Saknaden är som värst på morgonen och förmiddagen! Ingen som ”skriker” ut sin glädje, att äntligen vaknade matte! Springer, håller på att riva hela huset för att hinna fram först! Ingen som kör huvudet mellan benen, morgonrocken är i vägen och man håller på att ramla! Ingen som slår mig på benen och drar en ”aria” för att få uppmärksamhet.
Platsen bakom ytterdörren som alltid varit så åtråvärd, men var Smalis! Har ingen ens närmat sig än! Det var hans plats!
Men Mayo har intagit tronen som Kungen av Nystuga! Han är fortfarande våran pajas, men han har på nått vis blivit vuxet lugn på nått vis!
Igår kväll när han hjälpte mig ta in unghönsen, så tyckte han Knut var för seg! Så ett nyp i ändan gjorde att Knut fick en stjärtfjäder mindre och jag drog en ramsa för Mayo ;-P
Djuren är så hjälpsamma mot varandra ibland! Häromkvällen slank Immi in i höladan utan jag märkte det och blev instängd hela natten! Hon är ju väldigt duktig på att öppna dörrar, men den ut från höladan klarar hon inte! Däremot så hade hon släppt ut Chapelina i ladan ;-P
Tror egentligen att damen skulle ha fått banta några dagar efter allt gottit hon fått i sig i ladan! Men det var ju helg och då måste man ju få lite extra gott 😉
De senaste mornarna så har jag vaknat smärtfri 🙂 Men det tar ju inte lång tid innan det drar igång! Men det är ju sakta men säkert på rätt väg! Den smärtlindringen jag har nu har jag aldrig haft förr och jag går och är lullig! Det är en otrevlig känsla 🙁 Måste jag köra bil så får jag planera att göra det strax innan jag ska ta nästa dos, så det mesta har gått ur kroppen!
Jag rör på mig som alltid! Men ”hör” min sjukgymnast när jag är ute i skogen – Släpp ner axlarna, sträck på nacken, som om nån drar dig bak i håret! In med dubbelhakorna, han är go han ;-P Rör på armar mm och mjuka upp dig och håll dig varm! Och vila! För det har du alltid varit dålig på! Hm! Han känner mig sen väldigt många år 🙂
Har funderat länge vad jag ska göra med alla rosetter Smali & Mayo samlat på sig? Lite tråkigt att ha dom på övervåningen där ingen ser dom, men jag har så dåligt med väggar på nedervåningen! Men så fick jag syn på en stor ”glasskål”, den stoppade jag ner rosetterna i! Men hur mycket jag än försökte så fick inte alla plats!
Så det fick bli så här istället tills jag kommer på nått bättre!
Tog med mig Jossan & Blaze på promenad när Patrik och gubben bytte dörr på Åsen!
Jossan somnade snabbt 🙂
Men Blaze fick springa av sig 🙂
Vi fick sen en Sångsvan familj!
Undrar vem som bor här 🙂
Lindas Ljòmi, vilken snygging han kommer att bli som vuxen 🙂
Mayo har fått träna på godissök i bilen + apportering!
Och han har kampat med apporten! Inte skulle han släppa!! JIPPII 🙂
Vi har kört några korta lydnadspass och jag är glatt överraskad! Så duktig 😀
Jag har inte varit på G och det påverkar ju självklart hundarna! Och nu ser man verkligen vad dåligt Smali mått ända sen tidigt i våras och påverkat de andra.
Det har infunnit sig ett lugn i Nystuga som jag inte ens kommer ihåg när vi hade sist! Det ska bli intressant och se hur Mayo utvecklas framöver 🙂
På en av helgens promenader så hittade han vad han trodde var en liten pinne som stack upp över vattenytan! Den var inte liten och vad jag skrattade när han höll på med den! Han hade fullt upp, haha 🙂
Zixten spanar 🙂
Jag är en sjukt stolt ”farmor”! På 1,5 v har Nikki & Jolin tagit tre 1:a pris på viltspår 🙂 Och som om inte det räckte, så slår de även till mer 3 godkända resultat på rallylydnad.
Så på 1,5 v så har Nikki blivit SE VCH & RLD N! Fy fasen va duktiga de är!!! Grymt imponerad 😀
Jag är så lyckligt lottad att jag har bra kontakt med Smalis barn/ägare 🙂 Ivf de som bor i ”närheten”!
Idag kommer mitt ”barnbarn” Ofsi & matte Carro på besök 🙂 Ska bli så kul att kunna hjälpa igång dom med spårning 😀
Och Tilas matte Nicole pratade jag med häromdan 🙂
Lillskiten börjar bli en karl och det kommer säkert att märkas ännu tydligare nu i ”huvudet”! Fysiskt har han också börjat växa till sig och det har märkts väl på slutet 🙂
Sorgen och saknaden efter Smali kommer att sitta i länge, länge! Han var en sån speciell hund! Han tog plats genom sitt sätt att vara + att han hade en otrolig utstrålning <3
Men på nått vis känns det lite lättare nu när jag ser hur tydligt hans mående påverkade de andra! När man lever mitt i det, så blir man hemmablind! Och att alla märkliga, diffusa symtom smög sig på gjorde ju inte saken lättare att sätta fingret på vad som var fel! Om det ens var ett fel? Man kanske bara inbillade sig?