Har under den senaste tiden fått en hel del frågor ang viltspår/blodspår. Så jag skriver om det här, så jag inte tar för stor plats på andra ställen. Har en viss förmåga att skriva långt 😉
För det första så är jag självlärd. Men nu har jag ju gått en viltspårkurs med Mayo och jag har nog gjort ungefär lika som vi gjorde där 🙂
Hundens ålder tror jag inte har nån större betydelse. Har börjat med både vuxna och nu Mayo som väldigt liten valp.
Det som behövs är:
Snitslar: Sätt fast tex plastband som syns väl, på klädnypor. Lätt att sätta upp och ta ner.
Blod: Nötblod finns att köpa i mataffären. Om det inte finns i frysdisken, fråga i charken.
Klöv: Fås från nått jaktlag/jägare.
En flaska att bloda med, tex en vanlig 1/2 l petflaska, som man gör hål i korken på. Fick ett bra tips på kursen, att klippa av ändarna på en topz och stoppa ner i hålet. Blir mindre kletigt då 😉
Spårsele/halsband och en 10 m spårlina. Jag har satt en tejpbit 5 m från karbinhaken, då är det lätt att veta vart man ska hålla linan.
De första spåren ska vara enkla, hunden ska lyckas! Sen eftersom gör man dem svårare. För hundar vill ha en utmaning, blir det för enkelt, då fuskas det 😉
Fick lära mig på kursen att man behöver inte dra klöven efter sig till att börja med, om man inte vill. Den hinner inte avge nån större mer doft under den ”korta” tid spåren ligger till sig. Utan man lägger den i spårslutet. Det är först när man lägger öppenklasspår och har återgångar som den dras med.
De första spåren är raka, ca 30 – 50 m. Bloda rikligt i spårstarten, jag brukar bloda typ vartannat steg jag tar, snitsla ganska tätt till att börja med, så man ser hur hunden spårar. Och klöven som avslut! Jag lägger alltid de första spåren i skogen, där är det mer vindstilla och den fuktiga marken håller doften kvar. De får ligga 1 – 2 tim.
En del hundar dundrar fram i spåret och vet nog inte riktigt vad de sysslar med, förutom att det luktar kanon och är kul 😉 Andra kan vara helt tvärtom! Tycker blodlukten och klöven är otroligt äckliga/otäcka! Sen finns det alla varianter där emellan.
Själv har jag tre olika varianter:
Zixten: Här är det fullt ös! Hinner inte ens säga sök spår, för han har redan hittat spårstarten och är iväg. Han studsar fram i skogen, men gör sällan fel. Har lyckats få ner tempot på senare tid.
Smali: Inväntar kommando och spårar noga, om det inte är för lätt, då slarvar han. Har ett bra tempo!
Mayo: Nu är ju inte han mer än 5,5 mån. Men är en dröm att spåra med. MYCKET spårnoga. Går i regel väldigt sakta i början, men sen spårar han i ett nästintill perfekt tempo 🙂 Ska bli kul att följa honom.
Som sagt, raka spår och snåla inte på blodet de första spåren. Mycket beröm när klöven hittas och lek med den. En del hundar behöver uppmuntran i spåret, andra inte.
När de här korta spåren blir enkla och det gör de snabbt. Då börjar man lägga in vinklar och förlänger spåren. Ju duktigare hunden blir, desto svårare spår och längre liggtider. Man kan lägga hur som helst, bara fantasin sätter stopp för det 😉
De svåraste spåren går över bergknallar, torrt och varmt ute, ljung tex avger en stark doft. Mjukt och fuktigt underlag ”konserverar” doften och det är lättare för hunden att spåra. Medan när det är torrt och varmt, så dunstar den.
Mayo är såpass duktig redan. Så ett av hans spår kan se ut som så här: 600 m långt, 4 vinklar, bloduppehåll, i skogen, över en åker, ett brett dike, över en väg och sen in i skogen igen. Liggtid ca 2 – 4 tim och ca 2 dl blod. Ibland blandar jag ut det med lite vatten, ibland inte.
Hundarna verkligen älskar det här. De får använda sitt otroliga luktsinne och vi har kul ihop 🙂 När man ser att det mesta funkar, man har lärt sig ”läsa” sin hund, även lärt sig lita på den. För ju duktigare hunden blir, ju färre snitslar används. Och då måste man lita på dem, de har nosen, vi bara följer 🙂 Man ska sträva efter att hunden spårar i ett lugnt tempo! Både hund och förare ska klara spåra långa spår. Har man då en hund som har bråttom, då tar båda slut ganska snabbt.
Först och främst viltspårar jag med hundarna för att det är ju så himla kul, när de lyckas med det ena svåra spåret efter det andra 🙂 Men jag vill gärna ha ett ”kvitto” på att jag gjort rätt!
Och då är det ju kul att gå ett anlagsprov. I Sverige är det som så, att man kontaktar en viltspårdomare, gör upp tid och plats för vart man ska gå provet. Sen ”betygsätter” domaren spårningen och man får godkänt eller inte!
Man kan inte tävla i öppetspår om hunden inte fått godkänt på anlagsprovet. Man gör lika här, bokar tid och plats med en domare och han ”betygsätter” spårningen. Vid tre 1:a pris och av minst två olika domare har dömt, så blir hunden SE VCH, dvs Svensk Viltspårchampion.
Proven ser olika ut!
Anlagsprovet är på 600 m, spårstarten är markerad, 4 vinklar, ett bloduppehåll på 15 m. Liggtiden är 5 tim och hunden ska lösa det på högst 30 min. Inget skottprov.
Öppenklassprov: Även här 600 m, men där är en markerad sökruta på 25 x 25 m, som hunden ska hitta spårstarten. 4 vinklar, liggtiden är 12 -24 tim, oftast nattgamla. Ett bloduppehåll 15 m på en raksträcka, ett bloduppehåll på 10 m i en vinkel. I en annan vinkel bloduppehåll i 10 m, efter återgång på 15 m utan blodning. En återgång är i en vinkel, dvs spårläggaren går rakt fram i vinkeln i 15 m, tar ett steg åt sidan, går tillbaka och och sen börjar bloda igen. Här kan en del hundar tappa bort sig, så det är det bra att träna mycket på. I öppenklass är det skottprov med. Hunden ska ha klarat spåret på högst 45 min.
Det är lite nya regler, men ca 2 dl blod används i båda klasserna. Spårproven går ofta i blandskog, över kärr och diken. Det är hundens spårförmåga, självständighet och arbetssätt som betygssätts. I Sverige och Norge så uppskattar domarna att man uppmuntrar och berömmer hundarna under proven. I Finland är det tvärtom!
Har man nu fått ännu mer mersmak av att tävla, så kan man göra det i Norge och Finland. Där är det andra regler som gäller. Danmark däremot är det bara några få raser som får tävla.
Säkert en massa skar jag inte fått med, men i det stora hela, så ser det ut så här. Finns det frågor? Ställ dem gärna! Jag svarar så gott jag kan, annars kan jag nog ta reda på det 🙂
Hoppas att många blir sugna på att prova viltspår, är jättekul! Det finns bara en negativ sak och det är när man ska vänta på att spåren ska ”ligga till sig”, en lång väntan är det 😉