RIP Fengur <3

Nu tycker jag livet börjar bli lite för tufft även för oss, det ena efter det andra händer. När ska det vända till det bättre?

Linda & Patrik fick ta det tuffa beslutet idag om att Fengur skulle få somna in. Har man djur så måste man ALLTID tänka på deras bästa och inte vara egoist. De har det privilegiet att när det blir jobbigt, då får de slippa ifrån. Det är vår skyldighet mot våra bästa kompisar att ta detta vidriga beslut.

Glömmer aldrig när vi satt här hemma och hade kommit överens om att äntligen skulle jag få min älskade häst. Jag ville ha en Nordsvensk, gubben som jag lurat med på en 1/2 dags tur på Islandshästar skulle ha det och det är en helt annan berättelse 😉

Jag kollade runt överallt, men just en häst hade satt sitt avtryck med sin enorma snällhet, ”Lalla”. Min kompis Christinas syster föder upp Islandshästar i liten skala och hon ägde ”Lalla”. Fick reda på att hon var dräktig med en av Sveriges, på den tiden, vinstrikaste hingst. Vi gjorde som man absolut inte ska göra, vi ”bokade” fölungen innan den var född. Hästar är flockdjur och innan det kom en lag om att de måste vara minst två, så hade vi bestämt att fölungen ska ha en kompis. Kompisen blev Shetlandsponnyn Mazurka och hon flyttade in tidigare, hon var verkligen speciell 🙂 Hon hade med sig sin jämngamla kompis Minette som vi fick låna tills Fengur fick flytta hem.

Carina ringde en dag och talade om att Lalla fölat, men hon visst inte vad för kön det var eftersom hon fölade ute i flocken och det var svårt att komma nära. Det enda hon visste var att den var brun utan tecken med svart man och var den största fölunge hon haft. Medan vi väntade på att Carina skulle hinna med och se när fölungen kissade, för att se om det var sto eller hingst 🙂 Så skulle vi ge namn åt den.

Vi letade febrilt isländska namn och kom till slut fram till att var det ett sto, så skulle hon heta Fenya = storvuxen kvinna har jag för mig att det betydde 🙂 Fengur var inte vanligt på den tiden och det betyder ett annat kunga namn för Oden. Till slut så sa hon att det var en hingstunge 🙂

Han var ca 10 mån när vi fick hämta honom. Minette skulle vi lämna tillbaka och Zurka var med för att hålla Fengur sällskap på vägen hem. När vi öppnar transporten när vi kommit hem, så står en smått sur Zurka där som är verkligen sjöblöt i ansiktet. Fengur hade slickat henne hela vägen hem 🙂 De blev bästisar!

Han har alltid varit MYCKET speciell och vänligheten själv. Från första dagen blev han väldigt präglad på mig. Skulle gubben ta ut honom, då bara backade han runt, runt i boxen. När jag kom och höll fram grimman, då stack han in huvudet 😉 Han var inte rädd för andra människor, men totalt ointresserad. Vi försökte rida in honom som fyra/femåring, det gick inte, han bara backade. Men som 6 åring då trillade poletten ner 🙂

Jag fick min whiplash skada jämt innan vi skulle hämta hem Fengur och eftersom  min nacke inte en klarade av att jag hade hjälm på huvudet och vi klarade inte sälja honom, så fick Linda ta över honom.

Hon måste ha varit runt 13 år när hon fick för sig att hon skulle tävla. Herregud! Va nervös jag var, men inte Linda och Fengur 🙂 Han har älskat tävlingsbanan från första stund. Men han har ALDRIG förstått vad skritt är, mycket roligare att springa fort och det kunde han 🙂

Kolla in öronen på honom, har stenkoll om matte vill nånting 🙂

Glömmer aldrig första kursen som jag var med Linda & Fengur på. Han var lite småfjantig på den tiden och det var kurs i Arvika. Hästarna skulle ”stallas” vid travbanan och där var det travtävling. Alla som varit på en sån vet att det är full rulle på stallbacken och högtalarna ska vi inte prata på. Fengur knallar på som om han aldrig gjort annat än varit där. Och folk undrade om han var nyduschad och fönad för han var så fin. Kan lova att det var en stolt liten matte som gick framför.

Framför ja! Våra hästar har aldrig fått tagit ett steg framför oss, utan lugnt lunkat på bakom, ända sen de varit unghästar och de har aldrig ifrågasatt det. Så är det bara och vad mycket lättare det är att ha häst när de vet det där 😉

En händelse som  kunde ha slutat i ren förskräckelse. En sommar för ca 10 år sedan så skulle Linda svalka av Fengur i sjön som hon gjort så många gånger förut. Troligen vrickade han sig och markerade lite. Han fick ta det lugnt, inte Fengurs grej precis 😉 Han var i stort sett bra, men han & Linda var anmälda till ett ridläger och vi ville inte riskera att han blev sämre, så de stod över. Men ett intyg behövdes för att få pengarna tillbaka. Jag kan lova att jag många gånger ångrat att vi ville ha det intyget 🙁

Vi åkte till ATG kliniken för där var de experter. Veterinären såg inte att Fengur markerade när jag longerade, så böjprov skulle göras. Summa sumarum så fick vi hem en blockhalt häst 🙁  Vet inte hur många gånger vi åkte fram & tillbaka den sommaren. Och det togs mängder med röntgenbilder Och han sprutades. På röntgenavdelningen så har de ju utrustning för många miljoner och därför drogas hästarna så de inte ska sparka i sönder nånting. Fengur imponerade med sitt lugn, så de funderade på att inte droga honom, men enl reglerna var de tvungna.

Han kom hem efter många om och men. Fick gå i en sjukhage i Mazurka och Nickoles hage. Vi hade nu även en Welshponny och han blev orolig om han inte var hos sina flickor.

Veterinären ville döma ut honom, det fanns inget mer att göra. De hade kontaktat alla de stora hästklinikerna i norden och ingen hade varit med om nått liknande. Vi fick veterinärens hemnummer + mobil nummer och kunde ringa dygnet runt. När han skulle åka till norska fjällen på semester så åkte han  inom här för att kolla hur det var med Fengur och undrade om han ev kunde få köpa honom. För det var den snällaste häst han nånsin träffat. Eller att han kunde få ta med honom på konvalescent på sin ferie.

Inte släppte vi i väg Fengur med den som hade förstört honom genom ett felgjort böjprov. Tillslut så fick ATG kliniken stå för hela notan pga felbehandling, på tror jag ca 40 000 kr. Och som tur var så blev han helt frisk 🙂

Linda och Fengur blev verkligen bästisar 🙂 Och jag är så IMPONERAD av hur långt dessa två har gått. När andra lämnar bort sina hästar på in/tillridning, eller köper ”färdiga” hästar för fruktansvärda summor, så har Linda gjort ALLT själv 🙂

Fengur har alltid varit älsklingen med stort Ä och han lyssnade på det namnet också 🙂 Och det är få förunnat att ens ha fått suttit på Fengur, för hon var såå rädd om honom. Hästarna och framför allt Fengur går först, sen har ev pojkvänner fått funnit sig i att vara nr 2. Men Patrik måste vara något särskilt, det vet vi i och för sig 🙂 För han har faktiskt fått ridit honom en hel del och jag tror Fengur verkligen uppskattade dessa ”vansinnes” galopper, för han älskade att springa fort 🙂

Oj! Vad många han skrämt under åren när han vänt rumpan åt folk 🙂 Men jag lärde honom att bara han vänder rumpan till, så kliar jag honom på insidan låren, som han älskade 🙂

Linda lärde honom att bara han fick puss, så fick han gå till krubban, ta av grimman, eller gå till hö högen i hagen. Han verkligen strävade att vrida huvudet så det blev en puss, så han fick gå och äta. Och han gjorde det INTE förrän han fått puss 😉

Skulle kunna skriva en hel roman om Fengur, denna snälla, vänliga, pigga, glada Islandshäst som fick somna in alldeles för tidigt. Bara 18 år gammal och han är saknad av många. Han satte verkligen avtryck efter sig med sin vänlighet mot allt och alla. Var otroligt positiv.

Tror denna bild är ifrån sista tävlingen och självklart måste ju Blaze vara med. Fengur kliar ryggen på honom 🙂

Hur många liter tårar har man egentligen??? De senaste åren har varit mycket jobbiga med mycket sjukdom i den närmsta släkten och även dödsfall. Jag är väl kanske dum, eller är född så, att vara lite spindeln i nätet. Har tröstat, peppat, fixat mm. Men nu har nog allt kommit i kapp. Till slut blir det för mycket, att bry sig om allt och alla. Men jag skulle känna mig som en mycket torftig människa om jag inte brydde mig om mina nära och kära, det är inte jag.

Tror det är sunt att bryta ihop ibland och ta nya tag, tyvärr blir det allt för sällan 🙂 Men även jag får erkänna att det blivit för mycket på människofronten och även djurfronten på sista tiden.

Men nu får vi ta nya tag och hoppas att denna jobbiga trend snart vänder, eller hur 🙂

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *