt och det blev lite väl spännande ibland! På den tiden hade vi Schäfern Frazze och Bearded Collien Anton! Ingen av dom var vana katter och Anton avskydde verkligen katter!
Immy var en kavat liten dam och trodde gott om allt och alla! Kommer ihåg en gång då hon knallar ut, sätter sig emellan Frazze och Anton som stod på varsin sida av plattgången! Anton skulle mörda henne, Frazze försvarade och hon sitter lugnt kvar när jag rusade ut och avbröt bråket och fick tag på henne.
Det blev en ohållbar situation till slut att vänja hundarna vid katten, sen for hon hem till Liv och nästa gång hon hälsade på så var det samma visa. Så jag kollade om det fanns nått kullsyskon till Immy kvar och det fanns det! Gäsper flyttade in 🙂
Min man gillade inte katter och var mindre glad när jag förslog (bönade och bad) att vi skulle skaffa en egen katt. Men Immy hade lindat honom runt sin tass och kravet var att vår unge skulle vara exakt som henne. Självklart sa jag och så blev det ju självklart inte! Men Gäsper visste hur han skulle hantera husse 😉
Immy började visa tydligt att lägenhet i stan, inte var nånting för henne efter att hon fått vara ute här! Hon visade stressbeteende som yttrade sig i väldigt noga pälsvård, inte ett hårstrå fick ligga fel. Hon tuttade på filtfransar och slickade bort all päls på magen. Då Liv skulle flytta till annan ort pga studier, så fick hon flytta hit! Tog inte länge innan pälsen var tillbaka på magen, man kunde rufsa om henne i pälsen utan att hon fick ”panik” att den låg fel och hon tuttade inte en enda gång mer i sitt liv.
Trodde aldrig det skulle bli ”katt” av henne! Ramlade ned från träd, även soffan! Låg mitt ute på gårdsplanen och ”smög” på fåglar, men svansen pekade upp som ett periskop, haha 🙂 Men vilken jägare det blev av henne!
Syskonen Bus ställde till med en hel del under uppväxten! De 3 hemmavarande ungarna hade sina rum på övervåningen och jag har nog aldrig hört så många svordomar över katter, haha 🙂
De var uppfinningsrika! Vet en gång när jag och gubben var ensamma hemma och det började spola på toan på övervåningen! Går upp och tittar, då står Gäsper och trycker på spolknappen. Stänger dörren och strax efter börjar det igen! Vad händer??? Då hade Immy öppnat toadörren och satt bredvid och tittade när Gäsper spolade för fullt. Vi stängde av vattnet sen 😉
Det är inte bara Hilma som gillat vatten! Ösregn och stora vattenpölar då visste man vart man hittade Immy!
Hon var förjäklig att öppna dörrar, både in och ut! Man har vaknat i ett iskallt hus några gånger innan man lärde sig låsa dörren om natten!
Det är få promenader Immy missat genom åren! Hon var makalös att hålla koll när man gick iväg! Var hon inte med från början, så sprang hon efter och kom ikapp!
Hon sprang även med hundarna intill sparken på sjön! 6 km travade hon lätt med 🙂
Immy älskade de flesta och barnbarnen särskilt…
Tror hon missade en enda picknick med barnbarnen! Det var Jossan som upptäckte det! Så det fick bli en extra när vi kom hem från skogen, då Immy måste få en bit bulle som vanligt 🙂
Kommer ihåg när Jossan hade med sig cykeln en gång och hon försökte få med hundarna ut på tur. De följde inte med utan mig, som vanligt! Men Immy sprang med, fram och tillbaka.
Hon och husse förde en kamp om hans säng i många år! Han ansåg att det var hans säng och där skulle ingen katt ligga. Så han flyttade på henne! Han hann knappt dra täcket över sig så var Immy där igen! Gång på gång! Vem vann? Immy såklart, haha 😉
Hon väckte mig aldrig som en normal katt genom att jama! Utan hon hoppade upp på gubbens nattygsbord, sprang över gaveln till mitt där hon pillade på saker. När jag schasade bort henne då kastade hon sig på rygg under sängen, drog sig i madrasserna, upp igen. Varv på varv! Reagerade man inte då, då hoppade hon upp på i fönstret, gick innanför rullgardinen och blomkrukorna for i golvet.
Fräck som bara den! Stal mat mm
Tänk vad många spår hon varit med och lagt åt hundarna genom åren! När vi hade 3 hundar så kunde hon först vara med och lägga 3 x 700 m + att det var en bra bit att gå emellan spåren. Sen var hon även med när var och en hund spårade. Hon gick många, många mil i sitt liv!
”Immim” uppfostrade och vårdade ett gäng valpar genom åren med vänlig men bestämd tass. Och älskad av alla hundar <3
För ca 3 år sedan när hennes bror Gäsper blev borta, så visade hon stressbeteende igen. Slickade bort all päls på magen och kliade sig mycket! Tanken på en ny lite kattkompis dök upp och jag tingade en ev unge av en fd granne. Men jag avbokade! Var så rädd att hon inte skulle gilla den nya situationen och få för sig att flytta!
Men så fick en bekants katt ungar och där fanns en liten sköldpadda i kullen. Jag föll som en fura! Berättade om rädslan av att inte Immy skulle gilla en ny kompis! Men efter alla valpar som hon tagit hand om, så borde ju inte en kattunge vara ett problem. Eller??? Vi gjorde upp att skulle det inte funka, så skulle ungen få flytta tillbaka!
Hilma flyttade in! Immy sjöng några arior i nån dag, sen var Hilma accepterad! Efter ca 3 dagar så hade hon slutat med sitt stressbeteende och gissa om jag drog en lättnadens suck 🙂
I somras så var Immy borta i 5 dygn! Max 1 dygn har hon varit borta förr! Vi lockade, letade i diken, gick skallgång, dag efter dag! Det var varmt! Ingen glömmer sommaren 2018 i första taget! Jag letade och grät, för jag var övertygad att nått hemskt hade hänt! Immy var normalt som en skugga och höll sig i närheten! Men var det riktigt varmt så kunde hon ligga sova under nått uthus tills det svalnade.
På 5:e dygnet kommer hon hem! Stel, rädd, tunn, törstig och hungrig! Hon gömde sig på de mest konstiga ställen i huset och det tog ett bra tag innan hon vågade sig ut utan sällskap igen. Hon hade grankåda både här och där, så troligen hade hon blivit uppskrämd i en gran och inte vågat sig ner.
De där dygnen tog hårt på henne! Hon åldrades ganska snabbt! Men lika fräck, social, tog byten på löpande band, busade med Hilma/hundar och hängde med barnbarnen nästan som vanligt!
Men jag fick mig en tankeställare! Händer nånting med Immy, då blir Hilma ensam och skulle hon vara lika duktig att ta hand om en nykomling? Jag trodde ju inte det! Men med facit i hand så blev Hilma den perfekta ”mamman” till Tindra och Immy tog ett steg tillbaka och blev en mys-mormor, men som även satte gränser.
Tindra flyttade in och blev accepterad av både hundar och katter på mindre än 5 min!
Den kvällen Immy hastigt blev dålig och lade sig på golvet, då hoppade Hilma ner till henne! Tvättade henne och lade sig bakom ryggen på Immy! Djur är så kloka <3
Det finns så många minnen som lätt kunde fylla en bok! Tex hon skulle dricka och tvätta sina leksaker i golvbrunnar! Skulle alltid ha det sista av min havregrynsvälling vid frukost! Gillade att åka bil, så ibland var hon med och handlade och nån gång med till slaktboden för att hämta älgkött! Bjöd in främmande katter! Men kunde även med sin litenhet, men pondus skrämma bort stora hankatter osv osv
Sov gott vår älskade Drottning! Du är saknad av många <3
Posted in Uncategorized
MAYO
SEVCH NOVCH Vallgårdens My Miracle Majo
Då var han officiellt Norsk Viltspårchampion också! För nu har han fyllt 2 år och varit på en officiell utställning 😀
Och 29/5 – 14 tog han sitt andra svenska cert!
Svensk Viltspårchampion,Svenskt cert x 1, Svenskt res cert x 1, Norskt cert x 2, Norskt res cert x 1
Mayo 19 månader!
Idag fre 13/9-13 blev han Svensk Viltspårchampion, strax 16 mån 🙂
1:a Norska certet & BIR på Vålerbanen 2013-07-13
2:a Norska certet & BIM på Vålerbanen 2013-07-14
Första Svenska certet på Nora BK 2013-05-09
Mayo 10 mån.
Mayo 5 mån.
Mayo 15 v.
Mayo 8 v.
Vit Herdehund
Född: 2012-05-15
Reg nr: SE38031/2012
Mankhöjd: 61 cm
Vikt: 36 kg
HD: B/B
ED: 0/0
Exteriörbeskrivning Godkänd
MH 1:a på skott
e: SEUCH NOUCH FIUCH KORAD LP1 LP2 LP3 RLDN RLDF RLDA RLDM SE VCH Pipino’s Big White Kitten
e: Vallgårdens Darling Duchess
|
Älskade hund!
Mayo var en mycket efterlängtad valp, så lyckan var stor när vi hämtade hem honom.
Direkt visade han att han var enorm åksjuk! Inte ovanligt hos valpar, så det skulle nog växa bort. Jag testade ALLT för att komma tillrätta med det! Grönlaser, thunderskirt, medicinering, mat/inte mat osv osv.
Jag är en skogsmulle och det har även alla hundar också blivit!
Han var inte många veckor när han fick gå sitt första korta blodspår och stolt bar hem klöven 🙂
I skogen här hemma var allt kul, då behövde han inte åka bil! Anmälde till en viltspårkurs, eftersom han tidigt visade att spåra var hans grej och då kanske han ”glömde” det här med bilåkning. Nä! Det hade satt sig på hjärnan! Så fort han hörde en bil så blev han rädd och sökte skydd hos mig 🙁
Hur många gånger har jag inte fått lockat, lurat och helt enkelt bara stoppat in honom i bilen. Hans del av buren är sönderrostad av dregel och bilen luktar apa trots att jag försökt städa den grundligt.
Problem är till för att lösas! In med Mayo i bilen, kaffetermosen med, sen for vi långt upp på skogen där det knappt finns trafik. Vi gick runt, han gick i benen på mig, satte mig på en stubbe och drack kaffe och väntade på att han skulle våga utforska själv utan billjud.
Så här höll vi på månad efter månad! Sakta men säkert kunde vi sätta oss i en skog lite närmare trafikerad väg. Den dagen han vågade gå ifrån mig när vi satt i en skogsdunge inte så långt från vägen och bil efter bil körde förbi, då grät jag glädjetårar 🙂
Nu kunde vi spåra även på andra ställen och till slut kunde han gå promenader avslappnat efter vägen.
Inte kunde jag i min vildaste fantasi tro att han kunde bli Viltspårchampion! Men han blev både svensk och norsk <3
Mayo har aldrig känt sig bekväm med människor som inte hör till den närmsta familjen. Men med mycket träning, så hittade vi ett sätt som fungerade! Att han skulle acceptera att helt främmande människor skulle hantera honom är helt otroligt. Men han visste att han kunde vara trygg med mig!
Hans åksjuka ställde till det! Jag fick ha med mig schampo, varmt vatten, vara på plats flera timmar innan vi skulle in i ringen. För han var full i dregel så jag fick tvätta honom. Sen tog det lång tid innan han kände sig bekväm med stället vi var på. Jenni var ofta med på utställningar! Så vi kom på att bästa sättet att få honom att bli av med obehaget var att springa. Han älskade att springa fort 🙂Så budföring var en bra grej!
Så det är egentligen helt fantastiskt att han blev fullcertad i Sverige och fick 2 cert i Norge.
Han fick bli gårdshund vilket han älskade! Ibland ville han följa med om vi åkte nånstans, men han fick välja själv.
När första barnbarnet Jossan kom till världen, det skiljer bara några dagar emellan dom, så var han där hon var.
Tyvärr blev han skrämd av henne när hon blev lite större 🙁 Så när Linda, Patrik och Jossan kom och hälsade på så ville han vara ute i ur och skur.
Jossan blev äldre och man kunde förklara att Mayo är blyg och då måste han få hälsa när han vill. Jossan är en klok unge! Sakta men säkert, mycket godis osv så ville han vara med igen, men det tog nått år! Hon banade väg för Emelie och Caroline 🙂 Utomhus var det inga problem, där hade han utrymme att dra sig undan.
När vi hade mycket folk här som vid kalas, jul osv, då fördrog Mayo att vara ute! Det blev för mycket! Men döm om vår förvåning när han ville vara med för bara nått år sedan! Låg tryggt och sov mitt i smeten bland stojande ungar och andra!
För nått år sedan lärde han sig att åka båt! Innan dess totalvägrade han! Men från ena dagen till den andra så blev det något av det bästa han visste 🙂
Han hade bråttom här i livet! Tränade man nånting så visade han ALLT han kunde i en smäll! Hann liksom inte lyssna klart på vad man ville! Många skratt har det blivit genom åren, haha 🙂
Samtidigt som han sprudlade av glädje och energi, så var han en otroligt känslig , filosofisk och burdus! Vi var få som fick äran att lära känna den rätta Mayo <3
Han som skulle leva i många år till! Bli min påhittiga, säregna, egensinniga, älskade gamla farbror! Livet ändes på ett ögonblick!
Hoppas du och Smali gör det bästa ni vet i hundhimlen! Leker tafatt och springer fort hela dagarna! Det är såå tomt här hemma! Sov gott <3
SMALI
NO UCH SE VCH Vallgårdens Fenomenal Fling
Full certad i Sverige!
Arvika Bk Off 2014 – 05 – 31 BIR
Vit Herdehund
Född: 2009-04-14
Avliden pga Borrelia 2014-10-02 <3
Reg nr: S34897/2009
Mankhöjd: 68 cm
Vikt: 45 kg
HD: A/A
ED: 0/0
MH
e: SUCH Bright Blaze Of Bergerblanc
u: Barvestad’s Delight For Me
|
Smali är en Vit Herdehund och är bebisen, 2009, i familjen. Smali betyderherde på isländska. Eftersom det finns islandshästar i familjen så ville jag ha ett namn med den anknytningen.
Bebis förresten han väger redan 20kg och är inte fyllda 4mån än.
Tanken är att vi ska träna lydnad (är redan jätte duktig), utställningar,
viltspår mm. Han är MYCKET smart så man får ligga steget före.
Han är ”mammas pojke” och följer mej som en skugga. Han är lyhörd och följsam, valpkursen börjar snart, kul.
2010
Det har hänt en del sedan jag skrev sist om Smali, så lite uppdateringar.
Har gått 2 tävlingslydnads kurser och nu håller vi på med en brukskurs som både jag och Smali tycker är jättekul.
Viltspårning håller vi också på med och utställning.
Mina drömmar och mål med Smali är (hoppas på) SE UCH och då måste vi ha både utställnings -och bruksmeriter. N UCH, SE VCH och N VCH. Det är inga dåliga mål jag har, men va kul om vi lyckas 🙂
Lite olika resultat.
Utställning
2010-04-25 Västerås: junior, 1:a kv, 1:a kk Domare – Benny Blid Von Schedvin
2010-06-05 Vänersborg: junior, Ck, Cert och BIM Domare – Nils Molin
2010-08-01 Ransäter: 1:a kv, 1:a kk och Hp Ulf Bråthen
2010-10-09 Hamar (Norge): 1:a kv, 1:a kk, ck, cert och 2:a bästa hane Domare – Elzbieta Chwalibog
2011-04-30 Leto Hallen (Norge): Excllent kv, 1:a kk, ck, cert , BIR Domare – Ricky Lochs Romans
2011-05-01 Leto Hallen (Norge): Excellent kv, 1:a kk, ck, cert, BIM Och därmed NO UCH endast 2 år & 17 dagar gammal 🙂 Domare – Igor Selimovic
2011-07-09 Arvika Bk: Exellent,ck, cert, BIR och BEST IN SHOW Domare – Gunilla Skallman
2011-07-29 Ransäter Int :Excellent Domare – Gunnel Holm
2011-07-30 Ransäter Int: Excellent Domare – Per-Erik Wallin
2011-08-13 Askersund, rasspecial : Very good Domare – Paul Stanton
2011-08-27 Gotland, Visby: Very good Domare – Nina Karlsdotter
2011-08-28 Gotland, Visby: Very good Domare – Kitty Sjong
2011-11-26 Lilleström NV-11 (Norge) : Excellent, ck, 2:a bästa hane och reserv CACIB Domare – Ole Staunskjaer
2012-07-01 Bornholm (Danmark) : Excellent, ck, reserv cert Domare – Karl-Erik Johansson
2014-05-31 Arvika BK: Excellent, ck, BIR Domare – Nils Molin
Viltspår
2010-07-13 Lerot. Godkänd Anlagsprov. Domare Michael Andersson
2011-09-21 Koppom. Ökl 1:a pris. Domare Jan-Erik Nilsson
2011-10-26 Koppom. Ökl 1:a pris. Domare Jan-Erik Nilsson
2011-10-29 Koppom. Ökl 1:a pris. Domare Mikael Karlsson
2011-10-29 Svensk Viltspårs Champion
2010-08-22 Godkänt MH
2011-07-03
Idag har Smali & Aisha – Rolling Dog`s Extra Of White Z fått valpar, 1 hane och 5 tikar 🙂 Tyvärr 2 tikar avlidna 🙁
Röntgen -och andra resultat av valparna:
Rolling Dog’s J’Tila Of Extra: HD: A & ED: 0/0
SE cert x 1
SE VCH RLD N Rolling Dog’s J’Nikki Of Extra: HD: A & ED: 0/0
SE cert x 3, NO cert x 2, BIS (inoff)
Har i okt-14 klarat bedriften ihop med matte Jolin, att på 1,5 v ta tre 1:a pris i Viltspår + tre godkända resultat i Rallylydnad och fick därmed titlarna SE VCH & RLD N 😀
Rolling Dog’s J’Sunna Of Extra:
Rolling Dog’s J’Ofsi Of Extra:
BERÄTTELSEN OM SMALI!
En berättelse som hoppar från det ena till det andra, i vanlig ordning 😉
2009 – 04 – 14 föddes 6 valpar på Vallgårdens Kennel, 4 hanar och 2 tikar! En av dessa skulle flytta in till oss 8 v senare och hans namn blev Vallgårdens Fenomenal Fling. Nu var ju inte detta det lättaste namnet att ropa! Visst Flingan är ju kort, men det var inget passande namn 😉
Dottern som har Islandshästar bodde hemma då och jag kom på att jag ville ha ett isländskt namn till honom. Smali betyder herde på isländska, perfekt! Och jag har aldrig hört nån annan ha detta namn heller 🙂
Har haft schäfrar förr och tänkte ”trappa ner” lite genom att köpa en ”schäfer light”! Skenet bedrog! Inte fick jag nån lightversion, haha 😉 Schäfrarna som jag har haft var otroligt ”will to please”, inväntade vad jag ville att de skulle göra osv. Smali har det där också, men han använder sin hjärna alldeles för bra! Händer ingenting då gör han det själv och det har inte alltid varit så bra 😉
Jag hade berättat för min uppfödare Eva-Liz vad jag hade tänkt göra med valpen tex träna ev tävla, men absolut inte gå på utställningar! Jag hade turen och fick välja valp först ihop med E-L och jag föll för Smali så fort jag såg några bilder på honom. Sen när jag fick träffa valparna så var det inget tvivel 🙂
Valpar ändrar sig fort, när det närmade sig leverans dag så hade Smali blivit den blyga typen. E-L försökte få mig att kanske ta en av de andra valparna eftersom jag hade som mål att tävla så småningom! Nej! Jag skulle ha honom, han var speciell. Och jag kan lova att det hängt i t o m idag då han är 4,5 år, haha 😉
Med facit i hand så är jag väldigt glad att jag haft många hundar sen förut och har en hel del erfarenhet. För han har många gånger hållit på att driva mig till vansinne med sina egenheter och han är helt underbar 🙂
Så vid 8 v ålder, i juni – 09 så flyttade han in och inget blev någonsin sig likt i Nystuga. För han visade tidig upp sina talanger för att hoppa, bära och sin uppfinningsrikedom 😉
Katterna Immy & Gäsper bodde här sen förut! Även Islandshästarna Fengur & Laukur.
Och hundkompisarna Frazze & Zixten! Frazze fick tyvärr somna in pga sjukdom nov – 09!
Smali visade tidigt sina talanger att bära, så varje morgon fick han bära in tidningen 😉
Han fick även hjälpa till med hästarnas vatten, dock inte full hink, eftersom han inte bar i handtaget 😉
Eftersom han älskar att bära så har han hjälpt mig mycket 🙂 Tex med att bära matvaror, ibland har det blivit lite för busigt, så hushållspapper osv har blivit perforerat, haha 😉 Lagt tvätt i tvättkorgen. Ägg vill han väldigt gärna bära åt mig, men eftersom han lätt blir busig, så får han bära äggkartong med golfbollar. När grejer har varit utspridda på gården, i djup snö, så är det bara att be Smali om hjälp 😉 Men jisses vilken stolt kille som får hjälpa matte 🙂
En egenhet han hade som unghund var att stoppa in tungan i dammsugarröret! Begriper inte vad som var så kul med det 😉
Han har alltid varit otroligt nyfiken, ska vara i/på allting 🙂
Vi flyttade in på gården 1987! Vi har alltid haft hundar, men aldrig kommit på tanken att sätta upp staket. De har lärt sig snabbt var den ”osynliga” gränsen går! Men med kombinationen Smali och Zixten, så hade vi till slut inget val 😉 Så från 2010 till dags dato så sliter jag ont med att överlista Smali ;-p
När Smali har tråkigt, då händer det saker och han blir fort uttråkad! Han sticker inte gärna själv, utan han vill ha en kompis med sig ;-p
Zixten var inte svårövertalad, måste ju kolla vad grannarna gör! Och då började kampen! Tyckte jag var såå smart när jag satte fast en tvättlina i Z halsband, då såg jag ju vart han gick! Men en varm sommardag så tyckte jag att hundarna legat i skuggan väldigt länge utan att röra sig, jag så linan! Går och tittar! Linan ligger kvar, hundarna borta, bara att gå till grannen och hämta dom!
Då fick Z bli fastbunden = avbiten lina och hundar borta! Skaffar en tjock lina = halsbandet och linan kvar, hundar borta! Då blev det ett vanligt läderhalsband = linan kvar, hundar borta! För Smali lyckades inte dra av halsbandet, men däremot få upp karbinhaken ;-p Då skaffade jag kedjelås och det klarade han inte skruva upp 🙂
Tyckte ju synd om Z som inte fick springa lös ihop med oss andra, så jag skaffade ett mobilt nät. Dvs stolpar och nät i ett! Perfekt! Z kan inte hoppa högt, S går ingenstans utan kompis 🙂 Lika förbaskat var de på rymmen! Då studerade jag vart enda steg de tog och upptäckte snabbt hur rymningen gick till! Smali ställde sig på nätet, tryckte ner det, så Zixten kunde hoppa över, SUCK!!!
Så genom åren så har jag höjt nätet på löpande band, en pågående process, för Smali lyckas lika förbaskat! Mayo har som tur är ingen större lust längre att hänga på, bara om matte är borta 😉 Så när det är mörkt, det är då han passar på, då är jag med hela tiden! Annars får han var på trappan med stängd grind! Även där är det special! Fått tråckla en stropp, så han inte kan tränga sig emellan!
Dörren till hundgården kom han också på hur han skulle få upp! Hoppar man nog många gånger, så åker hasparna ur ;-p Så nu är det 2 haspar + 1 boxlås och han har hållit sig på plats 🙂
Jag har mer eller mindre alltid spårat med mina hundar. Tycker det är kul och de får jobba med sin nos som de är avlade för! Har inte haft några tävlingsambitioner förrän jag fick Smali! Han älskar att spåra 🙂 Och till slut kom jag på att vi kunde testa att gå ett anlagsprov i viltspår. Hade aldrig gått nån kurs, hade ingen aning om hur det gick till, men google är bra till mycket 🙂
Oj vad nervös jag var på anlagsprovet! Hade som sagt ingen aning om hur det gick till i verkligheten och det var en enormt varm kväll. Klibbigt, åska i luften och knott invasion! Smali verkligen avskyr värme, han funkar inte då! Så jag hade inga större förväntningar, men jag fick ju se hur det gick till 🙂
Inga problem alls! Han fixade det galant 🙂 Då var det bara hem och träna på längre liggtider, skott och återgångar!
Så hösten efter 2011, när det blivit svalare, då tog han tre raka 1:a pris och blev därmed SE VCH 🙂 Jag var så glad och stolt över min nallebjörn <3
Och att vi fick till det utan några större kunskaper i förväg, utan jag är ju självlärd 🙂
Jag är en ganska lugn person! Vilket nog har gjort att Smali har tagit sig igenom sina mentala faser ganska smärtfritt under uppväxten. Han var som sagt den blygaste i kullen, han har varit sent utvecklad mentalt. Räknar honom som vuxen först vid 4 års ålder 🙂
Men att jag är lugn är inte alltid så bra! Jag är inte född till ”lektant” och jag har fått slita hårt med mig själv för att få mer fart på Smali vid träning, för han är lika lugn som mig, haha 😉
Smali gillar verkligen att träna, men ”han ska bara” först 😉 Tex jag säger stanna, han tar alltid ett eller två steg till! Ligg – Jaja! I min takt! Inga snabba ”ligg” där inte osv, osv! Det måste vara pep talk hela tiden annars sakar han efter! Han verkligen älskar att bära, men inte att hålla ;-p Vi är på god väg att komma tillrätta med det, men det tar tid!
När jag började med apportpinnar i spåret, så trodde jag att detta blir hur enkelt som helst med en hund som älskar att bära! Fasen heller! Han var inte ett dugg intresserad av det ;-p
Men med mycket bus, beröm mm, så plockar och lämnar han nästan till 100% nu och tycker det är så kul 🙂
Det har varit svårt att hitta bra belöningar förutom godis! Kampa och kasta sig efter en boll är kul ca 2 gånger ;-p Men en kurs vi gick på, så märkte jag och instruktören att han hela tiden sneglade mot hopphindret! Så det blev belöningen! Att hoppa när han varit duktig 🙂 Det är inte lätt det här med att hitta rätta belöningar!
Har provat så många saker för att få honom mer ”intensiv” vid träning! Och fick ett jättebra tips! Bära & mat är något av det bästa han vet, så det blev en burk med godis i och det har funkat jättebra 🙂
Har aldrig gått en rallylydnadskurs, eller sett hur en tävling går till. Men där får jag ju köra med pep talk på planen, så vi testade en tävling i våras.
Han gick som en dammsugare innan vi skulle in på planen, det bådade inte gott! Hur i hela friden skulle jag lyckas att ha med mig honom hela tiden??? Men vi körde några moment innan vi skulle in och jag visade honom burken! Det gick galant! Smali skötte sig jättebra, matte mindre bra, haha 😉 Nej! Vi blev inte godkända! Jag glömde kolla om han verkligen satt/låg ner, räkna steg mm ;-p Men planen bestod av ca 1 dm vatten, fanns inte en enda torr plats nånstans på den klubben vi var!
Jag som inte skulle sätta min fot på en utställning, tycker numer att det är skitkul 🙂 Eva-Liz har talets gåva och även min kompis Christina 🙂
Första utställningen Smali var på, var en medlemsutställning som jag bara skulle åka och titta på + att det var bra miljöträning. Nu var det så att man kunde anmäla och betala på plats! Blev snabbt övertalad och gick in i ringen som jag lovat mig själv att aldrig någonsin mer göra i mitt liv. Jag säger bara Schäfer utställningar så förstår några ivf 😉
Fick kanonkritik och blodad tand 😉
Tur att jag har haft med mig Christina på många utställningar! För jag begrep inte ett smack hur det gick till, utan hon har fått tala om när jag skulle in i ringen, vad olika saker betyder osv 🙂
När han tog de första certen, begrep jag inte nånting och utan trodde vi åkt ut, haha 😉
Vid 2 år och 17 dagar blev han norsk utställningschampion! Gud vad glad jag var, trodde väl aldrig att jag skulle få en champion i mitt liv 🙂
Han är en berest herre! Vid 6 mån så var han med på minisemester på Öland. Här är han på Gotland 🙂
Han har vandrat upp till Preikestolen i Norge! Där han väckte stor sensation! Oj! Människor från hela världen tog bilder på honom 🙂 Grannarna i hyttan bredvid oss på campingen strävade att bli hans kompis, genom att nonchalera honom, locka med köttbullar osv, Smali är inte så intresserad av andra än sin flock 😉
Eftersom han är upplärd att INTE hälsa på allt och alla, så är han väldigt lätt att ha med sig! Campinglivet älskar han 🙂 Ligger utanför hyttan och kollar in allt som rör sig!
När vi var till Bornholm, Danmark, så fick han ett nytt namn av gästerna där – The king of the camp! Hundar skällde på honom osv, Smali bara låg där lugnt och tittade på allt som rörde sig runt omkring 🙂
Nån dag var det riktigt varmt, så då åkte kyltäcket på! Svindyrt i inköp, men väl värt pengarna 🙂
Vi fick med oss ett reserv cert hem! Självklart skulle jag velat ha certet, så han blivit DK UCH!
Men vi platsade inte riktigt bland de bländande, kritvita, välfriserade vovvarna! De var jättefina och Smali såg ut som en rugguggla jämfört med de andra 😉 Jag köpte mig ett långhår, då klipper jag inte ner honom till ett korthår, för det kan jag köpa mig 😉
Ska villigt erkänna att det är enda gången som det känts riktigt ”surt” på en utställning! Tycker det ska vara på lika villkor!
Jag har varit med om domare som har sagt – Wow! Vilken vacker hund du har! Bara lovord! Men så har Smali inte gillat att de ska känna på det allra heligaste, utan har ryggat undan, som han gjorde några gånger i sin ungdom! Då ska han inte ha certet! Det är rättvist! Men när man fifflar med tex pälsen, det är inte rättvist 😉
Smali har jag redan fått uppleva så mycket med, som jag inte gjort med alla de andra hundarna ihop! Han är en mycket speciell man 🙂 Och när han blev Best In Show på en officiell utställning, så trodde jag inte det var sant 🙂
Jag var på väg att åka hem, ingen idé att stanna kvar till finalerna! Blir ju alltid oplacerad! Men det var hemmaklubben som hade utställningen, så jag hade bara några mil hem + en övertalande uppfödare, haha 😉 Inte begrep jag att Smali hade vunnit alltihop! Det är ju sånt man bara drömmer om, som aldrig kommer att hända i verkligheten 🙂
Så Smali hade med sig en väldigt glad, chockad matte i ringen 🙂
Fick senare reda på av en som är väldigt intresserad av statistik att Smali var då den första svenskfödda Vita Herdehund som blivit BIS på en officiell utställning och den 4:e totalt, tror jag det var 🙂
Smali går ihop med de flesta! Det är några få hundar som han absolut inte kommer överens med! Det har sina orsaker!
Men valpar älskar han! Får nått fånigt ansiktsuttryck och öronen står rakt ut som vingmuttrar när han ser en valp 🙂
Fick förfrågan om att använda Smali i aveln och min första tanke var NEJ!!! Min ”lilla” kille bli pappa och jag begriper mig inte på det där! Men i varje fall så blev det 6 valpar efter honom. Tyvärr är två av dom inte kvar i livet pga hjärtproblem! De 4 som nu har blivit 2 år, är vackra, trevliga individer och två av tikarna med ägare har jag ganska mycket kontakt med 🙂 Dessa två Tila och Nikki har blivit röntgade och är fria runt om 🙂 Även i utställningsringen har det gått bra för dom! Tila har tagit 1 svenskt cert och Nikki 1 norskt -och 1 svenskt cert 🙂
”Ryktet” om valparnas hjärtproblem spred sig snabbt genom Sverige, vi har ju en förhållandevis liten ras. Eftersom det alltid behövs en syndabock, så nådde ryktet snart mig att allt berodde, på Smali! Jag blev ledsen och förbannad! Kontaktade forskare, agronom och veterinär på SLU i Uppsala! Jag fick ett entydigt svar! Det var slumpen/ödet! Vi kan göra så gott vi kan när tex valpar planeras, men det är liv vi har att göra med, inte maskiner! Så allt kan hända!
Så jag lovade mig själv att inte utsätta mig för detta igen! Så när förfrågan kom igen, så sa jag nej! Flera tycker att jag gör fel, kanske det! Kanske ändrar jag mig, vem vet? Men det var en jobbig tid!
Så gissa om jag var glad när Smalis bror Strax blev pappa till 7 fullt friska valpar. Kanske bromsade det skitsnacket lite 😉
Som sagt! Smali älskar valpar och här är han med sina döttrar Tila, Nikki & Sunna🙂
Barn är märkliga saker, om än trevliga, särskilt när det vankas godis 🙂
Han har haft det många gånger tufft mentalt under sin uppväxt! Ena dagen en cool gammal gubbe i sättet, för att nästa stund tycka nått är otäckt! Inte alls ovanligt i hundvärlden! Men är det första hunden, så kan man ju undra om man gjort nått fel? Är man hundvan, då vet man att detta snart är över och det går upp och ner ett tag 🙂 Då är jag glad att jag haft många olika hundar sen förr och har alltid vetat att snart är det över!
Jag valde Vit Herdehund bla för att de inte älskar allt och alla! Annars kunde jag ha köpt en Reteriver 😉
Han är en stor, cool nallebjörn med glimten i ögat och hittar fortfarande på en massa jävelskap 😉 Han går in i sin ”bubbla” titt som tätt! Begriper inte ett smack av vad jag säger och det kan driva mig till vansinne!
Nu i år har han blivit mycket mer lekfull, på gott och ont, haha 😉 Har har fått ett annat driv, så nu dammar vi av tävlingsplanera som legat på hyllan och tar nya tag🙂 Det retar mig att det ligger ett svenskt utställningschampionat och väntar på oss! ”Bara” bruksmeriten som fattas 😉
Han har gjort sitt i utställningsringen! Flera domare har sagt att han är för stor och det är jag väl medveten om! Visst nån utställning vore ju kul, men nu är det Mayos tur! Och Smali är en väldigt verbal herre, vilket han visar flera gånger om dagen 😉 Men att ha med sig båda hundarna och Smali talar högljutt om för alla att det är han som ska vara med matte i ringen och inte Mayo, är inte kul ;-p
Smali älskar vatten! Ett under att han aldrig haft våteksem! När han var yngre så kunde han sitta länge i båten alldeles själv och vänta på att nån skulle ta med honom på en båttur! Då var lyckan gjord 🙂
Kasta sig i ifrån bryggan är favoriten sommartid! Helt vansinnig 😉
Har aldrig någonsin haft en hund som lyckats få så mycket ohyra! Rävskabb fyra gånger på 3 år! Helt otroligt!!! Men nu bröts trenden i vintras och jag hoppas att ingen någonsin mer får det! Det är det enda han har råkat ut för!
Smali har mycket spring i benen! Får han inte sträcka ut i full galopp varje dag, då fixar han det själv! Hur många gånger har jag inte trott att han dragit efter vilt! Men det visat sig att det bara varit kul att få springa riktigt fort 🙂 Är ju lätt att spåra i nysnö 😉
Han har en ängels tålamod som står ut med Mayos hårdhänthet och Zixtens utfall!
Han kan slappa, haha 🙂
Är otroligt fräck ;-p
Förstår inte vad stor han är 😉
Vänligheten själv <3
Men han har ett jobb som han tar på största allvar! Vakta gården och flocken!
Så jag rekommenderar ingen okänd att gå innanför grindarna utan att jag eller nån annan i familjen är med! Han visar tydligt – Hit men inte längre! Men är det ok från husfolket då blir han snabbt väldigt kärvänlig 🙂
En egenhet som retar mig otroligt mycket, är något som sker många gånger om dagen! Han ligger ute, de andra hundarna vill in, frågar även Smali, men han stannar kvar ute. Hinner knappt 5 m så krafsar han på dörren och vill in. Går igenom huset och krafsar sen på andra dörren och ska ut! Bara in och kolla vad som händer, sen ut! Och alltid en kort stund efter de andra, suck!!!
Bara en liten bråkdel om Smali blev nedskrivet! Och det är väl tveksamt om nån orkar läsa allt detta, haha 😉 Förhoppningsvis har han minst lika många år till att leva! Och jag undrar hur denna egensinniga herre kommer att vara som gammal? Jag säger bara – Tur att det finns hårfärg 😉
Ångrar inte för en sekund mitt val av livskamrat! Han är stor, trygg, snygg, egensinnig, envis som synden, vänlig, fräck, cool och mycket, mycket mer, i en salig röra!
Vi är ganska lika jag och Smali! Lugna! Men ska något göras, så ska det helst ha varit gjort igår 😉 Tankarna svävar snabbt iväg, så ”något” disträ är vi! Finner oss snabbt till rätta i nya situationer osv.
Han är helt klart värdens bästa Smali <3
Som alltid först ”ska bara” 😉 Helt underbar 🙂
4 RESPONSES TO “SMALI”
KOMMENTERA
Vallgårdens Iron Iko
Född:2010-10-12
Reg nr:SE62998/2010
e:BH AD FH2 SCHH3 SEUCH DEUCH (VDH) DEUCH (BVWS)
Akhiro Vom Altvilstal
u: Barvestad’s Delight For Me
HD: B/B
ED: 0/0
Lillskiten börjar bli stor, hela 7,5 mån 🙂 Just för tillfället består han av en otrolig mängd päls och muskler.
2011-06-01
Han har verkligen gett sin matte gråa hår. Är igång jämt, hittar på en massa hyss, men är aldrig stressad. Uppfinningsrik som få, allt bara händer runt honom 🙂
Tyvärr har inte så mycket gjorts med Iko pga olika omständigheter. Men grundlydnaden har han och vi blodspårar. Hoppas att allt snart lugnar ner sig så även han kan få prova på lite olika saker 🙂
Planen är att göra anlagsprovet för viltspår under året, sen får vi se vad som händer. Vi får ta dagen som den kommer 🙂
Iko’s stamtavla
|
Iko är egentligen ett köp som inte skulle ha gjorts. Immy och Gäsper födda – 07, Zixten – 08 och Smali – 09. Vem som helst begriper att det kan bli för mycket, men inte jag 🙂 Och jag ångrar mig inte för en sekund 🙂
EvaLiz berättade om sina valpplaner och undrade om jag var intresserad av en valp? Aldrig! det blir för mycket, jag hinner inte med! Självklart så hade hon sått ett frö 🙂
4 hanar blev det och eftersom jag hade första tjing på att välja valp så hade jag en ett första och andra val, ev ett tredje och Iko var inte alls med på den listan. Utav olika orsaker så kom Iko efter sina kullsyskon i utvecklingen. Men det bekom honom inte ett smack 🙂
Dagen kom då jag skulle åka och välja valp. Den ena isbjörnsbebisen efter den andra plockas ut ur valplådan och en utav dem är en ”liten plutt” som är hälften så stor som de andra. Men här går den undan i 150 knyck, vilken kroppskontroll! De andra klumparna ramlar osv, men inte Iko. Tuff som bara den, sätter de ”stora grabbarna” på plats, drar kompostgrindar över sig, pussas mm och det bekommer honom inte ett smack! JAG ÄR KÄR 🙂
Eftersom jag är tävlings -och utställnings intresserad så kanske han inte skulle vara ett förstahandsval, eftersom han låg såpass efter de andra i utvecklingen.
Hjärtat och magkänslan sa att Iko skulle flytta hem till oss, men jag hade svårt att bestämma mig eftersom inte testiklarna var på plats på knytet när jag var där. Det blev bestämt att jag skulle vara med vid besiktningen och bestämma mig då.
Iko hade inga stenar nere och den andra hanen som jag hade haft som första val hade det. Jag kelade, busade och tittade igenom de andra hanarna en sista gång men, de hade inte DET 🙂
Iko knappt 4kg vid 8v ålder, jämfört med Smalis 8kg, var inte stora kräket när han kom hit, men vilken charmör 🙂
Och vilken liten tuffing! Ut i -30 för göra ifrån sig, hade så dåligt samvete för jag tog ut honom när det var så kallt 🙁 Men när han var 12v så har det inte hänt en endaste olycka inne 🙂
Jag har aldrig skrattat och slitit mitt hår så mycket som med honom. Han är alltid glad och positiv, det går bara inte att bli arg på honom, han är helt underbar 🙂
Nu är det svårt att veta hur han ligger till utvecklingsmässigt eftersom han lever ihop med Smali som är stor. Han kommer helt klart att bli mindre och nättare än Smali. Och de förbaskade ”stenarna” åker upp och ner 🙂
Men ”so what!” Han är min älskling ändå och Smali går det jättebra för, men det hade ju varit kul att få en bedömning på honom. Men peppar, peppar, man vet aldrig! Undrens tid är inte förbi 🙂
Han är snygg min lilla glada skit 🙂
ÄLSKADE IKO <3
Det lilla knytet tog oss alla med storm ifrån dag ett 🙂 Ett charmtroll utan dess like, det har varit fullt ös från första dagen. Totalt orädd, älskat allt och alla, självklart skulle alla ha puss också 🙂
Han var en mycket intensiv liten kille, det hände saker runt honom jämt. Han ”tänkte” inte som de andra hundarna gör/gjort under åren.Utan han kastade sig i det ena än det andra och gav matte gråa hår. MEN han gjorde allt med glädje, där vilade det inga ledsamheter. Ibland kunde man bli vansinnig, men det varade nån sekund, gick inte att vara arg på denna glada, underbara skit 😉
Han älskade vatten och hur många gånger var han inte borta i somras och jag hittade honom simmades långt upp i sjön. Men han vände och simmade lika glatt tillbaka när jag ropade 🙂
Samma sak var det att springa, han var som Forest Gump, började han, då bara sprang han fortare och längre. Så man fick vara på alerten hela tiden, för det hände alltid nånting runt Iko. Han var mitt lilla bokstavsbarn 🙂
Pussas gör man vart som helst 🙂
Från att ha varit denna orädda positiva kille, så blev han en gång mycket skrämd och hur vi än har försökt så blev det inte bättre. Jag såg små förbättringar, men ingen annan. Man hoppas & tror 🙁
När man har talat om hur besökare skulle kunna hjälpa Iko på bästa sätt, genom att ignorera honom, så kommer han fram, hälsar och leker om några minuter. Men tyvärr finns det gott om idioter! De som håller med och gör jämt tvärtemot det man just sagt. Om det är kort minne eller ren dumhet vet jag inte, men det hjälpte inte Iko, snarare stjälpte 🙁 De måste ju bevisa att de kan att få honom att komma fram. Åh! Vad arg jag varit på folk som inte kan lyssna!
Jag har pratat med så många, vanligt hundfolk, veterinärer, instruktörer mfl och jag har gjort allt som står i min makt att stärka självförtroendet osv. Men inget hjälpte.
Bröderna bus 🙂
Eftersom alla tråkigheter hänt här hemma, så var jag ganska säker på att en ev omplacering kunde hjälpa honom. Men Iko var otroligt snabb i allt, så det kunde vara lite svårt att läsa hans signaler, även för mig ibland. Allt hände med blixtens hastighet. Och lämna honom till vem som helst fanns inte i tanken.
Men han kom till Linda, Patrik & Blaze, de känner honom väl och Blaze är trygg. Men det funkade inte, de tyckte bla att det blev för mycket med en intensiv vovve och snart en bebis. Det förstår jag mycket väl.
När han kom hem så märktes det tydligt hur han hade påverkat de andra. Han stressade upp dem nått otroligt och det hade inte jag märkt förr. Man blir hemma blind.
Nu när jag varit sjuk ganska länge och ska läggas in för provtagning, då kom tankarna. Vad händer när jag är borta? Och om jag skulle vara borta ett längre tag? Jag är den stora tryggheten! Vi har i stort sett ingen i vår närhet som skulle kunna passa Iko, som han kände sig trygg med.
Och när en veterinär assistent frågade mig hur länge jag skulle orka hålla på så här, då började jag fundera. Vi pratade länge och väl. Hon hade varit med om nått liknande. Man får inte vara egoist och kämpa till det sista.
Efter mycket funderande och gråtande, som aldrig verkar ta slut, så tog jag detta vedervärdiga beslut. Iko ska inte behöva vara rädd nått mer. Bara att inse att jag kan inte göra mer för honom hur gärna jag vill. Man känner sig som världens sämsta matte som inte kan hjälpa sin älskade vän. Men ändå på nått vis så har jag nu hjälp honom så han inte behöver vara rädd nått mer. MEN DET ÄR SÅ HEMSKT! Bara jag får landa så vet jag att jag gjorde det rätta för honom.
Vill komma ihåg honom som den positiva, intensiva, glada, pussiga, busiga lilla kille han var ihop med familjen. Saknar pussarna nått enormt!
Men nu sover min lilla kille gott och behöver aldrig mer vara bekymrad för nånting mer <3
HOLEVIKENS FRITZ
Kallad Frazze var min sista schäfer som fick somna in i nov-09 pga en misstänkt hjärntumör som börjat växa. Han var min trogna kompis i vått och torrt. Frazze var som en handväska, där jag var, där var han 🙂
Han var en mycket speciell herre, matte var verkligen allt för honom. Var jag borta då åt han inte, kvittade om det så var 1 v. Gick inte gärna ut om inte jag släppte ut honom, promenader med andra var ingen hit. När jag jobbade vägrade han att vara inne, spelade ingen roll om det ösregnade eller var snöstorm. Frazze låg troget ute på gårdsplanen med nosen vänd mot vägen och väntade i timmar.
Åkte jag iväg med bilen och han var ute, då spårade han bilen och följde efter om ingen hann att stoppa honom. Finns hur mycket som helst att skriva om denna kille, han var världens snällaste 🙂 Marsvinen åkte kana i pälsen på honom eller lade sig för att sova på hans hals. Bara man talade om att han skulle vara försiktig, för det var en bäbis, då funkade han ihop med allt och alla.
Saknaden var och är stor än <3
Kul!! Tänkt om ja va high teck å kunde få ordning å göra en Nikki sida där man kunde fylla i allt skojj oxå! 🙂
Det är inte alls svårt att göra 🙂
Du får hjälpa mig da 🙂
Visst 🙂