Blog Archives

Video

Berättelsen om den vita älgkon!

Vi fick äran att följa en vit älgko från det att hon var kalv, tills hon dog vid den aktningsvärda åldern av 19 år. Jenni hittade en film fr hösten 2008, inte världens bästa kvalitet 😉 Den visar när ”Vita”, som vi kallade henne träffar unghingsten Laukur för första gången!

Som kviga var hon väldigt speciell och det var hon hela livet 🙂 Inte flyttade hon på sig när man var ute och gick med hundarna. En gång fick jag vänta 20 min innan hon behagade flytta på sig, så vi tog oss förbi!

Vi i familjen och hundarna kunde vara ute i trädgården ihop med henne, hon var ”en i familjen” och hon litade på oss. Men hade vi besökare så var de tvungna att stå knäpptysta. Var det okända röster då stack hon! När den här filmen spelades in, så hade vi besök, därför viskas det!

http://www.youtube.com/watch?v=YuCHtJW4gKg&feature=youtu.be

En av hennes kalvar blev också en ”specialare”! Vet inte hur många gånger man fick jaga ut honom ur stallet 😉 När han blev bortjagad från sin mor på vårkanten, så följde han våra hästar istället. Gick på egna äventyr dagtid, men nattetid så hoppade han in i hagen och sov hos hästarna 🙂

När hästarna flyttades hem från betet, då fick vi tjurkalven på köpet 😉 Man fick skratta mycket åt honom. En gång kastade han sig i sjön och jagade Kanadagäss, sen upp i hästhagen och sprang runt, hoppade och busade. Sen ner i sjön igen 🙂

Tyvärr blev han full av äpplen på hösten! Jagade hundarna, stod i trappan upp till verandan, var i ungarnas sandlåda mm! Ungarna vågade inte gå ut och gubben höll han på att välta stegen för när han stod och målade! Han hamnade i älghimlen!

”Vita” var den självklara ledarkon. En vinter var de en liten flock på 5 älgar som kom på sjön. ”Vita”, 1 fjolårskviga, 1 ko med sina 2 kalvar, 1 tjur och 1 kviga. Den lilla kvigkalven var en riktig liten buse 🙂 Hon retade de andra, de hade det jobbigt att ta sig fram i snön och de gick igenom dubbelisen. Hon var liten och lätt, full i bus och studsade runt de andra! Till slut blev ”Vita” trött på henne och sa till på skarpen, sen var hon from som ett lamm!

Flera år gick hon gall, inga kalvar! Men så hörde jag ett konstigt ljud från gräsmattan! Där står hon och lockar! Väntar med spänning på att kalven som hon ”gömt väl”, skulle komma! Upp ur sjön stiger en stor, ståtlig tjur, som hade 12 – 14 taggar och går upp till henne på gräsmattan.

Snart fick vi svar på varför vårat nyplanterade plommonträd blev knäckt nån kväll innan! Han använde det som magkliare 😉 Men droppen var när han började göra en brunstgrop på gräsmattan! Då gick jag ut och hade förmaningstal! Han var väluppfostrad och lyssnade! Brunstgropen hamnade på andra sidan staketet i hästhagen 😉

”Vita” var fredad och var i stort sett orädd för oss som bodde i trakten. På hösten gick hon från trädgård till trädgård 🙂 De flesta hästar här har blivit lite bekymrade första gången de träffade henne. Hon var en mäktig syn när hon var vit. En häst gillade henne aldrig, Nicki vår Welshponny! Hon trumpetade varnande så fort hon kände lukten, eller såg henne 😉

Laukur däremot var den första som gick rakt fram till henne! Tyvärr syns det dåligt på filmen, men de står och nosar på varandra 🙂 Sen när Fengur också kommer, då tyckte hon det var bra 😉

Varje höst/vinter i alla år har jag  svurit över henne och kalvarna!  Till att börja med så var det kalvarna som inte klarade hoppa nog högt, så de rev hästhagarna. Ju äldre och stelare hon blev , desto svårare var det att få med sig benen över. Vi har lagat många hästhagar under åren 😉

Som 18 åring fick hon sin sista kalv, en liten vit tjur. Han var verkligen liten och var född sent. Det var en sträng vinter och i februari hittades hon död! Folk i trakten försökte stödmata kalven, men ingen trodde den skulle överleva.

Men så hände nått underbart! En fjolårskalv togs sig an honom och idag är han en stor och ståtlig tjur 🙂

Det finns så enormt mycket att skriva om henne. Och hon fattas oss alla i bygden fortfarande!