Året började inte bra! Pappas sambo Kerstin förlorade sin långa kamp mot cancern.
Jag gjorde ett tappert försök att sluta röka. Gick med i en rökavvänjningskurs och det började så bra, men slutade mindre bra. Efter ha hållit uppe i flera veckor utan problem, så blev jag förkyld och fick en helveteshosta. När jag inte sovit på 14 dagar, kräkts upp allt jag åt, inget hostdämpande hjälpte, jag tappade rösten, då gav jag upp! Började röka igen och då blev hostan mycket, mycket bättre. Men rösten kom inte tillbaka! Hade talförbud i över 6v och då märkte jag vad mycket jag använder den på hundarna. Det var som smått kaos emellanåt!
Kom till en specialist på öron, näsa, hals som konstaterade att jag fått helt fel mediciner av allmänläkarna och att mina stämband såg inte bra ut, cellförändringar! En biopsi skulle göras och gjordes. Som tur var hittades inget farligt, men det var en jobbig tid. Hade jag fått rätt mediciner osv från början, så hade det kanske inte behövt gå så långt. Stämbanden tog mycket stryk av allt hostande och att jag kräktes så mycket pga den.
Sjukskrivningstiden var inte bara av ondo. Jag kunde inte prata, på gott och ont, det ställde till mycket också. Men jag fick vara ”ifred”, tänka, rensa huvudet och jag märkte att jag var helt utsliten. Kanske därför kroppen reagerade som den gjorde, den satte stopp för ”karusellen”.
I mars förlorade vi två familjemedlemmar till.
Lindas älskade islandshäst Fengur blev bara sämre av sin hosta, så han fick somna in 18 år gammal. Det var ett tufft beslut för Linda och Patrik. Linda har haft Fengur sen han var 10 mån och vi beställde honom innan han ens var född. En mycket speciell kille, som saknas enormt mycket.
Jag tog det tuffa beslutet att låta Iko få somna in och det gjorde han några dagar efter Fengur. Det var ingen impulshandling, som många verkar tro! Vi hade jobbat och slitit med hans rädslor och stress i 1 år. Tagit hjälp av så många och jag har aldrig, under mina över 30 år som hundägare testat så mycket ”grejer”, för att kunna hjälpa honom. Det blev bara värre, hur jag än gjorde! Det var så hemskt att se hur dåligt han mådde och jag kunde inte hjälpa honom.
Det var fruktansvärt jobbigt att ta beslutet och det är många, många gånger som jag funderat över om jag gjorde rätt. Fanns det nånting jag inte provat? Men så var jag på en föreläsning med Jan Gyllensten om hundars mentalitet.Efter den föreläsningen, så fick jag kvitto på att jag gjorde rätt, fastän jag visste det innerst inne.
Min älskade ”duracellkanin” kommer alltid att ha en stor plats i mitt hjärta. Lika saknad än, gråter över honom varje vecka. Trodde faktiskt att det värsta skulle ha lagt sig. Tänkte faktiskt inte skriva nånting om honom, eftersom det är så jobbigt. Tårarna rinner för fullt, så jag ser nästan inte tangentbordet. Men han är ju en del av mig.
Jag och mina närmaste vet hur vi kämpade för att ge Iko ett drägligt liv. Och jag har blivit så ledsen, men även förbannad på folk, som tycker man är världens sämsta människa som inte kunde hjälpa honom. Och det värsta är, att de fega kräken, som kan och vet allt, som ”gett” sig på mig. Är så förbannat fega, så de är anonyma. Sådana människor hoppas jag innerligt inte finns i min bekantskapskrets, för dom vill jag inte ha i min närhet. Och jag är långsint 😉
Hade inte bestämt mig för nån ny hund. Men eftersom Smali är släkt med sengångarna 😉 så är ju inte han ett lämpligt bruksämne och det är ju bla det jag vill hålla på med.
När jag väl hade bestämt mig för en ny valp, så började letandet. Kanske hade varit kul att importera, men det insåg jag snabbt att det var nog ett lotteri vad man får. Jag visste ju vad jag ville ha och det hade ju självklart Eva-Liz 🙂 En Vallgårdare till skulle det bli! Två kullar var på gång, den ena efter Aragon & Bacchara och den andra efter Loke & Duchess. Nu hade jag två kullar att välja mellan, det är ju nog svårt med en. Men jag hade tid på mig att fundera.
Och medan jag gjorde det så föddes Linda & Patriks dotter Josefin den 11 maj och jag blev mormor för första gången 🙂 Inte trodde jag att det skulle vara så underbart att bli det, hon har tagit oss alla med storm 🙂
En glad skit, som alltid är på gott humör. Tycker att det där med att sova på dagen är överdrivet och tar sig nån power nap ibland 😉 Älskar djur och favoriter är Blaze, Smali & Mayo. Detta bådar gott inför framtiden, då har ju momma & Jossan samma intresse 😉
Den 9 maj föddes Aragon & Baccharas valpar, 5 hanar och 1 tik, men jag hade bestämt mig för den andra kullen redan. Men med en liten reservation att jag kunde ändra mig 😉 Hade stött & blött tankar och funderingar med familjen, som om jag ska vara ärlig, nog inte begrep ett smack 😉 och med Eva-Liz & Maria. De sistnämnda visste exakt vad jag var ute efter 🙂
Tankarna gick så här; Aragon & Bacchara har kullar ihop sen förut och det blev kanonvalpar. Duchess är dotter till dessa och Loke har gjort väldigt bra ifrån sig både på tävling och i utställningsringen. Då tyckte jag att den senare kombinationen var mest intressant 🙂
Nu blev det ju inte riktigt som jag tänkt mig! Valparna föddes den 15 maj och det var 3 hanar, lagom för mig att välja emellan. Jag skulle ha en hane som var långhår, med självförtroende och jävlar anamma! Inga problem!
Men så fick jag ett telefonsamtal från Eva-Liz bara nån dag innan jag skulle åka dit och ”välja” valp, jag fick välja först! Det löd ungefär så här; Vad prioriterar du mest, bra pigment, mentalitet osv, osv? Jaha! Är han korthår sa jag? För hon skulle få välja den hon trodde passade mig bäst och sen skulle jag ”känna” efter om valet var ok! Javisst var det så! De två som hon tyckte passade bäst var korthår! Jaha! Huvudsaken är ju att valpen är bra och passar mina behov, skitsamma vad hårlaget är. Men det blev ju inte riktigt som jag föreställt mig 😉
Kollade på bilder av korthår på nätet och jag måste säga att jag blev besviken. Inte många snygga där inte! Iof så är långhåren betydligt populärare. Men huvudsaken är ju att han kan jobba!
Jag och Fia åker till Eva-Liz för att studera valparna noga 🙂 Det står emellan ljusblå -och brun valp, dvs färgen på halsbanden. Det här var inte lätt! I stort sett det enda som skiljde dem åt var att den ena hade öronen lite tätare, de var lika fräcka och framåt 🙂 Men Fia fick sin favorit på en gång, ”ljus blå” klättrade upp i hennes knä på en gång och honom skulle vi ha, inget snack om annat! Så fick det bli 😉
Jag och gubben tog oss en minisemester till Bornholm, Smali skulle ställas och självklart hade jag hoppats på ett Danskt cert. En helt underbar ö, som jag varmt rekommenderar. Så fort man kom av färjan, så varvade man ner och mådde kanon 🙂 Jag och Smali blev snabbt uttråkade, så det blev lite uppletande på campingen och även spår. När vi körde uppletande en kväll, så var varenda människa som bodde i stugorna publik. De tyckte nog att den där svenskan är inte riktigt klok, haha 🙂
Intill vår stuga så fanns receptionen, affären, duschar/toa osv. Smali låg utanför stugan och kollade lugnt på allt som föregick runt omkring oss. Han fick ett nytt namn medan vi var där, The king of the camp! För att han coolt studerade omgivningen och brydde sig varken om folk eller fä 🙂
Han fick reserv certet! Jag var besviken först, men det gick snabbt över 🙂
När vi var på svensk mark igen, innan valparna var leveransklara, så hade jag ”hoppat” många gånger mellan valet av brun eller ljusblå valp. Att inte Eva-Liz var spyfärdig på mig, haha 😉
Men det blev som Fia ville, ljusblå hane 🙂
Det var en M-kull och namnet hade jag redan kommit på, med hjälp av Eva-Liz. Hade sagt hela tiden, att nästa valp ska bli mitt mirakel. Då fick det ju bli My Miracle 🙂 Men med det namnet så skulle smeknamnet bli ”Mirre”. Mja! Jag lade på Mayo också! Det blev en liten missuppfattning ang stavningen, för i stamtavlan står det Majo. Tycker det är lite kul om namnen har en ”betydelse”, så jag kollade upp Majo och det betyder stor på latin 🙂
Självklart har han fått smeknamn! Inte blev dom så mycket bättre! ”Mays”, ”Maysan”, valpskrälle, krokodil mm 😉
Spår fick han testa tidigt, vid 9 v. Ett godisspår blev det! Ville se om han förstod att han skulle söka sig framåt, vilket han gjorde 🙂
Tror han var ca 10 – 11 v när han gick sitt första blodspår. En stolt bäbis med sin klöv 🙂
Han är verkligen en naturbegåvning i spåret. Första gången han gick ett personspår, så plockade han pinnarna och jag har aldrig visat hur man gör 🙂
Han är inte alls lik mina andra hundar som jag haft genom åren. Att lära in olika moment, går inte genom att visa. Utan man måste vänta ut honom, så han kommer på själv, vad jag vill ska hända. Då sitter det sen 🙂
Han är otroligt spårnoga och en fröjd att spåra med. Lite mer tempo önskas, men det har kommit 🙂
Smali har bara blivit utställd en gång officiellt under året och det var i Danmark, på Bornholm. Han har fått vara med som moraliskt stöd åt Mayo, när han debuterade i ringen. Han behövde inget stöd, hur cool som helst 😉
Smali var anmäld till viltspårprov i Norge. Tyvärr blev vi bort lottade, då det var så många anmälningar. Och sen fanns inga mer tävlingar i närheten.
Mayo har blivit ställd 3 gånger. Det blev excellent x 3, 1 BIM, 2 BIR & BIG 4. I år satsar vi på officiella, några ivf. Smali kommer nog inte att ställas.
Zixten har gjort anlagsprovet för viltspår och blev godkänd. Domaren var imponerad av honom 🙂 Så 2013 ska vi försöka få till ett SEVCH!
Jenni & Jock tog hand om omplaceringskatten Klas. Men snart visade det sig att Jocke var allergisk mot honom. Han fick flytta hit 🙂 Tyvärr så funkade det dåligt med våra katter och även jag reagerade starkt på honom. Som tur var så kunde de förra ägarna ta honom tillbaka, då han var mycket saknad. Så det blev ett lyckligt slut 🙂
Sommaren regnade bort! Ja hela året gjorde det 🙁 Det var ett rent helvete att få in höet, men det lyckades till slut. Och trots den dåliga sommaren, så har hönsen varit produktiva, 10 kullar med kycklingar 😉
Isa bestämde sig för att ligga ute i 3 v medan hon ruvade, i dynghögen bland brännässlorna. Till slut kom hon fram med sina telningar. Hon var så blöt emellanåt. Här ligger hon och värmer sig och kycklingarna ligger varmt under henne 🙂
Tillslut kom det snö, till mångas glädje, slut på geggiga golv och hundar. Och hundarna älskar det.
Zixten blir så glad 🙂
Och dårarna bor mer ute än inne! För vad kan vara bättre än att busa i snön 🙂
NOUCH SEVCH Vallgårdens Fenomenal Fling
Smali & Aishas valpar Rolling Dog’s J’Tila & Rolling Dog’s J’Nikki har varit framgångsrika i utställningsringen 🙂 Och nu får vi hoppas det kommer att gå lika bra på de officiella utställningarna! De är även röntgade, båda med HD: A & ED: 0/0 🙂 Och jag tror mattarna är sugna på att tävla i annat också 😉
När snön kom, så upptäcktes att vargarna är alldeles för närgångna för min smak. När jag & Mayo skulle gå till skogen, hade en varg nyss gått emellan husen. Det gillas inte!
Mayo avslutade det gamla året med att misshandla granen, ljusslingan och ena tomten. Började det nya året med att få för sig att min höna var en pipleksak. Han som nästan inte rört en grej förr! Men det straffar sig att inte hinna med att aktivera som vanligt. Då får man väl göra det själv 😉
Vallgårdens My Miracle Majo
Det har varit mycket Mayo under året! Så är det när det blir valp i huset 🙂 Men mitt och hundarnas liv är att spåra och det har alla fått gjort, ofta 😉 Ska bli intressant och se hur 2013 blir! Planer har jag alltid, oftast för många och då blir det pannkaka av det mesta 😉 Får försöka att bara ha några, hinner vi mer, då är det bara bonus 🙂