Oj! Va seg man kan va!

Vi hade jättekul på Arvika Hamnfest igår/natt 🙂 Rösten var väl si så där imorse efter allt sjungande (skrikande), men den kom igång bra efter jag hade gått runt och pratat + matat alla djuren.Trodde jag skulle ha träningsvärk i vaderna efter att ha dansat på asfalt i tygskor, men jag känner ingenting. Kanske lite mer tränad än vad jag trodde 😉

Seg som bara den har jag varit hela dagen. Är inte van det här med att vara ute på galej.

Hundarna har varit helt slut också, tom Iko! De blir trötta av att vakta gården när vi är borta 😉

Blev inbjuden till en träningsgrupp som tränar på lite av varje, som jag förstått, 1ggr/v. Den ska vi hänga på 🙂

Smali var ju med på miljöträning i Charlottenberg igår. Det är helt klart en ”spökålder” han är i, beter sig exakt som när han var unghund.

När vi går på gatan så får han se något han tycker är knepigt. En mycket haltande tant med krycka, stor väska runt halsen, och paraply.                                      Perfekt! Henne ska vi möta! När vi gör det så säger tanten att det var allt en otroligt vacker hund 🙂 Jag tackar så mycket och går vidare.                                           Kommer på att detta är ju ett ypperligt tillfälle 😉

Vänder om och frågar om tanten kan hjälpa oss med lite träning. Hon blir lite skeptisk och talar om att hon är rädd för stora hundar. För 2mån sedan hade hon varit ute och gått med sin lilla vovve, då en stor hund rusar ut på gatan. Hon ställer sig emellan hundarna och den stora springer rakt in i henne så hon bryter benet, därav kryckan 🙁                                                                                                                     Ber henne så mycket om ursäkt, för jag vill ju inte utsätta henne för detta.

Men tanten talar om att Smali verkar såå snäll, så hon vill mer än gärna hjälpa till :-), men hon vågar inte ta i honom. Men hon haltar runt oss i höger -och vänster varv. Till slut tycker Smali att det räcker och backar rumpan mot henne. Båda märker att ingen av dem är farlig, härligt 🙂

Hon tackar MIG så mycket för jag frågat henne om hjälp, det var ju hon som hjälpte mig. Härligt när man kan hjälpas åt 🙂

Måste bara ge en eloge till de som även berättar om dåliga ”resultat”. Ser emellanåt att man varit på tex utställning och resultatet skrivs inte på bla hemsidor mm. Man kan inte vara på topp jämt. Spelar ingen roll om det är utställningsresultat eller annat. Jag som valpköpare ser hellre att jag kan läsa det mesta, både positivt och negativt och göra ett val av det. Än att allt bara är positivt, då blir jag misstänksam.

Har jobbat ikväll och imorgon ska jag upp tidigt, Natti 😉

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *