Svart eller vitt?

Jag är i gråzonen och den varken pratas eller skrivs det om, inte nämnvärt i varje fall. Det handlar om varg!

Alla som är inne här och läser vet ju hur vi har det med det förbaskade staketet och hundar som hoppar över mm. Har varit ”ute” på nätet och kollat olika nät + priser och ett tips var att bara ha nät. Inte som jag, ha rep högst upp, en bräda eller liknande. För då har hundarna lättare att bedöma hur högt det är och har lättare att hoppa över. Vet inte hur det skulle funka här med min ”hoppjerka” 😉

Kombinationen hund/staket ger mig grått hår och nu är det mer aktuellt än någonsin förut.

Häromdan när jag var ute på sjön så följde jag spår av varg som vek av knappt 150m från vårt hus. Man hoppas ju att det är några ”vandrare” som bara är på genomresa.

Nån dag senare så ses en flock på 7 vargar knappt 1 mil här ifrån. Då blev det mindre roligt med en gång. Vi bor i ett vargrevir, men har varit ganska förskonade  sista tiden.

Skulle mina barn bli hotade av nånting, då skulle jag kämpa som en ”lejoninna”. Likadant är det med mina djur.

Jag tycker att alla djur ska få finnas, men det måste vara en balans, så alla kan samsas och att det finns mat mm. Och jag vill varken ha rådjur, vildsvin eller varg i trädgården.

Tror aldrig jag har läst nått om vad fina vildsvinen är och att vi måste verkligen bevara stammen och låta dem föröka sig hejvilt. Utan snarare har de fått gjort det och gett stora problem och det bedrivs en jakt för att försöka hålla en hanterbar stam. Lika så tycker jag att det ska göras med varg.

Det jämförs så mycket hur det är på kontinenten där de har varg, men vi bor i Sverige. Vi har en lång tradition av jakt med löshundar och den är mycket synd om våra hundraser ska ”utrotas” . Skrivs mycket lite om det också. Nu är jag inte insatt i hur jakten förr i världen bedrevs på kontinenten.

Om vi ska ha obegränsat med varg, så får regeringen skjuta till de pengar som behövs för att vi ska få freda våra tamdjur. För det skrivs det så mycket om, framför allt av de som vill ha en stor stam, att det är bara att få bidrag från länsstyrelsen. Och sen är man så dum att man inte bor i en stad så får man skylla sig själv om en hel fårflock, häst eller hund stryker med.

Jag har säkert skrivit förut om hur ”bra” dessa bidrag är = det finns inga! Jag önskar att det kom fram till alla som höjer dessa sk bidrag till stängsel till skyarna. Och verkligen tror att regeringen är så givmild!

Jag är så glad att vi inte har hästarna kvar på gården. Fast risken kanske inte är så stor att de blir tagna. Men att försöka få tag i dem när de att vettskrämda och springer i fullt sken, det är ingen trevlig upplevelse. Och det räcker med att de känner vitringen av ett rovdjur.

När jag pratade med länsstyrelsen om rovdjurs stängsel så fick jag en smärre chock! De pengar som regeringen bidrar med är inte en piss i havet en gång. De få djurägare som fått beviljat bidrag som tex för i år, de pengarna är redan slut och har de tur så kanske de kan få dem nästa år. Det finns alldeles för lite pengar till bidrag, men det verkar finnas obegränsat när det gäller ”skyddandet” av rovdjuren, knepigt!

Mannen talade om att de med nötdjur får inga bidrag, möjligen till en liten fålla för tex kalvar. Det är något lättare för de som har fårbesättningar. De som har hästar får aldrig ett bidrag. Men han förklarade att hästarna är väl försäkrade, så då spelade det ju ingen roll om de blev vargmat. För man fick ju i varje fall ut pengar för dem. Men herregud! De hör ju till familjen! Ingen försäkring i världen får ju dom tillbaka i livet.

Så ser det ut på bidragsfronten som det pratas så mycket om.

Har alltid haft den uppfattningen att djuren ska ha så stor yta att vara på som den nånsin går att få.

Tänker på Fengur när han var unghingst och gick på bete med en 1 år yngre hingst. De hade skog, åkrar och en bäck som rann igenom den stora hagen, man fick gå och leta efter dem. Och när man fann dem så gick det i full galopp, vad kul de hade det 🙂 Skulle vi ha rovdjurs säkrat den hagen med eltrådar som satt tätt och högt, då hade de fått en minimal hage och hade aldrig fått levt det ”vilda” liv de gjorde.

Det är ju likadant med kor, får mm. Ingen har råd att sätta upp ett säkert stängsel och skulle de göra det, då skulle tex betet var förstört snabbt för det blir så små ytor. Sen kommer myndigheterna och talar om att så där får de inte ha det, de har alldeles för liten plats att vara på osv. Det blir en ond cirkel.

Som sagt så hör jag till ”gråzonen”. Många finns där och många fler skulle vara där om vi fick hjälp att freda våra djur utan att bli ruinerade.

Skulle jag nu sätta upp ett rovdjurs säkert staket här runt vår trädgård på ca 4000 m2 för att skydda mina hundar och det skulle bli billigare än med nät. Då åker jag väl dit för djurplågeri. Det enda som skulle kunna skydda dem är ett högt elstaket och tätt emellan trådarna.  För jag vill att mina hundar ska få leva på en stor yta och få busa. Varför ska deras yta begränsas och vargens bara öka?

Kanske får tala med länsstyrelsen igen och höra hur reglerna är om det här med elstaket. Men jag vill ju inte riskera att mina hundar får sig en stöt. Dubbla staket är ju en grej! Men ska jag verkligen behöva bygga Fort Knox för att få leva ett liv med mina djur?

Just nu är jag med hundarna ute när det är mörkt. Och de gillar inte att matte är med och lyser på dem med ficklampan när de ska uträtta sina behov 😉

Mycket funderingar som hoppar runt i min skalle som vanligt 🙂

 

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *