För jag vet att det är jag som har huvudansvaret och måste ta ett beslut hur vi fixar detta.
Det är oroligt i hundflocken med en massa tjafs, en del saker begriper jag och andra inte. Zixten vaktar ALLT, även sånt som vi andra inte ser 🙂
Han blir överkörd, bokstavligt talat av de andra så jag förstår att han går i försvar och de tar honom inte på värst stort allvar. Han morrar, skäller och skriker när han leker och han låter nästan likadant när han går i försvar.
Det blev så fel när han kom hit, meningen var att han skulle jagas med, men vi vågar inte släppa honom i skogen för alla rovdjur. Han verkar ganska nöjd med tillvaron när det inte blir tjafs, bara han blir kelad med, får sina promenader och får vara med då är han nöjd. Ingen komplicerad vovve.
Eftersom mitt stora intresse är att träna bruks mm och jag har hundar som passar till det ändamålet, så går jag med dåligt samvete för Zixten. Det är jag som har det stora djur intresset och huvudansvaret och jag är inte en tax människa. Eftersom Jenni sällan är hemma så blir det ju jag som får försöka hitta på något med honom och det blir inte bra.
Det går även ut över Smali och Iko, man går och är trött och irriterad på allt tjafs och då är det svårt att ställa om till en glad, positiv, fantasifull matte när man ska träna. För jag kan ju inte träna med dem om jag är irriterad, då går det garanterat åt skogen. Stackars hundar!
Det har blivit en ond cirkel som jag inte vet hur jag ska bryta. En del av det här skyller jag på vintern och all snö. Zixten har haft svårt att ta sig fram och de andra dundrar på och springer över honom. Självklart så blir han förbannad, och när det händer gång på gång så skulle även jag gå till försvar i förebyggande syfte.
Men när han inte ska släppa in de andra i hundhuset, köket, in/ut genom ytterdörren mm, då har det gått för långt. Han ger lekinviter och sen flyger han på dem 🙁 Smali är den som får ta det mesta och nu börjar ju han bli likadan. Bäst att morra i fall att. Iko tar det hela med en klackspark 🙂
Zixten är ju en lugn, glad kille, okomplicerad som kommer överens med allt och alla utom i den här kombinationen.
När vi ska ut och gå, då hörs vi nog på flera mils avstånd, han ylar, skriker och får igång de andra så man är vansinnig innan man kommit utanför grinden. Och de andra vet inte vart de ska ta vägen för det blir jobbigt när matte blir arg. Ingen ska få stanna för då gnälls det, bästa är om de kissar och bajsar i farten.
Går jag med bara de vita så är det så tyst och lugnt, från det jag kopplar dem tills vi kommer hem. Går man ensam med Zixten så lugnar han sig efter en stund. Jag tror han har så stora förväntningar på vad som ska hända så han blir helt blockerad.
Det märktes en så stor skillnad här hemma när Zixten var med Jenni i Sunne, det var så lugnt, inget tjafs. Han fick vara ensam för länge på slutet i Sunne och tiden räckte inte riktigt till för att ha en hund nu.
Men jag tror han skulle vara nöjd av att bo endast som ensam herran på täppan med mycket sällskap. Eller med en kattkompis för de gillar han, eller hundkompis som är mer i hans storlek. Det blir för tuffa tag här och en dag exploderar Smali, för jag kan inte tänka mig att han tolererar all skit hur länge som helst. Då kommer det att gå riktigt illa för Zixten och det vill jag inte.
Det är slitsamt att passa hela tiden, för tillfället så delar jag dem en stund på dagen, då är det tyst den stunden. Men det blir ju ohållbart. Och man har i bakhuvudet, tänk om sinnet rinner över när jag är och jobbar och hundarna är i hundgården. Det är den stora skräcken!
Jag har ett litet hopp och det är att det kommer att bli bättre när snön är borta så Zixten kan hänga med de andra och inte bli överkörd. Men tyvärr så tror jag inte att det löser sig så lätt.
Man kanske skulle sätta ut en annons:
Avlastningshem önskas till 3 årig taxkille!
Har en trevlig taxkille som inte gillar att leva flockliv för tillfället. Är nöjd bara han får vara med, får gå sin promenad och bli kelad med. Klarar att vara ensam några timmar utan problem. Kan tyvärr inte vara lös, han är ju en jaktras, men lyssnar mycket bra om han har långlina på sig. Han kommer överens med de flesta, så katt eller annan hund är inga problem. Och hus eller lägenhet spelar ingen roll.
Orsaken att han behöver komma hemifrån nån dag i veckan är att det går för hett till med de andra hundarna som är stora. De kör över honom och han går då till försvar i förebyggande syfte.
Kanske är nån som inte har möjligheter att ha hund på heltid men ändå längtar efter en kompis, då kanske detta vore nånting.
Problemet som kan uppstå med en sån här lösning är att det blir ännu mer spänt när alla är hemma. Vill ju inte flytta Zixten heller, men som det är nu så är det jobbigt för alla parter.
Jaha! Nu har jag skrivit en 1/2 novell igen och fått skriva av mig lite, lättare att komma på ideèr när man har det på pränt. Nu får vi se hur jag kan lösa det här på bästa sätt för alla parter 🙂
