Tycker inte att man ens får upp ögonen i detta gråa väder! Går och gäspar konstant! Skulle bli som en ny människa bara solen sken några dagar. Önska/drömma måste man ju få göra 😉
Gossarna väntar på mat! Mayo tittar på mig, sen maten osv! För varje gång, så kanar han längre och längre ifrån sin mat. Knäppis 🙂
Det har gått i jobb under helgen. Men i lördags, innan jag åkte och jobbade, fick jag besök av en tjej som ville träffa de ”vita dårarna” och fråga mig en massa saker om rasen. Hon och hennes sambo hade fallit för rasen, men ville veta mera. Så hon och hennes föräldrar dök upp. Smali tyckte hon var toppen, kunde ju ”pilla” på rätt ställen och Mayo tyckte hon var bra på att kampa, så hon blev godkänd av dårarna 😉 Hon blev inte avskräckt, utan tvärtom, ännu mer övertygad om att hon valt rätt ras 🙂 Ska bli kul att följa henne och valpen så småningom!
Söndag jobbade jag, sen snabbt hem för att få lite mat i magen, packa ryggsäcken och åka på sista gången på viltspårkursen. Man ska INTE stressa när man har med djur att göra. Helt förkastligt! Och det vet jag mycket väl! Bla därför jag har djur, man ”stressar av” 😉 Men ibland blir det inte som man tänkt sig!
Mayo förknippar fortfarande halsband/koppel med bilåkning = åksjuk! Smali och Zixten är ju hysteriskt glada när de kommer fram. Men för Mayo blir det tvärtom 🙁 Så har jag planerat nånting där kopplet ska på, så brukar jag sätta på halsbandet ett tag innan och kopplar upp honom inomhus. Han har oftast halsband och koppel, delar av våra promenader. Kopplar loss, efter ett tag så kallar jag in och kopplar osv. Så han ska inse att det händer kul saker när han har det, även mycket bus blir det. Men han har en viss förmåga att känna på sig när det är bilåkning på G. Smali skulle man tro är synsk, för han har stenkoll!
Självklart blev det fel alltihop! Jag min dumma nöt släpper ut Mayo utan halsband. Inte kommer han när jag ropar! Nån enstaka gång har jag tyvärr fått lura honom, helt idiotiskt! Men hade då inget val! Sånt glöms aldrig! Tog med Smali också, för då kommer han kanske, icke! Efter många om och men, stressad & irriterad får jag tag på honom och han hoppar även denna gång in i bilen själv 🙂
Kommer fram dit vi håller till på kursen och Mayo fick följa med ut på en gång. Ville att det värsta illamåendet skulle gå över innan det var dags för oss att spåra. Snart var det vår tur och spårläggaren följer med oss. De hade varit liite snåla med att snitsla, så hon var osäker på hur spåret gick. Ypperligt tillfälle att lita på vovven 🙂
Denna gången hade han ett bättre tempo! Som sagt det var sparsamt med snitslar, men på ett ställe så fanns det två, fast på olika ställen och man såg bara den ena till att börja med. Mayo ville gå till höger, jag styrde honom till vänster där snitseln var. Men efter ca 10 m, så var han inte nöjd, utan stod och vädrade mot höger och tittar på mig. Samtidigt ropar Maria att ”vår” snitsel var till höger. Mayo hade rätt och jag var dum som inte litade på honom från början. Den snitseln till vä, var det nån annan som inte fått med sig ur skogen. Såg inte alls ut som våra. Mayo klarade även detta spår galant, trots en matte som lägger sig i hans jobb 🙂 Och jag lärde mig att ALLTID lita på honom, han har nosen 😉
Angelica & Stefan som håller i kursen hade sina hundar med sig. Bla en liten Labrador fröken på 9 mån, som heter Russin. Mayo har aldrig lekt med en ”jämnårig” hund, men nu skulle han få göra det. Vad de sprang, hade såå kul! Russin var inte lika snabb som Mayo, så hon pep när hon kom efter 😉
De hade jättekul! Men när det var slut på det roliga och jag skulle ge dem vatten. Då började Mayo dregla och skaka i huvudet. Nu var det bilåkning på gång och även denna gång gick det inte att koppla honom, suck! Hur dum får man vara som släpper lös honom, när man snart ska åka hem och man vet hur det blir!
Jag tog inte striden! Vi håller till på ett berg och det är bara några 100 m upp till toppen och det är en grusväg dit. Så jag och Smali åkte ifrån honom! Visste att det inte var nån trafik dit. Ställde ner bilen, kopplade Smali och jag hoppades att vi skulle möta Mayo på vägen upp. Och det gjorde vi! En mycket glad valp som stack in huvudet i kopplet på en gång och sen hoppade in i bilen 🙂
Har haft flera valpar som gjort så här! Inte går att koppla när de vet att de snart ska bli åksjuka. Men efter ett tag, bara det gått över, så brukar de vara snabbast att komma, när man visar kopplet eller säger att man ska ut och åka bil. Så än finns det hopp 🙂
Idag var planen att städa hos hönsen och ev lägga några spår åt hundarna. Det går ganska snabbt att städa hos hönsen, om man inte har dem på spaden, i skottkärran, i vägen överallt 😉 Så idag släppte jag ut dem sent! Tanken var att då var det så kul att komma ut, så de behövde inte vara med mig!
De flesta höll sig faktiskt ute, men inte Isa! Hon har troget följt mig hela tiden, fram och tillbaka, mellan stallet och dynghögen. Härlig min lilla höna 🙂
Vet inte vad det beror på att mina ”vita dårar” gillar att hoppa över staketet. Inga andra hundar har hållit på så. Trodde/hoppades att Mayo skulle utmärka sig att vara annorlunda i detta avseende. Men inte då!
Huxflux var han med mig i stallet! Och hittade en höna som låg och värpte. Hon uppskattade inte besöket och han fick sig en rejäl utskällning av Rosa 🙂
Han har varit så duktig! Inte försökt jaga en enda höna,men däremot har en och annan hönsskit slunkit ner, blää!
När vi var klara, så blev det bus med Smali och han använde Mayo som fotboll! Ren och fin blev han då inte i geggan!
Efter en promenad, så blev det fullt ös på åkrarna! Mayo jätteglad! Synd att bilden blev så suddig.
Fick stopp på de ”vita dårarna” för en kort stund<3
Har funderat nån gång på att det vore kul att testa sök med hundarna. Linda, som har Smalis bror Strax, håller på med det. Men när jag läser på hennes blogg om vart figuranterna gömmer sig, så gick det fort över 😉 De där ställena är garanterat fulla av spindlar och det är min stora skräck! Så nu slipper jag fundera mer över det 🙂