Vi börjar med det senaste, för det är så tråkigt!
Var till Forshaga igår på utställning. För det första så körde jag fel till brukshundklubben, jag som varit där förr. Iof så var det många år sen, men Maria fick bli min GPS 😉 Så jag var något stressad, som det visade sig att jag inte behövt vara. Bedömningen började kl 9 och jag beräknade att hundarna skulle in i ringen runt 10 – 10:30. Var inte inne förrän efter kl 11, tror jag. Många efteranmälningar var det också.
För något så dryg utställning har jag då aldrig varit med om. Mycket märkligt upplagd. Är van att gruppfinalerna går efter konkurrensen, men det var bara valparnas. Först vid 16 – tiden var det dags för gruppfinalerna för de vuxna hundarna. Sen runt 16:30 – tiden var det BIS final, valparna var först ut. Det blev otroligt drygt för både folk & fä. Och när jag frågade ringsekreteraren vart de vuxnas gruppfinal skulle dömas, så visste hon inte. Men det kanske var i den andra ringen. Hörde var och varannan var riktigt irriterade. Tyvärr ingen bra reklam för den rasklubben som arrangerade. Det var första och sista gången för mig i varje fall.
Sen tar vi det positiva, som överväger det negativa 🙂
Jenni, näst yngsta dottern, hade utställningsabstinens, så hon mötte upp 🙂 Maria kom, dock utan hundar. Mette & Jonas kom från Norrköping med Vallgårdens Keen Kamelia, Kitty & Vallgårdens Magic Moon, Saga.
En hög med Vallgårdare 🙂
Först ut var Mayo, skötte sig exemplariskt 🙂 Det tråkiga är att åksjukan påverkar honom så himla mycket. Han är ju inte sitt vanliga pigga, energiska, busiga jag 🙁
En helt underbar domare var det, så bra med hundarna och mycket noggrann. På grund av att han var så noga, så drog det nog ut på tiden. Men han hade inte ens lunchrast!
Han öste lovord över valparna, de var nästintill perfekta i hans ögon. Och varken jag eller Mette kommer ihåg vad han sa, som skilde dem åt. Han gillade VH jättemycket och hade dömt rasen förr. Han sa att så här ser en sund och snygg ras ut, inte som schäfern, som tyvärr har blivit helt förstörd, enl honom.
Men till slut så blev Saga BIR & Mayo BIM. Verkligen en lyckad debut 🙂
Saga blev även BIG 1 🙂 Här med matte Mette!
Sen var det Smali & Kittys tur att äntra ringen. Även där överöste han oss med lovord över våra vackra, sunda hundar 🙂 Det som skilde dessa åt var att Smali såg lite granna ut som en ”vingmutter”, öronen var inte spetsade hela tiden. Om det berodde på att han blivit kär, därav det fåniga uttrycket vet jag inte, haha 😉 Sen skilde det nånting på frambenen på dem.
Men tillslut så stod Smali som BIR & Kitty som BIM 🙂
Det här med att ta en gruppbild var inte det lättaste! Ena stunden så satt en hund och tittade mot kameran, den andra stod upp, den tredje med ryggen emot och den fjärde låg osv 😉
Detta var det bästa vi fick till! Men alla sitter upp och tittar mot kameran 🙂
Man hoppas ju att man ska få ställa för en domare, som verkligen har känsla för hundar första gångerna man ställer en valp. Så de får en positiv syn på utställningar. Och han var så bra mot valparna, även de vuxna som inte bryr sig. När han tittade Mayo i munnen, så sa han; Här var det inte mycket att titta på, var väldigt glest, haha 😉
Såg det var många som fick kritiklappen och en kasse med grejer på en gång. Som sagt, han var otroligt noggrann!
Domaren var Arve Larsen.
Och Mayos kritik var så här:
Tilltalande hanvalp. Fint huvud, ögon och öron. Prop hals. Fin manke, utmärkt rygglinje. Mycket bra kors. Välvinklad fram & bak. Fin benstomme med mycket fina tassar. Rör sig utmärkt runt om. Öppen och trevlig. HP, BIM
Sen var det Smali:
Kraftfullt fint hanhundshuvud, fina ögon. Önskar aningen tätare öron. Flott hals. Fin manke, utmärkt rygglinje. Mycket fina vinklar fram & bak. Fina tassar. Parallella fina framben. Rör sig fint runt om. Öppen och tillgänglig. HP, BIR.
Gossarna sov sött i väntan på finalerna.
Men Smali höll även koll på den vackra Kitty, som han föll pladask för 🙂
Lagom till finalerna så började det regna. Smali hade tröttnat på spektaklet för flera timmar sedan, så jag kunde lika gärna ha ställt in en hösäck i ringen 😉 Saga var inte heller pigg på BIS finalen. Jobbigt för en liten valp att vänta så länge. Så det blev ingen placering för Smali i gruppen och inte för Saga i BIS finalen.
Men mycket hundsnack i trevligt sällskap det fick jag 🙂 Och både jag och Mette fick med oss en BIR -och en BIM hund hem, bättre kunde det inte bli 🙂
Tack Maria, Mette, Jonas & Jenni för framför allt trevligt sällskap, men även bärhjälp och hundvakt 🙂
Smali & Mayo så trötta, så öronen ”ramlar” ner. De var så duktiga <3
Nästa utställning blir i Arvika i december. Vet inte om jag bara ställer Mayo. Krångligt att bära med sig stol, bädd, ryggsäck och en hund i snöret, vad är det inte då med två? Vi får se!
Ikväll hoppas jag på att ett mirakel ska ske! Mayo ska få akupunktur för första gången mot helvetes åksjukan. Och han heter ju faktiskt My Miracle Majo. Så namnet i kombination med nålar borde bli kanon 😉 Hoppas, hoppas, hoppas!!!