Det har verkligen varit en varierad väderlek de senaste dagarna! I tisdags snö och den fastnade lite i isen, så man fick lite bättre fäste. Igår regn och idag blåst och plusgrader!
Spännande väglag både hemma och på jobbet! Hönsen lär inte få städat på ett tag! Jag är broddad men inte skottkärran ;-P
Som tur är så behöver vi inte gå på halkan på promenaderna! Men vi går på olika underlag, från barmark till djup snö!
Några bilder från igår!
Undrar vem som kommer att flytta in i denna holk?
Grått och trist väder! Tur att man har djuren, annars hade jag knappt gått ut 😉 Men nacken gillar inte detta 🙁 Man spänner sig för varje steg man tar och även när man kör bil! Men snart är halkan ett minne blott 🙂
Idag är det fest i stallet! Torven har tinat 🙂 Så nu är torvbadet påfyllt och hönsen badar för glatta livet 🙂 En klump att inte tinat till Chapelinas stora glädje, så hon får gräva och leta rötter i den 🙂 Inte lätt att ta en bild i glädjeyran, haha 😉
Tog en promenad innan jag ska åka och jobba med Eazy och Mayo! Det var mycket vatten på isen, så det var lite otäckt att gå där! Vi vände snabbt in i skogen.
Mayo fick snabbt en ”för hög nos”, så det blev koppel på ett tag! Eazy däremot dundrade fram över stock och sten 🙂
Vi tog en paus vid ”vår klippa” som snart kommer att tinas fram och det blir bad istället.
Lite balansträning 🙂
Funderade på det här med föreningar/klubbar! De överlever inte utan engagerade medlemmar! Oftast finns det eldsjälar som vigt sitt liv för detta och de är guld värda 🙂
Jag har suttit med i styrelser och kommittéer, eller hjälpt till på annat sätt i flera klubbar genom åren. Om alla hjälper till lite, så blir ju inte ”bördan” så stor! För många gånger blir det en ”börda” till slut! Alla har vi olika förutsättningar att hjälpa till!
Tex när man hade 4 ungar som var med i olika saker, man jobbade heltid, man hade ett hem som inte skötte sig själv + ett stort gäng med fyrbenta familjemedlemmar även på den tiden. Det säger sig självt att man bara kan hjälpa till lite här och där. Men det räcker inte, för har man erbjudit ena lillfingret, så ”slukas” man helt och hållet! Säger man nej, då kommer skitsnacket på en gång!
Så jag har tackat nej till erbjudanden i flera år, men hjälpt till om jag kan! Men så fick jag ett erbjudande igen och ville tänka över det!
Eftersom jag har min whiplashskada som styr väldigt mycket av mitt liv, så gäller planering. Först och främst måste jag funka i vardagen, sen på jobbet! Eftersom jag inte orkar umgås med folk när jag är dålig, så träffar man mig bara när jag har bra dagar! Det förstår inte folk! För när vi ses, så är jag ju pigg och då måste jag ju vara det jämt ;-P
Eftersom jag nu jobbar 50 % och har sjukersättning resterande 50 %, så har jag ju all tid i världen att göra hur mycket som helst! Hm! Jag har sjukersättning pga min skada, jag orkar inte pga av smärtorna, jag tål mindre med stress osv.
Jag förklarade att jag tackar ja, men förklarade hur läget var/är 🙂
Nu kände jag för några månader sen att det funkar inte! Full rulle både hemma och på jobbet, nacken protesterar mer än vanligt 🙁 Mailade och talade om att jag ”hoppar av”, men hjälper till om jag kan! Hörde inte ett pip, så jag trodde inte mailet kommit fram! Ok! Talar om på nästa möte istället! Men hörde inget om nått nytt möte och tänkte att det är ju vinter nu och mindre med aktiviteter.
Men så gick jag in på hemsidan och där var mitt namn borta! Jaha! Mailet hade visst gått fram! Undrar hur jag ska tolka det här? Troligen så var inte det jag ”hjälpt till med” nog bra 😉 För jag tycker faktiskt att jag är värd ett svar i varje fall. Man lär så länge man lever! Men jag verkar aldrig lära mig, haha 🙂
