Monthly Archives: september 2018

Utflykt och funderingar!

Idag packade vi ryggsäcken och for norröver! Önskade att jag tagit mössa på mig, för det var kallt, + 10 och frisk nordvästlig vind!

Vi startade med en kort kissrunda, sen blev det Uppletande! 3 saker var utlagda! Han jobbade så fint och levererade alla 🙂 Det går så himla fort så kameran hinner inte med!

Sen blev det en blandad promenad både i skogen och lite på vägen!

Eazy fick vila i bilen medan jag förberedde Special Söket! Bäst att täcka för så han inte tjuvkikar 😉

Lånade Janet & Stigs ”koja” för ändamålet 🙂 Han hittade alla 3 gömmorna på en ”grisblink”! Jätteduktig 😀 Dags att dela de små kongbitarna igen! Blir värre och värre för mig att få tag på dom 😉

Det känns konstigt att bara ha en hund! Räknade ut att det är minst 20 år sedan sist! Vi har nästan jämt haft två! Jag märker ju en fördel att bara ha en, man behöver tex bara köra ett lydnadspass, en att duscha mm. Men nackdelarna överväger helt klart! Eazy har aldrig varit ensam! Alltid haft en trygg kompis i hundgården och nån att leka med.

Det är inte läge att skaffa en kompis nu när ryggen inte är ok! Men man kan fundera, kolla raser, uppfödare osv 😉 Jag vill främst ha en kompis som glatt hänger med på allt! Träna vill jag göra, allt från att hjälpa mig med lite allt möjligt när jag har en dålig dag, spåra, lydnad, annat nosarbete. När jag får ordning på min kropp så kanske det blir tävlingar och utställningar igen 🙂 Runt 50 cm i mankhöjd är lagom, helst korthår, är trött på allt hundhår vi haft genom åren 😉 Viltintresset ska helst vara noll!

Hur jag än resonerar med mig själv ang ras, så känns Kelpie bäst! Eazy lever verkligen upp till namnet jag gav honom! Tror aldrig jag har haft så lättvindig hund förr! Kan bero på att man haft en del hundar genom åren och då fått en del erfarenhet!

Men det är inte lätt att få tag på en valp! Rasen är liten, föds få och det är långa köer för att få köpa en valp. Men med lite tur så kanske en liten kompis till Eazy flyttar in inom 1 år!

I fredags så var jag för första gången hos sjukgymnasten och imorgon ska jag dit igen. Och äntligen fick jag svaret på vad MR visade! Helt otroligt när jag gjorde den i april, träffat 4 olika läkare + 2 ortopeder som sett bilderna och ingen har förklarat ett smack för mig! Man blir förbannad! Tur att det finns bra sjukgymnaster <3 Det är inget diskbråck som flera läkare sagt, utan en diskutbuktning, det är riktigt positivt 🙂

Jag har fått övningar jag ska göra 3 ggr/dag! Frågade hur länge, på ett ungefär som hon trodde det kunde ta innan jag var skapligt smärtfri och kan börja jobba? Självklart är det individuellt, men detta att gå hemma så här är inte kul 🙁 Hon sa att eftersom jag gått med starka smärtor i många år innan och nu detta, så har vi en hel del att jobba med! Först och främst måste vi se till att jag får vara smärtfri i nått läge. Nu värker det konstant dygnet runt! Det är tröttsamt att aldrig få vila! Jag begriper att det inte är än på ett tag då jag inte ens klarar mig utan Tramadol än!

Jaja! Nu när jag äntligen fått hjälp, så borde det snart vända åt rätt håll 😀

 

Älskade hund!

Mayo var en mycket efterlängtad valp, så lyckan var stor när vi hämtade hem honom.

Direkt visade han att han var enorm åksjuk! Inte ovanligt hos valpar, så det skulle nog växa bort. Jag testade ALLT för att komma tillrätta med det! Grönlaser, thunderskirt, medicinering, mat/inte mat osv osv.

Jag är en skogsmulle och det har även alla hundar också blivit!

Han var inte många veckor när han fick gå sitt första korta blodspår och stolt bar hem klöven 🙂

I skogen här hemma var allt kul, då behövde han inte åka bil! Anmälde till en viltspårkurs, eftersom han tidigt visade att spåra var hans grej och då kanske han ”glömde” det här med bilåkning. Nä! Det hade satt sig på hjärnan! Så fort han hörde en bil så blev han rädd och sökte skydd hos mig 🙁

Hur många gånger har jag inte fått lockat, lurat och helt enkelt bara stoppat in honom i bilen. Hans del av buren är sönderrostad av dregel och bilen luktar apa trots att jag försökt städa den grundligt.

Problem är till för att lösas! In med Mayo i bilen, kaffetermosen med, sen for vi långt upp på skogen där det knappt finns trafik. Vi gick runt, han gick i benen på mig, satte mig på en stubbe och drack kaffe och väntade på att han skulle våga utforska själv utan billjud.

Så här höll vi på månad efter månad! Sakta men säkert kunde vi sätta oss i en skog lite närmare trafikerad väg. Den dagen han vågade gå ifrån mig när vi satt i en skogsdunge inte så långt från vägen och bil efter bil körde förbi, då grät jag glädjetårar 🙂

Nu kunde vi spåra även på andra ställen och till slut kunde han gå promenader avslappnat efter vägen.

Inte kunde jag i min vildaste fantasi tro att han kunde bli Viltspårchampion! Men han blev både svensk och norsk <3

Mayo har aldrig känt sig bekväm med människor som inte hör till den närmsta familjen. Men med mycket träning, så hittade vi ett sätt som fungerade! Att han skulle acceptera att helt främmande människor skulle hantera honom är helt otroligt. Men han visste att han kunde vara trygg med mig!

Hans åksjuka ställde till det! Jag fick ha med mig schampo, varmt vatten, vara på plats flera timmar innan vi skulle in i ringen. För han var full i dregel så jag fick tvätta honom. Sen tog det lång tid innan han kände sig bekväm med stället vi var på. Jenni var ofta med på utställningar! Så vi kom på att bästa sättet att få honom att bli av med obehaget var att springa. Han älskade att springa fort 🙂 Så budföring var en bra grej!

Så det är egentligen helt fantastiskt att han blev fullcertad i Sverige och fick 2 cert i Norge.

Han fick bli gårdshund vilket han älskade! Ibland ville han följa med om vi åkte nånstans, men han fick välja själv.

När första barnbarnet Jossan kom till världen, det skiljer bara några dagar emellan dom, så var han där hon var.

Tyvärr blev han skrämd av henne när hon blev lite större 🙁 Så när Linda, Patrik och Jossan kom och hälsade på så ville han vara ute i ur och skur.

Jossan blev äldre och man kunde förklara att Mayo är blyg och då måste han få hälsa när han vill. Jossan är en klok unge! Sakta men säkert, mycket godis osv så ville han vara med igen, men det tog nått år! Hon banade väg för Emelie och Caroline 🙂 Utomhus var det inga problem, där hade han utrymme att dra sig undan.

När vi hade mycket folk här som vid kalas, jul osv, då fördrog Mayo att vara ute! Det blev för mycket! Men döm om vår förvåning när han ville vara med för bara nått år sedan! Låg tryggt och sov mitt i smeten bland stojande ungar och andra!

För nått år sedan lärde han sig att åka båt! Innan dess totalvägrade han! Men från ena dagen till den andra så blev det något av det bästa han visste 🙂

Han hade bråttom här i livet! Tränade man nånting så visade han ALLT han kunde i en smäll! Hann liksom inte lyssna klart på vad man ville! Många skratt har det blivit genom åren, haha 🙂

Samtidigt som han sprudlade av glädje och energi, så var han en otroligt känslig , filosofisk och burdus! Vi var få som fick äran att lära känna den rätta Mayo <3

Han som skulle leva i många år till! Bli min påhittiga, säregna, egensinniga, älskade gamla farbror! Livet ändes på ett ögonblick!

Hoppas du och Smali gör det bästa ni vet i hundhimlen! Leker tafatt och springer fort hela dagarna! Det är såå tomt här hemma! Sov gott älskade Mayo <3