Som jag gruvat mig, men nu är det gjort!

Fastän det är mer än 9 år sedan Immy & Gäsper blev kastrerade, så kommer jag väl ihåg hur det var. Efter det så sa jag aldrig mer en honkatt 😉 Och efter att Gäsper blev borta så skulle jag inte ha nån hankatt heller som gick på egna äventyr. Trots att han kastrerades när han var 6 mån.

Gäsper var helt utslagen länge! Fick bädda ner honom på en fårskinnsfäll intill elementet, flaskor med varmt vatten och fleecefiltar för att hålla värmen. Han var så ynklig!

Immy bodde hos min dotter Liv vid den här tiden. Lättast var att kastrera båda samtidigt och att vi höll koll de närmsta dagarna. Immy var groggy och envis! Hade gett sig den på att ligga i fönstret, med risk att ramla ner. Vi lyfte ner, hon hoppade upp på vinglande ben 😉 Vi gav upp! Lade filtar och kuddar runt fönsterbrädan och turades om att vakta henne, haha 🙂

Immy tyckte att stygnen skulle bort och det svullnade även upp runt såret. Så efter några dagar så fick vi in och ”lappa ihop” henne igen!

Nu blev det ju en katt till! Blev störtförälskad i lilla Hilma, 3 v på bilden <3 Tror det beror på att hon påminner lite om Immy, som är väldigt speciell 🙂

Och jag har gruvat mig för den dagen hon skulle kastreras! Vad skulle hon hitta på? Det är flera månader sedan jag beställde tid, så jag kunde vara hemma under min 3-ledighet och ha lite koll på henne. Och jag trodde/hoppades att det skulle vara kallt ute, så hon inte ville gå ut.

Hilma är Hilma och allt kan hända 😉 När det var -21 så bekom det henne inte ett dugg! Så när det bara är några få minusgrader så ska hon bara ut! Hon är ett matvrak utan dess like och hon skulle vara fastande. Att försöka förklara för en katt fördelen med kastrering är inte lätt, haha 😉

Hon gick rakt in i transportburen och sa inte ett pip när vi åkte iväg! Men efter 2 km så hade hon lyckats få upp takluckan på buren! Ingen annan katt eller kanin har klarat det förut ;-P Stoppar ner kattan och får hålla över luckan tills hon lagt sig. Jag tar bort handen och hon är på väg ut igen! Så där höll det på i 4 mil!

Vi kommer in till veterinären som ber mig ta ut henne ur buren för en undersökning och spruta. Hilma går rakt ut och med svansen i topp och undersöker rummet. Inte blyg hon inte 🙂

Efter några timmar ska hon hämtas! Jag förväntar mig inte en sovande katt, men en halvsovande. Nä då! Där sitter hon med pigga ögon och drar igång ”symaskinen” så fort hon ser mig 🙂 Så pigg hade jag då inte väntat mig att hon skulle vara!

För att inte råka ut för samma sak på hemvägen, så lade jag en filt runt buren och stoppade kanterna under buren. Hann ca 500 m, i en rondell, så har hon lyckats ta sig ut. SUCK!!! Det är liksom inte läge att stanna i rondellen! Åker en bit och kan snabbt stanna till och ser att hon går ner!

Stannar på ett mer passande ställe och ser att hon lagt sig nöjt i baksätet! Bra! Vågar inte öppna dörren ifa hon skulle smita ut!

Kommer hem och ska sätta henne i buren! Ingen katt!!! Letar i buren, under säten, men borta! Ska släppa ut Eazy och där satt hon i Mayos bur!

När vi kommer in så kastar hon sig i maten, sen ska det busas med Eazy! Herregud vilken kattunge!!! Hålla henne i stillhet, hur?

Till slut gick hon och lade sig hos Immy och det var lugnt hela kvällen 🙂

Hålla henne inomhus är då inte lätt! Hon håller på att riva huset!

Eftersom hon ska in och vaccineras om 3-4 v så har jag tejpat igen luckan i buren! Hon var med och ”hjälpte till”, kan säga att silvertejp och Hilma inte var nån bra kombination 😉 Sen gick hon in och kollade om hon fick upp luckan, haha 🙂 Men det fick hon inte 😉

Hon är duktig och rör inte stygnen och såret ser jättefint ut 🙂 Men hon lyckades smita ut förut! Hon får kyla ner sig lite, så tar jag in henne om en stund! Ska bli väldigt skönt när stygnen är borta, så hon får leva som vanligt igen 😉

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *