Uppsala resan…

Är avklarad, den tog ca 14 tim tur & retur. Henke är inflyttad till stan igen. Och han har endel att göra för att komma iordning. Jag träffade Dijanas glada flickor, Fia & Lùcia 🙂 Hade med mig kameran för att bla ta några bilder på dem, men glömde bort det, typiskt!

Kvällen innan när vi skulle packa de grejer som Henke skulle ha med härifrån, så fick Iko för sig att han skulle hjälpa till att packa upp. Han öppnade flyttkartonger och bar iväg med än det en än det andra. Han höll igång så man undrade vad han fått i sig 🙂

När vi for hem igår kväll så var det hemskt dimmigt, det var som att åka i en gröt, fy! Vi hade hästtransporten med oss och tur är att den är dubbelaxlad, för det är så mycket tjälskador på vägarna så det hoppar och studsar. Man har väl fått kotkompression, är ganska mörbultat idag 🙂

Vi har fått en ny/gammal  Zixten, pigg, busig och glad 🙂 Vet inte riktigt hur det gått med ”skiteriet” när vi varit borta, så jag skickade ut Andreas & Fia på en promenad med honom. Och resultat blev det x 3 🙂 Helt klart är att han haft ont och det släppte i och med sprutan med smärtstillande och pulvret. Han har fortfarande semester,så han följer med Jenni även denna vecka och ev nästa till Sunne.

Var och släppte ut hönsen förut och kände att nån ”pickade” på stövlarna, inget konstigt med det, men sen är det nån som nyper mig i benet. Vänder mig om och där står Andreas, tänkte att det var nån fläck eller liknande som han skulle undersöka. Men det var det inte 🙁 Han försöker igen att ”bita” mig i benet, men det skulle han inte gjort, jag visade tydligt att det INTE är ok att göra så.                   Han har aldrig visat sådana tendenser förut och hoppas att det var en engångs företeelse, annars hamnar han i himlen.                                                                                      Får kanske höra med Lisa om hon har 1 eller ev 2 tuppar över som jag kan få köpa, men som sagt, hoppas det inte händer igen.

Och så har vi ”DEN VEDERVÄRDIGA IKO”, han har verkligen varit på hugget de 2 sista dagarna. Torkvindan kapsejsade ju av all snön, så nu har han bitit av tvättlinan och tagit lite andra saker och plockat i små bitar. På framsidan av huset har jag sträckt repen som jag har satt högst upp på staketstolparna för att markera att här är för högt att hoppa över. Tyvärr så hänger det lite här och var på andra ställen, så jag ska gå ut och fixa det. Snickaren, dvs jag, har varit väldigt noggrann när det gjordes det så det sitter som berg 🙂

Smali blev ju vuxen från ena dagen till den andra, så om ca 1 1/2 år så har nog Iko lugnat ner sig också 🙂 För jag har då aldrig under mina 30 år med hund haft något så busigt och uppfinningsrikt som dessa Vita Herdehundar. Vad mycket man fått skratta och fått tänka till för att överlista dem 🙂 Och det med mycket varierat resultat 🙂

Jag får väl gå ut i det varma ”novembervädret”, fy fasen! Va grått och trist det är och fixa repen, förhoppningsvis så stannar den lilla ligisten på rätt sida sen,men jag har inga stora förhoppningar om det 🙂

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *