Glädjen och lusten försvann!

Jag har verkligen letat efter den, men den är totalt borta 🙁 Våren var riktigt intensiv! Jag bröt snabbt mitt nyårslöfte om att ha en skapligt tom kalender och inte en massa måsten.

Suget efter att träna, hänga med på olika saker, ev tävla osv, dyker ju upp på senvintern. Då man tycker att man har ALL tid i världen! Men verkligheten kommer till slut ikapp! Man har ju också ett annat liv än hund! Familj, arbete och en massa måsten som måste göras för att livet ska fungera 😉 Sen är ju inte sjukdom inräknad heller!

Det är nog Psoriasisartriten med dess jävla värk och Borrelian som har tagit död på lusten. Har man ständig värk, så är det svårt att göra annat än att just ”överleva” dagen. Nästa vecka börjar jag med cellgifter och jag hoppas innerligt att det kommer att funka bra. Men det tar några månader innan man har full effekt!

Eazy har genomskådat mig sen lång tid tillbaka! Matte har inte roligt och är inte rolig! Varför ska han då försöka göra sitt bästa?

Jag har funderat länge och jag trodde lusten/glädjen skulle komma tillbaka efter vår ”semester”. Det har den inte gjort!

Men nu känns det bra! Efter mycket funderande, så har jag bestämt mig för att lägga ner alla krav och mål på obestämd tid. Jäklar vad skönt det känns 😀 Känner vi för ett Lydnadspass då kör vi, men utan större krav! Likadant med spårningen! Vi ska ha kul när vi känner för det! Inga måsten!

Jag saknar viltspårningen! Var länge sen sist! Och hundarna måste vara väl förberedda för ev eftersök i höst, så det kommer vi att träna ihop med husse 🙂

Som sagt så hoppas jag mycket på den nya medicineringen! Tänk att kunna ta långa, härliga promenader igen utan att ha ont. Det har jag inte kunnat gjort på mycket länge och jag ser verkligen fram emot dom 🙂

DSC01509

Eazy är värd att ha en glad, ”smärtfri” matte att träna och ha kul ihop med! Och den dagen kommer, men det kan ta tid och det får det göra 🙂

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *