Kan ju inte påstå att det känns toppen att jag och Eazy är anmälda till 2 tävlingar just nu 🙁 Kroppen har fullt upp med att ta hand om värken, så hjärnan går som mest på halv fart.
Eazy har det inte lätt med sin förvirrade matte i snöret 😉 Men han gör så gott han kan <3
Igår var vi till klubben och tränade lite! Med betoning på lite! Men det piggar upp att umgås, dricka kaffe och prata hund med ett glatt gäng 🙂 Körde igenom några moment och de var faktiskt helt ok.
Sen var jag helt slut! Somnade på soffan i 3 tim!!! Så mycket som jag har legat i den de sista månaderna har jag aldrig gjort sammanlagt under 15 år. Men Immy var nöjd med sällskapet 😉
Jag har förberett ett Appellspår i skogen sen några veckor tillbaka och märkt ut med klädnypor. När det slutat regna idag så lade jag det åt Eazy! Som sagt, min hjärna har tagit semester! Inte lade jag det så som det var utmärkt ;-P
Eazy börjar vädra in spårstarten! Medans jag får ordning på linan!
Påvisar spåret och han spårar så fint och plockar pinnarna 🙂 På sista sträckan så vill inte handen samarbeta, så jag tappar linan och Eazy spårar vidare i snabb takt. Jag har mobilen på mig och inte hunden, så därför visar den som den gör.
En mycket nöjd jycke kommer med slutpinnen och då har jag en bit kvar av spåret, haha 😉
Tog en kort tur med hundarna så de fick rasa av sig!
Försöker lägga upp en plan för träning de närmsta veckorna, men det är ju skitsvårt! För träna när man inte mår bra är inte rättvist mot Eazy! Har tänkt tanken att stryka oss från tävlingarna, men just de 2 dagarna kanske jag mår skapligt och då kommer jag att ångra mig.
Medicinerna funkar dåligt! Läkaren vill inte laborera med nya, utan jag får stå ut tills jag varit hos specialisten. Jag har inte hittat nått sätt att tackla den här värken än. Whiplashskadan har jag ju bra koll på efter 20 år och vet skapligt bra hur jag ska leva för att fungera. Fastän jag går över gränsen emellanåt, det kan ju ha skett ett mirakel 😉
Häromdan blev jag så irriterad! Tänkte att – Fan heller att värken ska bestämma över mig! Dammsög och torkade golven! Oj vad jag ångrar det! Var inte värt det! Kroppen sliter verkligen med det här och man blir ju så trött. Går som i en bubbla och är virrigare än vanligt. Hur det nu kan gå till 😉
Men det är tur att jag har hundarna! De plockar upp det jag tappar, hämtar saker och benen är det inte fel på, så ut i skogen kommer vi 😀