Monthly Archives: januari 2013

Tänk att kunna vara ute och gå, i närmare 2 tim, utan att möta en endaste människa eller bil och ha hundarna lösa hela tiden! Det är lyx det 🙂

Idag gick vi det mesta på sjön. Och långt, långt där borta till vä, är vårt hus.

Mayo fick sin första riktiga långpromenad i 8 mån present. Han är smart den ”lille” mannen. För att spara på energin, som han dock har massor av 😉 Så när han blev lite sliten, då gick han bakom mig. När han vilat, då var det fullt ös igen!

Och fullt ös är det ju för jämnan 🙂

Men oj va kul de har!

Smali kollar läget!

Och Mayo spanar in Smali!

Tänk om inte Mayo skulle få ”sträcka” ut varje dag! Det som han älskar så!

Kan väl kanske inte kalla Mayo för ”valpskrället” längre! Han växer ju så fort bäbisen! Andra tycker han är stor, men det är svårt att jämföra med Smali, för han är STOR! Men det är ingen liten kille längre, Smali har mycket päls och väger 15 kg mer 😉 Och jag hoppas att Mayo håller sig runt 40 kg, som vuxen!

Stora tassar har han fått! Smalis spår till vänster, Mayos till höger!

På tillbaka vägen, så gick vi vägen en bit, innan vi tog sjön hem igen.

Det blev en härlig tur! Trots nordanvind och lite snöfall, men med mycket kläder, så är det helt ok 🙂 Jag blev varm av promenaden och ”vevandet” i armarna, så nacken och armarna känns lite bättre. Kunde t o m sätta upp en hästsvans förut, utan större problem. Nu går det åt rätt håll 🙂

Mina härliga ”vita dårar” <3

Blev så sugen på att gå BPH, Beteende – personlighetsbeskrivning hund, med Mayo. Men få banor finns i Sverige, den närmsta för mig är i Göteborgs området. Hade hoppats på att det var billigare än vad ett MH kostar, dvs 600 :-, men det var samma pris. Det får bli MH i år och kanske nästa år BPH. Ska väl sprida ut det roliga och inte göra allt på en gång 😉

När gubben är så snäll och talar om att man ser ut som ett vrak och ungarna hotar mig med stryk, om jag ska vara så envis. Då är det dags att göra nånting åt nackskrället 😉 Har varit några tuffa dagar, måste äta smärtstillande för att få på mig kläderna osv.

Så jakten på sjukgymnaster drog igång förra veckan. Hos min vanliga möttes jag av en telefonsvarare, som talade om att han var ”ledig” på obestämd tid. Men troligen börjar att jobba nån gång i början av året! Ringde runt till ett gäng andra och fick svaret, att eftersom jag inte är patient där sen förut, så får jag gärna ställa mig på kölistan. Visst! När kan det bli aktuellt att jag får en tid? Du får räkna med minst 1 mån väntetid! 

Suck! Jag vägrar att vara längre sjukskriven än denna vecka! Jag verkligen avskyr det som pesten.

Då fick det bli plan B! Vill ju helst gå till en sjukgymnast, de kan ju det här med whiplashskador. Men finns ingen att tillgå, då får det bli massage, privat! Har hört om en som ska vara riktigt duktig och jag fick en tid redan på onsdag 🙂 Nu är jag snart på G igen 😉

Tränade lite med hundarna i köket igår. Rekommenderar inte att ha med fler än en i taget 😉 Självklart hade jag alla tre med mig! När jag sa ”fot” till Smali och han slängde runt rumpan och skulle sätta sig på vä sida, då var Mayo redan på plats 🙂 ”Frittfölj” blev nått liknande, båda gick så fint bredvid mig, fick tänka mig för när vi skulle vända, så ingen kom i kläm 😉 !Ligg” då kastade sig alla tre i en hög, haha 🙂 Zixtens jobb var att gå i vägen hela tiden och det gjorde han riktigt bra 😉

Mayo har fått vårkänslor! Han ”städar” för fullt i hundhuset, allt ska ut! Det är Bean Bags, täcken, bäddar och mattor utspridda i hundgården och på gräsmattan. Nu har jag plockat ihop för femtioelfte gången och stängt dörren till hundgården. Nu får de bara vara där när jag ska bort. Det är ett poppis ställe, så de är ofta där, även när de inte behöver det 🙂

Så här ”bor” de när de är där! Hundgård på ca 60 m2, ett hundhus på 10 m2 med veranda. Där ligger en Bean Bag.

Zixten är mer frusen än de andra och han behöver ett eget ställe när de andra busar. Så han har en egen liten koja med element i hundhuset 🙂

I resten av huset finns en stor Bean Bag, om inte Mayo tagit ut den på vädring 😉 Och ett täcke! De har värmelampa. Men sätter jag på den, då går dårarna ut och lägger sig i snön i stället 😉 I vinter har den inte varit i gång över huvudtaget.

Här strävar man och gör det mysigt i redena. Men lika förbaskat, så ska Isa välja nått knepigt ställe att värpa. Den hönan är väldigt speciell 🙂

Inte konstigt att de är kvällströtta, bus hela dagen! Ute från morgon till kväll, bara inne för att kolla vad jag gör 🙂

Tjohoo! Kommer du din segpropp 😉

Jag är utroligt nojjig av mig när det gäller klåda på hund, minsta lilla de kliar sig en extra gång, så tror jag att det är allergi eller rävskabb.

Har haft en hund under åren med allergi och det var ett fruktansvärt lidande. Hur vi än bar oss åt, så blev det inte bättre. Så jag har stenkoll på hundarna efter detta. Har ju turen att bo nära gränsen och en utav nordens främsta hudspecialister på hund, Babette Baddaky.

När Smali hade rävskabb första gången, så var vi till Babette. Hon känner mig och vet vad vi gått igenom sen förr med Wilma. Hon sa att följde hundägare några enkla råd, så skulle allergierna minska rejält. Självklart så hjälper det inte på alla, men otroligt många skulle aldrig utveckla nån allergi.

För det första, så är inte hundar födda till att vara inomhus, de ska vara ute så mycket det nånsin går under dygnet. Absolut ingen hund i sovrummet! Det är det värsta stället du kan ha en hund, bland allt damm och kvalster som blir där. Oxben/knotor ska ges, inte dessa tuggknutor mm, om det ges, så ska det vara de vita. Inget köpt godis som leversnittar osv, bättre att göra själv av tex blodpudding, lever och kyckling. Färskfoder! Det var några av råden! Några följer jag, några inte 😉

Men måste säga att det märks en otrolig skillnad på hundar som får vara mycket inne, mot ute. När jag bodde i lägenhet, så hade jag en golden. Tyckte vi var ute nästan jämt. Han fällde jämt och var geggig i öronen titt som tätt. Vi flyttade ut på landet, hundarna kunde gå in och ut som de ville när vi var hemma. Annars var det hundgård som gällde, även på den tiden. Efter att vi hade flyttat, så var öronproblemen som bortblåsta och han fällde rejält 2 ggr/ år. Så visst ligger det mycket i det hon säger 🙂

Kom att tänka på att Mayo blir ju hela 8 mån imorgon! Så som han håller igång, så kan jag med gott samvete utöka längderna på promenaderna. Han har ju hängt med på allt sen han var 8 v, som de andra valparna fått gjort genom åren, men i sin egen takt. Nu är det ingen som orkar hålla hans takt längre, haha 🙂 Ska bli skönt att få gå de vanliga rundorna igen.

Mina fina pojkar <3

Lite om hur det är för mig att ha den skadan!

Jag fick skadan sommaren -96. Det har varit många långtids sjukskrivningar genom åren och det har varit tufft många gånger. Inte bara för mig, utan hela familjen blev ju drabbad. Ungarna var 9 år, 7 år, 4 år och 9 mån.

Från att ena dagen jobba 100% inom vården, ta hand om hus och hem. Van att inte be om hjälp. Ha 4 hästar, ett gäng hundar osv. För att nästa dag inte klara ta sig ur sängen själv, inte ens kunna ta hand om sin bebis, var tungt.

Många läkar, specialist -och sjukgymnastbesök har det blivit genom åren. All kontakt man haft med försäkringskassan och försäkringsbolag. När det gäller det senare, så hade jag aldrig fixat det själv utan min underbara advokat Thomas.

Man blir personlighetsförändrad. Från att förr ha haft ett stort umgänge, vi hittade på mycket kul. Ha en inställning, att det löser sig alltid mm. Så vill jag nu väldigt gärna vara ensam, har svårt för allt surr som blir när man är många. Grubblar mer. Har fått ett väldigt jämt humör, som är lite tråkigt ibland.

Har blivit väldigt stresskänslig. I och med det, så spänner man sig och då blir värken värre.

Minnet har blivit sämre. Kommer jag på nånting som jag ska göra, då gör jag det på en gång. Tex att jag måste stoppa i tvättmaskinen. Sitter jag och pratar med nån, så går jag därifrån och stoppar i maskinen, annars är det bortglömt. Detta är ju otroligt irriterande för andra, att jag bara går. Men endast får jag göra det, eller skriva lappar och det finns det gott om.

Jag kommer inte ihåg hur det är att vara smärtfri, har inte varit det sen 1996. Men fick en liten ”uppenbarelse” hos sjukgymnasten en gång. Han ville testa nått nytt och det var att sätta nån slags ”grimma” på mig och sträcka nacken. All värk släppte, det var helt underbart och tårarna bara sprutade. Men efter några gånger så blev det tyvärr bakslag och det blev sämre igen.

Men att gå med ständig nack -och huvudvärk tär. När det är sämre perioder, då värker det även ner i ryggen, ut i armarna. Man blir otroligt ljudkänslig. Sendrag från nacken och ner i höften. Det är jobbigt att inte kunna klä sig innan de smärtstillande medicinerna har verkat. När det är en riktig down period, då tar jag mig inte ur sängen, kräks bara jag rör mig. Smärtan går inte att beskrivas, bara upplevas. Att duscha är ett rent helvete, varje vattenstråle gör så ont. Det bränner i musklerna och det sticker, som om man satt fast i ett elstaket.

Efter många år så har jag fått till det på nått vis, med hjälp av familj, försäkringskassan arbetsgivare och framför allt jobbar kompisarna. Efter alla turer med sjukskrivningar, när jag har kommit tillbaka till jobbet och vill mer än vad jag klarat, så jobbar jag nu 50% sen flera år. Jag har testat så mycket under åren och det bästa är när jag jobbar max 3 dagar på rad. Det måste vara en kväll under dessa 3 pass, för 3 dagturer går inte. Klarar inte 8 tim pass, utan har 6 tim dagar. Däremot klarar jag inte ett arbetspass utan smärtlindring.

Det tar otroligt mycket på psyket att gå med ständig värk. Och när man haft dessa perioder som varit sämre, för de kommer och går jämt. När man varit sjukskriven länge, så kommer det nån ”trevlig” människa och talar vad härligt man har det, som får vara hemma och må gott. Då har man god lust att ”nita” den. Man är inte hemma och har semester, kan gå och greja i tex trädgården, resa bort osv. Det man gör är att försöka bli bättre, man ser däremot allt som skulle behöva göras, som man inte fixar. Önskar bara att bli ”frisk” så man kan jobba och greja som vanligt.

Ibland har jag önskat att dessa människor skulle få uppleva nått liknande som mig, så får de själva känna på vad ”härligt” det är att gå hemma sjukskriven. För mig är det ett nederlag, ett straff!

Man får ju även höra bakvägen, att med så många djur som hon har, då kan det inte vara nått fel på henne. För så mycket jobb som det är med dem. Städa åt hönsen emellanåt är inte speciellt tungt och man får köra ut en skottkärra, sen vila osv. Det tunga jobbet har jag lärt mig med åren att be om hjälp med.

För mig innebär inte djuren något jobb, utan återhämtning! De som har djur vet att man kan absolut inte stressa ihop med dem. Träna en hund och vara stressad, är ju dömt att misslyckas. Och efter en jävlig dag, ta med hundarna ut i skogen, då har man rensat huvudet, rört på sig och allt känns mycket bättre.

Det här med att be om hjälp tog många, många år. Det var/är jättesvårt! För jag vill klara mig själv. Till slut var det bara att inse att jag fixar det inte! Det var inte värt all smärta att vara så envis.

Jag brinner verkligen för det här med hundarna! Vill göra så mycket, men nacken sätter stopp ibland. Skulle vilja vara på varenda utställning, om jag hade möjligheter. Men att åka till tex Västerås, det är 3,5 tim enkel resväg, det innebär 7 tim stillasittande i en bil under en dag. Sen sitter man mycket på själva utställningen. Det funkar inte! Det värsta jag kan råka ut för, är att sitta still!

Jag vet att det straffar sig minst 1 dygn efteråt, med ännu mer värk. Ibland är det värt det, oftast inte. Jag försöker ”välja”, mina sämre dagar om det går.

Förr kunde jag ”planera” mina sämre dagar. Jag visste att, har jag gjort si eller så, då var jag däckad minst en dag efteråt. Nu har det mönstret förändrats! Ibland kommer det dagen efter, ibland så sent som mer än 1 v efter.

Saknar tiden då man spontant kunde hitta på nånting. Nu måste jag, så gott det går, planera in mina dåliga dagar. Jag vet ju om, att har jag tex varit ute och ätit, för att fira nån jobbarkompis, då blir jag dålig! Klarar inte att sitta still. Den som inte själv är drabbad har svårt att förstå hur det kan bli. Men jag har så många dåliga dagar som jag har och då blir det att tänka sig för en extra gång.

Jag har fått gjort avkall på mycket under åren. Hästarna är en grej! Det är alldeles för tungt, skulle de göra en liten knyck med huvudet, då är det kört. Simmade väldigt mycket förr om somrarna, det går inte, blir fel vinkel på nacken. Hälsa på folk är svårt, eftersom jag inte klarar att sitta nån längre stund, så känner man sig bara obekväm om man ska röra sig hela tiden. Och eftersom jag har svårt för mycket ljud, så har jag fått en vana/ovana att ”stänga av” när det blir för mycket. Inte så bra alla gånger!

Många gånger har man fullt upp med sig själv och klarar helt enkelt inga andra intryck. All energi går åt att försöka få bort smärtan så gott det går. De närmaste ser hur man mår, för är det en skitdag, då orkar man inte vara ihop med andra.

Vill vi åka utomlands, så tar vi oss inte längre än till medelhavet. Blir för mycket sittande annars. Hotellet får inte vara för långt från flygplatsen, pga det senare. Sen vet jag att minst första dagen på semestern är jag liggandes och är dålig. Och likadant när vi kommer hem.

Det heter att man ska ha sjukdomsinsikt! Jag har blivit betydligt bättre på det med åren. Men jag hoppas fortfarande på mirakel och tyvärr går över gränsen titt som tätt. Oftast ser mina närmast på mig när det håller på att gå överstyr, innan jag fattat det.

När man tänker tillbaka när ungarna var små, så kan man lätt bli deprimerad. Kunde aldrig lova dem nånting, för jag visste inte om jag hade en bra eller dålig dag.

Många gånger har hundarna varit min räddning, när det varit tungt. Man måste ut med dem och jag måste hålla mig i rörelse. De måste lära sig att lyssna och gå lösa, för koppelpromenader gillar inte nacken. Man ”glömmer bort” smärtan ihop med djuren.

Jag skriver ju en del i bloggen. Det tar lite tid. För jag skriver ett litet tag, går och grejar med något, skriver osv. För som sagt, sitta nån längre stund går inte! Tex det här inlägget har jag skrivit på i flera veckor.

Under åren har jag/vi fått till nånting som fungerar skapligt. Men eftersom jag är en person som har väldigt bråttom och gillar att planera, så går det inte riktigt som jag tänkt mig alla gånger. Bråttom och ha en whiplashskada är inte så bra alla gånger. Men tar jag det lugnt, rör mig mycket, en sak i taget, vilket är mycket svårt. Så fungerar jag riktigt bra! Det jobbiga är att alltid behöva förklara sig, varför jag inte kan göra det och det. För de som inte lider av samma sak, förstår ju inte hur det är.

Jag har upptäckt ett mönster sen många år tillbaka. Det återkommer år efter år. I januari/februari så kommer en sämre period, det slår aldrig fel. Tror orsaken är att det är kallt ute, isigt, jag spänner mig omedvetet och det bla orsakar det hela. Oftast räcker det med att jag sjukskriver mig 1v och kurerar mig själv, för skräcken är att bli långtidssjukskriven.

Hör titt som tätt av gubben, att hundarna är inte speciellt lätta att ha att göra med, när inte jag är hemma. Och för den delen även när jag är hemma.

Smali är expert på att stå framför tvn, de andra säger åt honom att flytta på sig, hur många gånger som helst. Men icke! Då tittar han på mig och undrar vad jag tycker? Jag säger ”Smali pass” och han går 😉 Kan förstå att de andra kan bli lätt vansinniga på honom. Ska vi åka nånstans och hundarna ska vara i hundgården. Jag gör mig i ordning, nån annan ska ”stoppa” in dem i hundgården. Smali vägrar! Säger jag åt honom att gå dit, då går han in på en gång och den som följt dem dit kan stänga.

Har förstått att morgnarna här inte alltid är så kul, om inte jag också ska upp tidigt. Och i morse fick jag uppleva det själv, hur det kan vara!

Smali har stenkoll på mig, alltid! Om jag vänder mig i sängen, så håller han koll, om husse gör det, så skiter han i det. Vi har sovrummet innanför tvrummet och hundarna är nattetid i köket och hallen. Så han ligger inte bredvid mig precis 😉

I morse skulle båda upp! Jag tänkte ligga lite längre, så duschen blev ledig. Jämt när gubben skulle släppa ut hundarna på morgon kissen, så ringer mitt alarm! Smali blir överlycklig, matte kommer! Och han vägrar gå ut. Till slut fick han ut hundarna. Men Mayo öppnar och går in igen, ut med honom igen. Smali håller på i panik, att riva sig igenom dörren. För tänk om jag gick upp och blev borta 😉

Nu blev det lite dumt, för jag försökte ställa om alarmet. Men då larmade det ännu mer. Och hundarna var helt till sig i trasorna! Bara att gå upp till kaoset! Alla fick hälsa och sen blev morgonkissen gjord utan problem 😉

Tog med mig dårarna på en tur! Och idag är Smalis trampdyna fin 🙂 Och det var fullt ös som vanligt! Att de orkar hålla på 🙂

Smali travar på fint! Inte ont längre 🙂

Isen börjar se skum ut och jag tycker det har gått upp ännu mer vid älven. Får hålla oss på land framöver. Men det lovas lite snö och det ska bli kallt igen. Då vågar vi oss ut igen. För Smali är sugen på att dra. Han har gått och luktat på selen och tittat vädjande på mig hela dagen 🙂

Mayo spårar som vanligt 😉 Beroende på väderlek, så kanske det får bli nått spår under helgen.

De var ju tvungna att få tänka till lite också! Bus kommer man inte långt med om man ska trötta ut dårarna 😉 Så jag plockade med några pinnar som de fick leta upp och lämna.

Sitter och väntar på det förlösande ordet sök!

Smali hittade den första pinnen. Han mycket nöjd och Mayo avundsjuk 😉

Strax efter hittar Mayo sin pinne 🙂

Duktiga båda två <3

Jag sätter alltid hundarna innan jag öppnar grinden och säger varsågod! Men nu har Mayo kommit på en ny grej! Sitter snällt och väntar, men när jag säger varsågod, så springer han inte igenom öppningen. Nejdå! Det vore väl det enklaste tycker jag ivf! Han hoppar över staketet! Suck! Idag ställde jag mig i vägen, han skulle inte ha minsta chans att göra det, trodde jag 😉

Han är en rolig typ! Allt går så himla fort och att träna är ju så kul! Men matte ska hänga med i svängarna också 🙂 Som det här med ligg, han kastar sig bokstavligt talat i backen.

Tränade fritt följ! Tar ett steg, han ska sätta sig, två steg, sätta sig osv. Gör så för att få honom att vara på G och det är han. Men första steget hoppar han fram, varje gång, det är ju så kul det här, haha 🙂 Innan jag belönar med kamp eller godis, så klappar jag i händerna och ”jublar”. Då blir han ju riktigt till sig, så då hoppar han rakt upp i famnen på mig, helt vrickad 😉

Kampa är kul! Han blir helt galen och bryr sig inte ett smack om det är mina händer eller kamptrasan han får tag på 😉

Så jag plockade fram bitstocken! Gisses vad kul den var! Och mina händer var räddade för stunden 🙂

Nu borde de sova gott när jag far och jobbar. Och tills husse kommer hem 🙂

Har varit förskonad under åren! Ungarnas tonårstid märkte jag inget av! Inga dörrar som slogs igen, inga raseriutbrott, inga uppkäftiga ungar osv 🙂 Även hundarnas ”tonårs trots” har det inget märks så mycket av! MEN nu bor Mayo här 😉

Helt huxflux är allt jag lärt honom som bortblåst! Man ser hur det snurrar i skallen på honom, men det kopplar inte upp 😉

Frusen hönsskit är en delikatess här, blä!!! Vet inte hur många gånger om dagen jag kallar honom från dynghögen. De sista dagarna när jag ropat och ”drar en ramsa”, så kommer han på en gång, glad ihågen! Men stannar upp på gårdsplanen, tittar sig omkring och sätter sig och filosoferar! Åh! Skitunge! Jag på med stövlar och ska hämta honom.

Då gör han så här! Han är smidig som bara den i vanliga fall, men hoppa snyggt, verkar inte vara hans grej 😉

Smali har inte gillat min ide’om att ha ett skyddande bandage om trampdynan. Jag sätter dit, han plockar av! Skam den som ger sig! Och peppar, peppar, så verkar det som om jag vann 🙂 Jaja! Det är inte morgon än, men 😉

Men med ett skydd, så går det att busa som vanligt 🙂

Letade upp en av ungarnas gamla pulka förut! Var ju tvungen att kolla vad Smali tyckte om att dra. För att det skulle bli lite tyngd, så lade jag i en hög vedträn. Och det här var kul 🙂

Ifjol vinter förstod han inte vitsen med att dra, men i år är det kul.

Svansen svängde fram och tillbaka, såg så nöjd ut 🙂 Och selen blev perfekt!

Insåg att det fanns dåligt med matbröd, så det blev barkis…

Och några rosenbröd! Det smakade riktigt gott 🙂

Kvällsmaten uppäten, nu är det att hålla koll på Zixten! Han kan ju lämna nått litet kvar och då gäller det att vara snabbast 😉

Jossan har varit på besök! Mayo är väldigt fascinerad av henne och måste hålla koll 🙂

Tog en sväng ner i källaren, för att kolla vad vi har i leksaksväg. Fick med mig en kasse upp, med Barbigrejer. Stall, bil, docka, hundar och hästar. Tror Linda blev lite nostalgisk 🙂 Även en kasse med Duplo plockade jag fram. Passar Jossan lite bättre än så länge 🙂

Idag fick jag mig en välbehövlig sovmorgon. Gubben satte hundarna i hundgården. innan han for och jobbade. Gick och lade mig med en överjävlig nacke och vaknade till detsamma. Men har kurerat mig under dagen 🙂

Suck! Såg Smali halta på vä fram, innan jag for och jobbade igår. Verkade vara tassen, men hitta inget fel! Det var bara några steg som han haltade, sen inget mer.

Idag när jag kom hem från jobbet, så var det full rulle som vanligt. Ser ingen markering på Mayo heller.

Tar med mig dårarna för en tur på sjön, så de ska få utlopp för all energi de samlat på sig. Och vad de håller på 🙂 Lite bilder!

Innan vi kommer ut på sjön, så ser jag färska blodspår i snön! Men inga på sjön? Kommer på att, när jag kom hem så var Mayo blodig på ryggen, huvudet och ena frambenet. Trodde Smali tuggat på nånting och det blödde från tandköttet, sen busat med honom, men såg ingenting och sen var det bortglömt.

In med hundarna för en noggrann koll!

Och hittar detta! Trampdynan bak på benet ser ut som om den blivit uppriven/delad, av en pinne eller liknande. Ca 3 mm djup ”reva”. Svårt att ta kort på!

Troligen gjorde han sig illa igår! Och nu  när han sprang ute på åker i skaren, så tog den i och började blöda. På isen och gårdsplanen, är det så lite snö, så där märker man inte av det.

Nu är det rengjort och bandage är på! Blev så fin i det gröna bandaget 😉

Hoppas han läker ihop snabbt, för nu är han nomesele klar och den måste vi testa 🙂

Jobba kl 14, gör att inget blir gjort! Svårt att komma igång med nånting, när man snart måste avsluta.

Den här bilden mötte mig i morse, när hundarna släpptes ut! Vackert 🙂

Har två uttråkade dårar och den mindre hade ivf jag tänkt, skulle hålla sig lite i stillhet. Det går väl inte riktigt som jag tänkt mig alla gånger 😉

Men Mayo har fått träna lite! Han är ju så snabb i allt han gör! Läggandet skulle filmas! Han kastar sig ner och det är framben överallt, innan han landat, med huvudet i backen och fort går det 🙂

Jag har rallylydnads skyltar + hållare, men är alldeles för bekväm för att bygga en bana. Då är kortleken guld värd 🙂 Tar en hög med kort, bygger en bana i huvudet, sen kör vi 🙂

Letade febrilt efter konerna och till slut kom gubben på vart vi ställt dem i höstas.

Smali tycker det här är så kul, även jag 🙂 Måste be nån filma när vi tränar nån gång! Han känns väldig pigg, glad, framåt och det lyser om honom 🙂 Testade fjärrdirigering. Sitt och ligg gick jättebra, men stå, då tar han en par steg fram. Inte illa ändå för att vara första gången 🙂

Får nog träna lite med koppel också, gör aldrig det! Vet inte, men känslan är bättre när han är ”naken” 😉

Har läst på om regler och de olika momenten, de som jag var lite fundersam på. Skulle göra ett konto på SBK och anmäla till tävlingen, men nånting tror jag gick fel. Det stod error och när jag gick in på support, då var sidan överbelastad. Det är väl ingen brådska, den är ju i april. Men tänkte, att anmäler jag, då är det ingen återvändo 🙂

Mina <3 fina ”vita dårar”

Slappa alltså 😉 Idag har jag verkligen gått in för det! Bara tagit hand om en massa tvätt och plockat ur diskmaskinen 🙂 Så nån fysisk aktivitet har det inte varit!

Däremot psykisk! Hjärnan har gått på högvarv, för jag har försökt planera hund året 2013. Och det är ju så himla kul 🙂  Problemet är att få ihop hela pusslet, hundaktiviteter, familj och jobb! Och sen kostar ju allt en massa pengar också! Har försökt haft hundarna något sånär lugna idag, även slappdag för dem!

Mayo markerar ju pytte lite på hö fram. Hittade en liten ytlig spricka, på stora trampdynan. Har smörjt, men tycker inte den skulle ha gjort så ont. Fia klämde och kände på honom förut, och han regerade lite på ett ställe, muskelsträckning! Nu är det bara att försöka hålla honom någotsånär lugn, lättare sagt än gjort 😉

Som sagt! Jag har försökt planera och då måste mina kompisar vara nära stolen.

Planer är väl till för att ändras???

Planen med Smalis NOVCH, står kvar 🙂 Är ju inte precis expert på Norges geografi. Men tack gode gud för google maps 🙂 För nu har jag hittat några spårprov, som tyvärr inte ligger nära gränsen, men heller inte i nord Norge 😉

Nån rallylydnads kurs blir det inte! Efter att ha tittat på några filmer på youtube, av nybörjarklass, så kastar jag mig in i detta med skräckblandad förtjusning 😉 Nu ska här anmälas till första tävlingen, den är i april 🙂

De sista gångerna jag & Smali tränat, så har han varit så taggad! Nu ikväll när vi nattade hönsen, så körde vi igenom några moment. Han gick klockrent! Han nästan trippar fram, full fokus, svansen går, det lyser i ögonen av förväntan, öronen håller på att ”tippa” över ögonen. Ja då är han på G 🙂 Fy fasen va kul det är! Så nu kör vi så det ryker 🙂

Det här med att träna och tävla 3 hundar i spår! Hm! Tror jag kommer att vara spyfärdig på allt vad spår heter, i slutet på året. Och det vill jag ju inte, det som vi tycker är så kul! Så ändrade planer med det! Smali ska tävla i Norge. Mayo får träna och ha kul i år. Zixten ska jag försöka att få till SEVCH, men jag prioriterar mina ” vita dårar” först!

Min utställnings app är guld värd! Men med den, har jag ju blivit såå sugen på att ställa. Har utställnings abstinens 😉 Tyvärr ska inte hemmaklubben ha nån officiell utställning i år och en brukshund utställning vill jag ju gå på. Hittade en i Nora, verkar inte som om en enda Värmländsk klubb ska ha nån i år, så då åker vi väl till Nora då 🙂 Har inte hittat nån närmare!

Ransäter måste vi till, det är ju på ”hemmaplan”! Och nu behöver jag inte vara bekymrad för att ha anmält en urfälld hund, som ser bedrövlig ut 😉 Ev kan det bli Öland också, om vi bestämmer oss för en minisemester!

Eftersom jag bara har ca 3 mil till norska gränsen, så får det bli några utställningar där för Mayo 🙂

Som sagt här har slappats!

Smali i sitt soffhörn!

Zixten håller ställningarna i hallen 😉

Mayo ligger vid min stol 🙂

Nu ska här läsas rallylydnads regler 🙂 Och helgen går i jobb!

Mayo visar ibland, en pytteliten antydan till att markera på hö fram. Har klämt och känt! Det enda som händer är att propellern där bak snurrar ännu mer och att jag blir sjöblöt av alla pussar 😉 Det är isigt och inatt har det snöat. Dårarna dundrar fram i vanlig ordning, så han har nog vrickat till sig!

Men bestämde mig att idag ska här slappas, det är jag värd 🙂

Då kommer vi till problemet! Jag kan inte! Önskar att jag kunde ha en sån där slappdag som många pratar om. Som att läsa en hel dag, kolla på nån film osv. Jag blir knäpp efter max 10 min 😉

När brorsan ringer och frågar vad jag gjort och jag säger inget särskilt, bara slappat! Då undrar han hur många spår jag gått med hundarna, har storstädat huset mm. Tror han känner mig ganska väl 😉

Men idag så försökte jag verkligen och hundarna skulle ha en vilodag. Men såg att badrummet behövde ha en uppfräschning, hundhår finns det ju alltid, dammsugaren fick jobba. Dags att byta sängkläder! Täckena, sängkläderna och sovrumsmattorna blev tvättade. Då måste det ju städas också 😉 Slut på torkad blodpudding åt hundarna, fixat!

Jag är hopplös och det verkar inte bli bättre med åren 😉 Men ikväll ska ja fortsätta läsa Sandmannen, för kvällstid, då går det bra att slappa 🙂

Vinterkräksjukan har fått ett stadigt grepp om familjen 🙁 Än så länge har två svärsöner och två döttrar haft det. En av de senare har vi för tillfället under samma tak. Hoppas innerligt att vi andra slipper det! Det har gått 48 tim sen sista toabesöket fredagkväll vid 21 tiden, så håll tummarna 😉

Året började inte bra! Pappas sambo Kerstin förlorade sin långa kamp mot cancern.

Jag gjorde ett tappert försök att sluta röka. Gick med i en rökavvänjningskurs och det började så bra, men slutade mindre bra. Efter ha hållit uppe i flera veckor utan problem, så blev jag förkyld och fick en helveteshosta. När jag inte sovit på 14 dagar, kräkts upp allt jag åt, inget hostdämpande hjälpte, jag tappade rösten, då gav jag upp! Började röka igen och då blev hostan mycket, mycket bättre. Men rösten kom inte tillbaka! Hade talförbud i över 6v och då märkte jag vad mycket jag använder den på hundarna. Det var som smått kaos emellanåt!

Kom till en specialist på öron, näsa, hals som konstaterade att jag fått helt fel mediciner av allmänläkarna och att mina stämband såg inte bra ut, cellförändringar! En biopsi skulle göras och gjordes. Som tur var hittades inget farligt, men det var en jobbig tid. Hade jag fått rätt mediciner osv från början, så hade det kanske inte behövt gå så långt. Stämbanden tog mycket stryk av allt hostande och att jag kräktes så mycket pga den.

Sjukskrivningstiden var inte bara av ondo. Jag kunde inte prata, på gott och ont, det ställde till mycket också. Men jag fick vara ”ifred”, tänka, rensa huvudet och jag märkte att jag var helt utsliten. Kanske därför kroppen reagerade som den gjorde, den satte stopp för ”karusellen”.

I mars förlorade vi två familjemedlemmar till.

Lindas älskade islandshäst Fengur blev bara sämre av sin hosta, så han fick somna in 18 år gammal. Det var ett tufft beslut för Linda och Patrik. Linda har haft Fengur sen han var 10 mån och vi beställde honom innan han ens var född. En mycket speciell kille, som saknas enormt mycket.

Jag tog det tuffa beslutet att låta Iko få somna in och det gjorde han några dagar efter Fengur. Det var ingen impulshandling, som många verkar tro! Vi hade jobbat och slitit med hans rädslor och stress i 1 år. Tagit hjälp av så många och jag har aldrig, under mina över 30 år som hundägare testat så mycket ”grejer”, för att kunna hjälpa honom. Det blev bara värre, hur jag än gjorde! Det var så hemskt att se hur dåligt han mådde och jag kunde inte hjälpa honom.

Det var fruktansvärt jobbigt att ta beslutet och det är många, många gånger som jag funderat över om jag gjorde rätt. Fanns det nånting jag inte provat? Men så var jag på en föreläsning med Jan Gyllensten om hundars mentalitet.Efter den föreläsningen, så fick jag kvitto på att jag gjorde rätt, fastän jag visste det innerst inne.

Min älskade ”duracellkanin” kommer alltid att ha en stor plats i mitt hjärta. Lika saknad än, gråter över honom varje vecka. Trodde faktiskt att det värsta skulle ha lagt sig. Tänkte faktiskt inte skriva nånting om honom, eftersom det är så jobbigt. Tårarna rinner för fullt, så jag ser nästan inte tangentbordet. Men han är ju en del av mig.

Jag och mina närmaste vet hur vi kämpade för att ge Iko ett drägligt liv. Och jag har blivit så ledsen, men även förbannad på folk, som tycker man är världens sämsta människa som inte kunde hjälpa honom. Och det värsta är, att de fega kräken, som kan och vet allt, som ”gett” sig på mig. Är så förbannat fega, så de är anonyma. Sådana människor hoppas jag innerligt inte finns i min bekantskapskrets, för dom vill jag inte ha i min närhet. Och jag är långsint 😉

Hade inte bestämt mig för nån ny hund. Men eftersom Smali är släkt med sengångarna 😉 så är ju inte han ett lämpligt bruksämne och det är ju bla det jag vill hålla på med.

När jag väl hade bestämt mig för en ny valp, så började letandet. Kanske hade varit kul att importera, men det insåg jag snabbt att det var nog ett lotteri vad man får. Jag visste ju vad jag ville ha och det hade ju självklart Eva-Liz 🙂 En Vallgårdare till skulle det bli! Två kullar var på gång, den ena efter Aragon & Bacchara och den andra efter Loke & Duchess. Nu hade jag två kullar att välja mellan, det är ju nog svårt med en. Men jag hade tid på mig att fundera.

Och medan jag gjorde det så föddes Linda & Patriks dotter Josefin den 11 maj och jag blev mormor för första gången 🙂 Inte trodde jag att det skulle vara så underbart att bli det, hon har tagit oss alla med storm 🙂

En glad skit, som alltid är på gott humör. Tycker att det där med att sova på dagen är överdrivet och tar sig nån power nap ibland 😉 Älskar djur och favoriter är Blaze, Smali & Mayo. Detta bådar gott inför framtiden, då har ju momma & Jossan samma intresse 😉

Den 9 maj föddes Aragon & Baccharas valpar, 5 hanar och 1 tik, men jag hade bestämt mig för den andra kullen redan. Men med en liten reservation att jag kunde ändra mig 😉 Hade stött & blött tankar och funderingar med familjen, som om jag ska vara ärlig, nog inte begrep ett smack 😉 och med Eva-Liz & Maria. De sistnämnda visste exakt vad jag var ute efter 🙂

Tankarna gick så här; Aragon & Bacchara har kullar ihop sen förut och det blev kanonvalpar. Duchess är dotter till dessa och Loke har gjort väldigt bra ifrån sig både på tävling och i utställningsringen. Då tyckte jag att den senare kombinationen var mest intressant 🙂

Nu blev det ju inte riktigt som jag tänkt mig! Valparna föddes den 15 maj och det var 3 hanar, lagom för mig att välja emellan. Jag skulle ha en hane som var långhår, med självförtroende och jävlar anamma! Inga problem!

Men så fick jag ett telefonsamtal från Eva-Liz bara nån dag innan jag skulle åka dit och ”välja” valp, jag fick välja först! Det löd ungefär så här; Vad prioriterar du mest, bra pigment, mentalitet osv, osv? Jaha! Är han korthår sa jag? För hon skulle få välja den hon trodde passade mig bäst och sen skulle jag ”känna” efter om valet var ok! Javisst var det så! De två som hon tyckte passade bäst var korthår! Jaha! Huvudsaken är ju att valpen är bra och passar mina behov, skitsamma vad hårlaget är. Men det blev ju inte riktigt som jag föreställt mig 😉

Kollade på bilder av korthår på nätet och jag måste säga att jag blev besviken. Inte många snygga där inte! Iof så är långhåren betydligt populärare. Men huvudsaken är ju att han kan jobba!

Jag och Fia åker till Eva-Liz för att studera valparna noga 🙂 Det står emellan ljusblå -och brun valp, dvs färgen på halsbanden. Det här var inte lätt! I stort sett det enda som skiljde dem åt var att den ena hade öronen lite tätare, de var lika fräcka och framåt 🙂 Men Fia fick sin favorit på en gång, ”ljus blå” klättrade upp i hennes knä på en gång och honom skulle vi ha, inget snack om annat! Så fick det bli 😉

Jag och gubben tog oss en minisemester till Bornholm, Smali skulle ställas och självklart hade jag hoppats på ett Danskt cert. En helt underbar ö, som jag varmt rekommenderar. Så fort man kom av färjan, så varvade man ner och mådde kanon 🙂 Jag och Smali blev snabbt uttråkade, så det blev lite uppletande på campingen och även spår. När vi körde uppletande en kväll, så var varenda människa som bodde i stugorna publik. De tyckte nog att den där svenskan är inte riktigt klok, haha 🙂

Intill vår stuga så fanns receptionen, affären, duschar/toa osv. Smali låg utanför stugan och kollade lugnt på allt som föregick runt omkring oss. Han fick ett nytt namn medan vi var där, The king of the camp! För att han coolt studerade omgivningen och brydde sig varken om folk eller fä 🙂

Han fick reserv certet! Jag var besviken först, men det gick snabbt över 🙂

När vi var på svensk mark igen, innan valparna var leveransklara, så hade jag ”hoppat” många gånger mellan valet av brun eller ljusblå valp. Att inte Eva-Liz var spyfärdig på mig, haha 😉

Men det blev som Fia ville, ljusblå hane 🙂

Det var en M-kull och namnet hade jag redan kommit på, med hjälp av Eva-Liz. Hade sagt hela tiden, att nästa valp ska bli mitt mirakel. Då fick det ju bli My Miracle 🙂 Men med det namnet så skulle smeknamnet bli ”Mirre”. Mja! Jag lade på Mayo också! Det blev en liten missuppfattning ang stavningen, för i stamtavlan står det Majo. Tycker det är lite kul om namnen har en ”betydelse”, så jag kollade upp Majo och det betyder stor på latin 🙂

Självklart har han fått smeknamn! Inte blev dom så mycket bättre! ”Mays”, ”Maysan”, valpskrälle, krokodil mm 😉

Spår fick han testa tidigt, vid 9 v. Ett godisspår blev det! Ville se om han förstod att han skulle söka sig framåt, vilket han gjorde 🙂

Tror han var ca 10 – 11 v när han gick sitt första blodspår. En stolt bäbis med sin klöv 🙂

Han är verkligen en naturbegåvning i spåret. Första gången han gick ett personspår, så plockade han pinnarna och jag har aldrig visat hur man gör 🙂

Han är inte alls lik mina andra hundar som jag haft genom åren. Att lära in olika moment, går inte genom att visa. Utan man måste vänta ut honom, så han kommer på själv, vad jag vill ska hända. Då sitter det sen 🙂

Han är otroligt spårnoga och en fröjd att spåra med. Lite mer tempo önskas, men det har kommit 🙂

Smali har bara blivit utställd en gång officiellt under året och det var  i Danmark, på Bornholm. Han har fått vara med som moraliskt stöd åt Mayo, när han debuterade i ringen. Han behövde inget stöd, hur cool som helst 😉

Smali var anmäld till viltspårprov i Norge. Tyvärr blev vi bort lottade, då det var så många anmälningar. Och sen fanns inga mer tävlingar i närheten.

Mayo har blivit ställd 3 gånger. Det blev excellent x 3, 1 BIM, 2 BIR & BIG 4. I år satsar vi på officiella, några ivf. Smali kommer nog inte att ställas.

Zixten har gjort anlagsprovet för viltspår och blev godkänd. Domaren var imponerad av honom 🙂 Så 2013 ska vi försöka få till ett SEVCH!

Jenni & Jock tog hand om omplaceringskatten Klas. Men snart visade det sig att Jocke var allergisk mot honom. Han fick flytta hit 🙂 Tyvärr så funkade det dåligt med våra katter och även jag reagerade starkt på honom. Som tur var så kunde de förra ägarna ta honom tillbaka, då han var mycket saknad. Så det blev ett lyckligt slut 🙂

Sommaren regnade bort! Ja hela året gjorde det 🙁 Det var ett rent helvete att få in höet, men det lyckades till slut. Och trots den dåliga sommaren, så har hönsen varit produktiva, 10 kullar med kycklingar 😉

Isa bestämde sig för att ligga ute i 3 v medan hon ruvade, i dynghögen bland brännässlorna. Till slut kom hon fram med sina telningar. Hon var så blöt emellanåt. Här ligger hon och värmer sig och kycklingarna ligger varmt under henne 🙂

Tillslut kom det snö, till mångas glädje, slut på geggiga golv och hundar. Och hundarna älskar det.

Zixten blir så glad 🙂

Och dårarna bor mer ute än inne! För vad kan vara bättre än att busa i snön 🙂

NOUCH SEVCH Vallgårdens Fenomenal Fling

Smali & Aishas valpar Rolling Dog’s J’Tila & Rolling Dog’s J’Nikki har varit framgångsrika i utställningsringen 🙂 Och nu får vi hoppas det kommer att gå lika bra på de officiella utställningarna! De är även röntgade, båda med HD: A & ED: 0/0 🙂 Och jag tror mattarna är sugna på att tävla i annat också 😉

När snön kom, så upptäcktes att vargarna är alldeles för närgångna för min smak. När jag & Mayo skulle gå till skogen, hade en varg nyss gått emellan husen. Det gillas inte!

Mayo avslutade det gamla året med att misshandla granen, ljusslingan och ena tomten. Började det nya året med att få för sig att min höna var en pipleksak. Han som nästan inte rört en grej förr! Men det straffar sig att inte hinna med att aktivera som vanligt. Då får man väl göra det själv 😉

Vallgårdens My Miracle Majo

Det har varit mycket Mayo under året! Så är det när det blir valp i huset 🙂 Men mitt och hundarnas liv är att spåra och det har alla fått gjort, ofta 😉 Ska bli intressant och se hur 2013 blir! Planer har jag alltid, oftast för många och då blir det pannkaka av det mesta 😉 Får försöka att bara ha några, hinner vi mer, då är det bara bonus 🙂