Zixten och Smali alltså! Att lära Mayo yla! Plockade fram träningsvästen förut och Smali vet vad det brukar innebära. Han gick i gång på stört! Men nu blev det inte som han trodde, utan jag skulle bara rensa fickorna från gammalt godis, granbarr, gräs och div andra saker som jag inte förstår hur de hamnat där 😉
Duktig gås! Tar ut svängen rejält från våran lilla strand, annars kommer hundarna och det har de lärt sig 🙂
Lade ett blodspår åt Mayo, mellan 50- 75 m långt + en vinkel. Spännande att se hur han gör, är ju bara 3:e gången han går spår. Och första gången han har lina och halsband.
Det hängde märkliga saker i träden, jag hade satt upp några snitslar för att märka ut start, vinkel och slut. Han blev lite fundersam, men det luktade så intressant. Så sakta men säkert spårade han, vinkeln gick bra och när han kände lukten av klöven, så gjorde han ett ”rävhopp” och tog den, haha! Mycket beröm till lillkillen 🙂
Den är min! Han ser ut som en liten fjällräv!
Har även lagt ett blodspår till Smali och till han stora förtret, så får han inte gå det förrän imorgon 😉
Vi tog oss en liten promenad och när vi var på väg ut ur skogen, så fick Smali vänta. För på åkrarna brukar det stå rådjur, bästa att kolla först. Han blev såå glad när det blev ett ok 🙂
Buspojkarna!
Tänkte på en sak förut, när jag och hundarna var och handlade. Mayo ser ju onekligen ”dödssjuk” ut när han får sina ”dregel attacker”. Tittar nån in igenom bilrutan, så tror de säkert det värsta. Så jag kom att att jag kanske skulle sätta upp en liten skylt vid dessa tillfällen. Som det står typ så här på;
Jag är inte dödssjuk, enl matte! Utan lider av åksjuka. Matte säger att det inte är farligt och att det snart går över. Men jag tror ändå att jag håller på och dör! // Mayo