Det är guld värt att ha träningskompisar att bolla med 🙂 Igår när vi var till Säffle och tränade så gick vi igenom som vanligt vad vi ville ha hjälp med och vad vi skulle träna själva.
Jag ville bara bli körd i Lydnadsprogrammet, för att försöka hitta rätt känsla. Vill inte pilla på nånting innan lördag. Men berättade om mitt problem med Apporteringen! Eazy springer snabbt ut, tar apporten och travar in! Har provat olika belöningar men inget funkar särskilt bra.
Olika tips fick vi, men så kom jag på den troliga orsaken till att han travar in. Mina hundar tränas alltid med störning, dvs galen katt, matglada höns och ibland hund för konkurrensens skull.
När jag kastar apporten så hinner han oftast före hönsen som troligen tror den är nått ätbart 😉 Men tillbaka till mig så måste han ta det lugnare för att inte skrämma/trampa på hönsen. Jag tycker han är duktig när han tråcklat sig igenom hönsflocken och belönar. Ibland är det Immy som kommer som ett jehu 😉
Alltså har jag belönat när han travar in! Ja herregud! Inte lätt att tänka på allt 🙂
Sen kom jag på en annan sak igår på hemvägen! När vi tränar, så är det oftast bara delar av nått moment och det belönas med godis, kamp osv. Han är på och tycker det är kul. Han gillar att kampa, leka, bitas och är en riktig glad kelgris 🙂
MEN det jag upptäckt är att de gånger vi tävlat, eller blir genomkörda i hela Lydnaden, då är han inte alls sån!
Jag ändrar beteende så fort vi går ut på plan, försöker fokusera och samla ihop oss. Och det jag kom fram till när jag tänkt tillbaka är att vi funkar bäst på plan om jag bara berömmer med ett BRAA!!! Och inget mer!
Han jobbar, vill inte bli störd, bara få bekräftelse på att han var duktig! Börjar jag tex att pilla/klappa om honom, då förstör jag istället för att bekräfta att han gjort ett bra jobb. Man lär så länge man lever 🙂
Det är samma i spåret, men där har jag förstått från början 😉 Vi har vår ritual innan påsläpp och då känner jag hur han känns! Är han som en fokuserad stålfjäder, då är han på G 🙂 Sen är det skinkost som gäller vid belöning, han vill inte att jag tar i honom, leker osv 😉
Idag vaknade jag och kände att nått var annorlunda! Jag kunde böja på mina fingrar, handleder och armbågarna var ganska ok också 🙂 Kanske det vänt eländet! Vilken känsla att kunna ta på sig kläderna, lyfta matskålar/kaffekokaren osv utan att man blir gråtfärdig av att det gör så jäkla ont.
Nu blir det skogen och ”lea upp” ryggen/höfter!