Jag äntligen kan få hjälp med min heshet. Hade tur för en gångs skull! Nån hade avbokat sin tid på öron, näsa, hals denna vecka, så håll tummarna 🙂 Nu har jag pendlat mellan hopp & förtvivlan i flera veckor. En läkare säger att bara du är tyst nån dag så går det över, nästa talar om att efter 2-3 v så finns det stor risk för stämbandscancer, den tredje säger att det är lugnt; du har ju haft en svår förkylning osv.
Och ingen gör ju nånting! Jag har fått gapa 2 gånger och de har talat om att jag är röd i halsen, inget mer. Blir såå frustrerad!!!
Och att vara tyst är ju inte min starka sida precis. Särskilt nu finns det ju hur mycket som helst att berätta 😉
Linda har inte haft nån fungerande mail sen de flyttade till huset. Så jag, Henke och de ”vita dårarna” åkte dit. Så nu är mailen fixad och hundarna nöjda 🙂
De ser ganska nöjda ut! Iko, Linda, Blaze, Henke & Smali 🙂
När vi var inne hos hästarna i hagen, så sprang Iko in till oss, sprang ut igen och fick sig en stöt. Vad lärde han sig av detta? Jo! Vid grinden gör det ont, men ingen annanstans, suck 😉
Inte ens en liten gnutta snö har de på Åsen, nån liten isfläck bara. Men här är man överlycklig över de fläckar med barmark som finns och vi bor bara 2-2,5 mil ifrån varandra. Tänk att det kan skilja så mycket på så litet avstånd.
Imorse var SvenHarry poppis bland hönsen, tre flickor var hos honom när jag kom ut i stallet 🙂 Isa & Marlou gick ut med en gång, men Pillan låg stadigt kvar och värpte. Först i eftermiddags gick hon ut 😉