Borrelian vann tyvärr över Smali 🙁 Så igår fick min fyrbenta, stora kärlek somna in <3
Vi har levt mellan hopp och förtvivlan i månader! Jag tycker jag har sett små positiva förändringar, tyvärr har jag varit ensam om att sett dom 🙁
Mina hundar är arbetande hundar och de lever i flock! En arbetande hund som Smali, som inte får jobba blir frustrerad! Jag har försökt anpassa hans promenader på fina viltstigar, vi har gått och lallat runt i skogen där vi älskar att vara. Spåren har varit i lätta terränger, sökrutor på gräsmattan osv Han har alltid varit med mig i bilen, utom när jag jobbar eller det varit för varmt! Älskade att vara med överallt.
Han var lika fin på utsidan som insidan! En stor vänlig, cool nallebjörn som ville alla väl och älskade valpar <3 Men en otrolig vakthund! Han släppte inte in vem som helst utan nån av oss var med och visade att det var ok! Det finns mängder att skriva om Smali, han var även den i särklass värsta odågan jag någonsin haft 😉
Häromdan beställde jag 140 kg färskfoder! Hoppet fanns fortfarande kvar att det fanns en liten chans att det skulle vända.
Pratade med veterinären och hon sa att vi provat allt! Hon kunde inget mer göra! Mayo fick ta mycket av Smalis frustration och smärta! Vet inte hur många slagsmål som jag fått gått emellan på slutet! Det var mer regel än undantag att det var morr från morgon till kväll! Smali mådde skit och det smittade självklart över på oss andra som gick på tå 🙁
Under samtalet så bestämde jag mig att han skulle få somna in! Jag ville att han fortfarande hade glimten i ögonen, ibland klarade leka! Jag ville inte utsätta varken honom eller de andra av att han blev sämre, för det fanns ju bara en utgång!
Som jag har gråtit den sista månaden! Har ju förstått innerst inne vart det barkade iväg! Men man hoppas ju så innerligt!
Vill komma ihåg honom som lekfarbrorn! Han som så stolt lämnade pinnarna i spåret osv
Det är så tyst och tomt! Mayo & Zixten märks knappt! Smali tog ”plats”! Det är ingen som går och pratar, slår mig på benen, håller på att riva huset om nått kul är på G, stjäl inga toarullar osv
Jag vet att jag gjorde det bästa för hans skull! Han var sig inte lik längre och det fanns ingen återvändo!
Men det gör ju så ofantligt ont!!! Hur många liter tårar kan man fälla???
Nu går jag ju och är livrädd att det ska hända nått med de andra, studerar dom i minsta detalj och man blir väl knäpp till slut!
Ett liv utan djur och särskilt hundar är inget liv för mig! Men just nu önskar jag att de var uppstoppade och satt stilla i soffan! Så jag slapp att gå med en klump i magen hela tiden att nått mer ska hända 🙁
Världens Bästa Smali, min underbara dåre! Mår nu bra när han vandrat vidare <3
Det kommer att vara skitjobbigt en lång tid framöver! Men jag har Mayo och alla andra som tar hand om mig<3
Och jag får glädjas åt att bli mormor igen 😀 Fick den glada nyheten att allt var ok igår <3