jag första blodspåret åt Smali på väldigt länge, känns det som. Det fick ligga 3 1/2 tim. Har köpt en ny spårlina och det var nog bortkastade pengar, den trasslade rejält INNAN han fick gå på spåret så han var ganska frustrerad innan han kom iväg. Så fort man visar selen+linan så går han igång, det är så kul att spåra :-).
Vinklarna och bloduppehållen klarade han galant, men de sista 25m vet jag inte riktigt vad han sysslade med, men jag tror att han gick på mitt spår därifrån. Men efter en kort stunds funderande så löste han problemet och fick sin älgskånk :-).
Nu har jag satt upp rep på staketstolparna. Efter att Smali lagt sin blöta svans runt elrepet till hagen och fått sig en rejäl stöt så borde det fungera. Han var med och satte upp det, inte ett dugg bekymrad, men sen kom han på vad det var :-). Det är på gott & ont att han är rädd för repen, här hemma är det bra men kanske inte på andra ställen.
I Vänersborg hade de rep att dela av på flera ställen. Tänkte först inte på varför Smali saktade in på en del ställen men vi gick under -och hoppade över repen och gjorde ingen ”affär” av det och då var det inga problem.
Droppen var igår när han hoppade över staketet och stal Immy`s sork, så får man inte göra :-).
Ev ska jag och Smali åka på torsdagsträningen på klubben ikväll, vi får se vad som hinns med.
Den här mannen är en ”luring”. Förr när han har varit halt så har det varit såå synd om honom, han kan ingenting och man har varit så bekymrad vad det kan vara. Men så får man besök av nån han gillar och då är det inte ont nånstans. Det verkar som att det är bäst att halta ”i fall att” det det gör ont, sen när han kommer på att så är inte fallet då är han som vanligt. Nu har jag studerat honom och visst han har säkert ont ibland, men han belastar vä bak när han kissar, springer i trappan mm, men när han vet att jag ser då kan han i stort sett ingenting. Vilken typ :-), så därför avvaktar jag längre med Zixten än vad jag skulle göra om Smali vore halt.
Har tänkt på det här med utställningar. Om nu Smali skulle få ett cert till innan Ransäter så ställer jag nog inte där, målet i år har varit att förhoppningsvis ta 2 svenska cert och ev 2 norska + att få viltspårschampionatet, inga dåliga mål av mig :-).
Nästa år hoppas jag på sista norska certet så att han blir NUCH och att vi i höst kommer igång med brukset så om mattes nerver håller kan tävla apellspår nästa år. Och om det går bra, så vi så småningom kan få bruksmeriterna + sista certet så han även blir SE UCH. Man ska ha mål här i livet, men huvudsaken är att man har kul med sin kompis :-).