Gårdagens inlägg om Iko, där jag skrev om ev avlivning kan ni ta med en ”nypa salt”. Jag blir ledsen och frustrerad när inte människor lyssnar på mig och framför allt hemma hos mig. Och när det gäller djuren eller ungarna. Förhoppningen var att de som inte lyssnat skulle få sig en tankeställare. Men så kom jag på att de läser nog inte det här ändå, så det var ju bortkastat 🙁
Det trevliga med en blogg är att jag skriver jämt hur jag vill och vad jag vill, för det är mina tankar och funderingar. Sen är det väldigt kul att nån vill läsa det också 🙂
Jag ger inte upp i första taget, men man dimper emellanåt, fullt mänskligt tror jag 😉
”Gasellen från Storfors” dvs Iko, gör man ju allt för 🙂 Han är underbar, så det är så tråkigt att det blivit så här. Men skam den som ger sig. Nu ska självförtroendet fixas, besökare ”dresseras” mm.
Och det har kommit en förfrågan från Sälboda dvs Linda, Patrik & Blaze om Iko kunde få prova att bo hos dem. Känt folk (familjen) + hund, han var där när vi var på Gotland och det gick jättebra 🙂 Han får hänga med på allt möjligt, bättre kan han ju inte få det och jag träffar honom ofta 🙂 Men vi får se hur det blir.
Det är ju också så som jag skrivit förut att han var tänkt till bla utställning. Men han är en liten kille och det saknas ett par viktiga saker på honom 😉 Ångrar absolut inte mitt val, men så kan det bli ibland 🙂
Gubben börjar redan sucka och gruva sig inför ev ny valp, för som han sa; det är inte om det blir, utan när. Tror han känner mig ganska väl 😉
Men det är inte aktuellt än på ett tag. Först och främst ska Iko stärkas till att bli samma glada skit som han var förut, så som han är ihop med dem han känner 🙂
Fasen också! Linda skickar en bild på nått såå vackert och som jag önskat mig i många, många år. En vit kattunge och den var till salu och om inte det räckte, så är det inte så långt här ifrån, suck! Bara att bita ihop, tror inte en kattunge skulle vara så bra för äktenskaps lyckan 😉