Monthly Archives: oktober 2014

Igår hade vi finbesök! Carro & Ofsi, Smalis son! Åh! Det var så kul att ses igen:-D

Ofsi skulle få prova på viltspår och det gick ju hur bra som helst 🙂

Sen fick Carro se när Mayo gick en kortvariant av ett appellspår, så hon fick ett hum om hur det går till 🙂

Utav olika omständigheter så har de inte gjort nått sånt här förr! Ofsi har mått som en prins som gårdshund 🙂 Men nu ska de börja på en brukskurs!

Testade lite saker med honom och vilken hund!!! Lugn & cool, men är snabbt på G! Hur rolig som helst och jag är liite avundsjuk ;-P Ska bli så kul att följa dom framöver 🙂

Och så vacker 🙂 Blir lite sugen på VH igen, men nej! Jag har bestämt mig!

Mayo har inte åkt bil på jättelänge! Jag är van att i stort sett jämt ha med mig Smali, känner mig halv utan min följeslagare <3

Jag var tvungen en sväng till Apoteket och hade även ett annat ärende! Försöka skaffa rosa reflexvästar till Jenni, mig, Zixten & Mayo!

Islandshästföreningen Idja har en Rosabandetritt på söndag kl 15 vid travbanan i Arvika! Anmälningsavgiften på 150 kr går oavkortat till cancerfonden. Alla hästar, inte bara islandshästar och medlemmar är varmt välkomna 😀 Det rids i en lugnt tempo så alla kan vara med 🙂 Och för att visa att de rider för Rosabandet, så ska häst och ryttare ha nått rosa på sig!

Nu har inte jag nån häst, men jag har två ben + hundar och fick gå med 🙂 Men äger inte en endaste rosa grej! Tog med mig Mayo för ev provning av väst och promenad. Hitta rosa reflexvästar var lönlöst! Jo en hittade jag till Mayo, men endast var de förstora eller för små och hutlöst dyra!

Han har en viss förmåga att endast tappa eller att de blir halva, så jag kostar inte på honom nån för 400 spänn!

Det blev en scarf, inte billig den heller! Men rosa! Inte lätt att känna sig manlig med smeknamnet ”Maysan” och sen rosa scarf på det, haha 🙂

Om det beror på nån slags ”fjompålder” som han inte visat här hemma, eller att det kanske inte var så bra trots allt, att inte åka nånstans vet jag inte? Men till att börja med så var han rädd på parkeringen, för soptunnor, skyltar mm. Har inget minne av att han ens höll på så i den sk ”spökåldern”! Nu har jag suttit på huk och pratat/klappat med/på soptunnor, skyltar mm ;-P

Men att komma in på djurtillbehörs affären och bli utskälld av hundar i olika storlekar, en vilt främmande människa hanterar honom osv, det brydde han sig inte om 🙂

Det fick bli en buspromenad innan vi for hem och parkeringen med allt vad det innebär vid köpcentret brydde han sig inte om sen.

Att springa fram och tillbaka över bron var skitkul 🙂

Falska människor är något jag verkligen avskyr! Och jag håller dom på väldigt långt avstånd ifrån mig! Men ibland roar det mig också, att se hur jävla dumma dom är! Är det det som kallas skadeglädje ;-P Men ibland blir jag förbannad och ledsen! Det behöver inte gälla mig utan nån jag inte känner som råkar ut för detta!  Men de är ju inte ens ”smygfalska” och försöker sköta det ”snyggt”!

Nu är jag något irriterad! Och jag ser verkligen framemot att träffa denna människa inom en snar framtid, risken är nog inte stor, för h*n finns inte i min umgängeskrets! Men den dagen det inträffar, så kommer jag att njuta av den diskussionen 😀

Typ två voff blev det när ena svåger kom in här förut??? Känns mycket konstigt att ingen larmar och stressar för fullt när det kommer besök!

 

Saknaden är som värst på morgonen och förmiddagen! Ingen som ”skriker” ut sin glädje, att äntligen vaknade matte! Springer, håller på att riva hela huset för att hinna fram först! Ingen som kör huvudet mellan benen, morgonrocken är i vägen och man håller på att ramla! Ingen som slår mig på benen och drar en ”aria” för att få uppmärksamhet.

Platsen bakom ytterdörren som alltid varit så åtråvärd, men var Smalis! Har ingen ens närmat sig än! Det var hans plats!

Men Mayo har intagit tronen som Kungen av Nystuga! Han är fortfarande våran pajas, men han har på nått vis blivit vuxet lugn på nått vis!

Igår kväll när han hjälpte mig ta in unghönsen, så tyckte han Knut var för seg! Så ett nyp i ändan gjorde att Knut fick en stjärtfjäder mindre och jag drog en ramsa för Mayo ;-P

Djuren är så hjälpsamma mot varandra ibland! Häromkvällen slank Immi in i höladan utan jag märkte det och blev instängd hela natten! Hon är ju väldigt duktig på att öppna dörrar, men den ut från höladan klarar hon inte! Däremot så hade hon släppt ut Chapelina i ladan ;-P

Tror egentligen att damen skulle ha fått banta några dagar efter allt gottit hon fått i sig i ladan! Men det var ju helg och då måste man ju få lite extra gott 😉

De senaste mornarna så har jag vaknat smärtfri 🙂 Men det tar ju inte lång tid innan det drar igång! Men det är ju sakta men säkert på rätt väg! Den smärtlindringen jag har nu har jag aldrig haft förr och jag går och är lullig! Det är en otrevlig känsla 🙁 Måste jag köra bil så får jag planera att göra det strax innan jag ska ta nästa dos, så det mesta har gått ur kroppen!

Jag rör på mig som alltid! Men ”hör” min sjukgymnast när jag är ute i skogen – Släpp ner axlarna, sträck på nacken, som om nån drar dig bak i håret! In med dubbelhakorna, han är go han ;-P Rör på armar mm och mjuka upp dig och håll dig varm! Och vila! För det har du alltid varit dålig på! Hm! Han känner mig sen väldigt många år 🙂

Har funderat länge vad jag ska göra med alla rosetter Smali & Mayo samlat på sig? Lite tråkigt att ha dom på övervåningen där ingen ser dom, men jag har så dåligt med väggar på nedervåningen! Men så fick jag syn på en stor ”glasskål”, den stoppade jag ner rosetterna i! Men hur mycket jag än försökte så fick inte alla plats!

Så det fick bli så här istället tills jag kommer på nått bättre!

Tog med mig Jossan & Blaze på promenad när Patrik och gubben bytte dörr på Åsen!

Jossan somnade snabbt 🙂

Men Blaze fick springa av sig 🙂

Vi fick sen en Sångsvan familj!

Undrar vem som bor här 🙂

Lindas Ljòmi, vilken snygging han kommer att bli som vuxen 🙂

Mayo har fått träna på godissök i bilen + apportering!

Och han har kampat med apporten! Inte skulle han släppa!! JIPPII 🙂

Vi har kört några korta lydnadspass och jag är glatt överraskad! Så duktig 😀

Jag har inte varit på G och det påverkar ju självklart hundarna! Och nu ser man verkligen vad dåligt Smali mått ända sen tidigt i våras och påverkat de andra.

Det har infunnit sig ett lugn i Nystuga som jag inte ens kommer ihåg när vi hade sist! Det ska bli intressant och se hur Mayo utvecklas framöver 🙂

På en av helgens promenader så hittade han vad han trodde var en liten pinne som stack upp över vattenytan! Den var inte liten och vad jag skrattade när han höll på med den! Han hade fullt upp, haha 🙂

Zixten spanar 🙂

Jag är en sjukt stolt ”farmor”! På 1,5 v har Nikki & Jolin tagit tre 1:a pris på viltspår 🙂 Och som om inte det räckte, så slår de även till mer 3 godkända resultat på rallylydnad.

Så på 1,5 v så har Nikki blivit SE VCH & RLD N! Fy fasen va duktiga de är!!! Grymt imponerad 😀

Jag är så lyckligt lottad att jag har bra kontakt med Smalis barn/ägare 🙂 Ivf de som bor i ”närheten”!

Idag kommer mitt ”barnbarn” Ofsi & matte Carro på besök 🙂 Ska bli så kul att kunna hjälpa igång dom med spårning 😀

Och Tilas matte Nicole pratade jag med häromdan 🙂

Lillskiten börjar bli en karl och det kommer säkert att märkas ännu tydligare nu i ”huvudet”! Fysiskt har han också börjat växa till sig och det har märkts väl på slutet 🙂

Sorgen och saknaden efter Smali kommer att sitta i länge, länge! Han var en sån speciell hund! Han tog plats genom sitt sätt att vara + att han hade en otrolig utstrålning <3

Men på nått vis känns det lite lättare nu när jag ser hur tydligt hans mående påverkade de andra! När man lever mitt i det, så blir man hemmablind! Och att alla märkliga, diffusa symtom smög sig på gjorde ju inte saken lättare att sätta fingret på vad som var fel! Om det ens var ett fel? Man kanske bara inbillade sig?

 

Borrelian vann tyvärr över Smali 🙁 Så igår fick min fyrbenta, stora kärlek somna in <3

Vi har levt mellan hopp och förtvivlan i månader! Jag tycker jag har sett små positiva förändringar, tyvärr har jag varit ensam om att sett dom 🙁

Mina hundar är arbetande hundar och de lever i flock! En arbetande hund som Smali, som inte får jobba blir frustrerad! Jag har försökt anpassa hans promenader på fina viltstigar, vi har gått och lallat runt i skogen där vi älskar att vara. Spåren har varit i lätta terränger, sökrutor på gräsmattan osv Han har alltid varit med mig i bilen, utom när jag jobbar eller det varit för varmt! Älskade att vara med överallt.

Han var lika fin på utsidan som insidan! En stor vänlig, cool nallebjörn som ville alla väl och älskade valpar <3 Men en otrolig vakthund! Han släppte inte in vem som helst utan nån av oss var med och visade att det var ok! Det finns mängder att skriva om Smali, han var även den i särklass värsta odågan jag någonsin haft 😉

Häromdan beställde jag 140 kg färskfoder! Hoppet fanns fortfarande kvar att det fanns en liten chans att det skulle vända.

Pratade med veterinären och hon sa att vi provat allt! Hon kunde inget mer göra! Mayo fick ta mycket av Smalis frustration och smärta! Vet inte hur många slagsmål som jag fått gått emellan på slutet! Det var mer regel än undantag att det var morr från morgon till kväll! Smali mådde skit och det smittade självklart över på oss andra som gick på tå 🙁

Under samtalet så bestämde jag mig att han skulle få somna in! Jag ville att han fortfarande hade glimten i ögonen, ibland klarade leka! Jag ville inte utsätta varken honom eller de andra av att han blev sämre, för det fanns ju bara en utgång!

Som jag har gråtit den sista månaden! Har ju förstått innerst inne vart det barkade iväg! Men man hoppas ju så innerligt!

Vill komma ihåg honom som lekfarbrorn! Han som så stolt lämnade pinnarna i spåret osv

Det är så tyst och tomt! Mayo & Zixten märks knappt! Smali tog ”plats”! Det är ingen som går och pratar, slår mig på benen, håller på att riva huset om nått kul är på G, stjäl inga toarullar osv

Jag vet att jag gjorde det bästa för hans skull! Han var sig inte lik längre och det fanns ingen återvändo!

Men det gör ju så ofantligt ont!!! Hur många liter tårar kan man fälla???

Nu går jag ju och är livrädd att det ska hända nått med de andra, studerar dom i minsta detalj och man blir väl knäpp till slut!

Ett liv utan djur och särskilt hundar är inget liv för mig! Men just nu önskar jag att de var uppstoppade och satt stilla i soffan! Så jag slapp att gå med en klump i magen hela tiden att nått mer ska hända 🙁

Världens Bästa Smali, min underbara dåre! Mår nu bra när han vandrat vidare <3

Det kommer att vara skitjobbigt en lång tid framöver! Men jag har Mayo och alla andra som tar hand om mig<3

Och jag får glädjas åt att bli mormor igen 😀 Fick den glada nyheten att allt var ok igår <3